Efter en intensiv dag i Strasbourg med Europarådet har jag sent omsider landat i Berlin och tagit mig till hotellet för några timmars sömn.
Ett rätt tätt program i Strasbourg kom att blandas med telefonkontakter och annat om andra aktuella och viktiga frågor.
En oklarhet om EU:s Kuba-beslut klarades ut. Snabbt telefonsamtal med Spaniens utrikesminister Miguel Moratinos i ärendet.
Situationen i Zimbabwe kräver ställningstagande och planering. Ett uttalande av oss nordiska utrikesministrar förbereddes. Men det gäller att också tänka på de steg som kan komma att bli nödvändiga efter de inledande uttalandena.
Efter alla möten på dagen blev det en något mer avspänd middag i Strasbourg.
Uppblandade med de svenska riksdagsledamöter som sitter i Europarådets parlamentariska församling fanns bl a ordföranden i den ryska dumans utrikesutskott samt olika grekiska och turkiska företrädare såväl från Cypern som från Grekland och Turkiet.
Och det blev ty följande en intressant afton – innan det var dags att hasta iväg till planet till Berlin.
”Situationen i Zimbabwe kräver ställningstagande och planering. Ett uttalande av oss nordiska utrikesministrar förbereddes. Men det gäller att också tänka på de steg som kan komma att bli nödvändiga efter de inledande uttalandena.”
Zimbabwe måste förvaltas av förmyndare några år framöver. Vi vet mycket väl vad som krävs om inte Sydafrika tar sitt ansvar. Det faktum att Sydafrika förhåller sig passivt solkar ner bilden av ett landets positiva utveckling alltsedan Mandela tog makten.
Väst skall inte blanda sig i Afrikas affärer, men måste faktiskt göra det om de inte klarar sina affärer själva.
Maha – jag håller med – Afrika står på egna ben, det är sant, men vem ska stötta dem? Hela Afrika är mer eller mindre halvt i obalans fortfarande efter alla dessa år. Undrar vad Afrikanska Unionen har för sig? Borde inte de kunna göra något, eller pengarna är väl antagligen slut? Och förmodligen skulle Zimb aldrig låta dem komma in – det är jag övertygad om =(