Oljemötet i Jeddah

EU-toppmötet i veckan visade den mycket starka oro som nu finns för de olika effekterna av den starka ökning vi sett inte bara av mat- utan också av energipriser.

I dag samlas ett stort antal ministrar från såväl oljeproducerande som oljekonsumerande länder, liksom ledningar för världens större energiföretatg, till ett viktigt möte i Jeddah i Saudiarabien.

Storbritanniens premiärminister Gordon Brown tillhör dem som flugit dit.

Det finns stora förväntningar på att saudierna skall öka sin oljeproduktion ytterligare, men lika stor osäkerhet om huruvida de verkligen klarar av det.

Och om inte de kan öka produktionen finns det knappt någon annan av betydelse som kan det heller.

Förra året minskade den samlade oljeproduktionen i världen – och det samtidigt som efterfrågan från länder som Kina och Indien stiger starkt. Och det är ett faktum att produktionen i dag minskar i huvuddelen av världens oljeproducerande länder.

Till detta kommer så politiska osäkerheter.

Såväl Shell som Chevron har nu stängt av produktion i Nigeria efter olika banditattacker. Spekulationer om israeliska attacker mot Iran gör sannerligen inte saken bättre – huvuddelen av den för inte minst Asien så viktiga saudiska oljan skall ut genom Hormuz-sundet. Klimatet för internationella investeringar i energi i Ryssland fortsätter att försämras.

I den politiska debatten i en del länder är det populärt att skylle de höga bensinpriserna på anonyma spekulanter och lova olika åtgärder mot detta.

Men sanningen är att efterfrågan nu ökar betydligt snabbare än vad produktionen hinner med. Då blir reesultatet alltid högre priser.

Sedan återstår det att se om dessa högre priser kan leda till att de investeringar som krävs för kommande produktion kan komma snabbare – och vilken effekt på efterfrågan som det gågna årets fördubbling av oljepriset kommer att ha.

Vi har ingen anledning att förvänta oss några prismirakel från mötet i Jeddah – men kanske en bättre informerad internationell diskussion om energiutmaningen framöver.