Till gamla Ragusa

I morgon bär det så av till den konferens nere i gamla Ragusa – dagens Dubrovnik – som den kroatiska regeringen mer eller mindre traditionellt håller för att diskutera olika europeiska frågor.

Förr var det konflikthantering på Balkan som på ett eller annat sätt dominerade diskussionerna.

Nu är det i stället det europeiska integrationsperspektivet som dominerar.

Själv skall jag med naturlig utgångspunkt i det gemensamma 18-månadersprogrammet för de franska, tjeckiska och svenska ordförandeperioderna tala om EU:s politiska prioriteringar under de kommande åren.

Sannolikt blir det mycket spekulationer om hur Lissabon-avtalet skall hanteras – men det är alldeles för tidigt för slutsatser på den punkten. Inte minst Irland behöver samla sig till slutsatser om vägen framåt.

Viktigt från vår utgångspunkt är självfallet att utvidgningsprocessen kan fortsätta.

Den kroatiska förhandlingen går framåt, och det finns rimliga utsikter att den skall kunna avslutas under det svenska ordförandeskapet nästa höst. Det vore en viktig signal också för övriga länder i regionen.

Till Dubrovnik kommer premiärministrar från Kroatien, Bosnien, Montenegro och Albanien – och dessutom från Slovakien och Ungern. Serbien befinner sig fortfarande mitt uppe i sin regeringsbildning.

Men också utrikesministrar från mer nordliga Polen och Sverige.

Jag tror att det finns anledning att diskutera ett nytt steg i den europeiska integrationen av denna region när det nu kommer att finnas s k SAA-avtal med samtliga regionens länder. Det skulle inte förvåna mig om vi under året kommer att se flera av dessa länder lämna in konkreta ansökningar om medlemsskap i den Europeiska Unionen.

Och bra är sannolikt det.

Det finns de som vill bromsa EU:s utvidgningsprocess. Men för det så viktiga fredsarbetet i Europa vore det en farlig utveckling.

Och det är detta som kommer att stå i centrum för fredagens och lördagens diskussioner i Dubrovnik.