Kubansk middag

En hastig minifrukost på hotellet med snabbtitt på utkastet till slutsatser från toppmötet innan jag skyndade iväg till presscentret på Justus Lipsus och den planerade intervjun med BBC.

Utrikesministermiddagen i går kom att domineras av diskussionen om Kuba. Och den ledde till en betydligt mer verklighetsnära bild av den kubanska utvecklingen än de av visst önsketänkande presenterade texter vi såg för ett tag sedan.

Sanningen är att detta är en regim betydligt mer repressiv än den i t ex Vitryssland. Där inriktar vi de diplomatiska ansträngningarna på att få ut den politiska fånge som finns, men på Kuba talar vi för dagen om 229 direkt politiska fångar.

Många av dem har suttit länge under erbarmerliga omständigheter.

Det finns de som tycker sig se stora förändringar på Kuba just nu. Jag har inte tillräckligt skarpa mikroskop för att upptäcka dem. Visserligen förefaller det som om det sker en viss liberalisering av jordbrukspolitiken – det är jag generellt för – men den har aldrig varit något mera centralt inslag i våra invändningar mot den kubanska diktaturen.

Efter gårdagkvällens middag tycker jag att vi fick en bra kompromiss om politiken.

Klar och tydlig dialog – det skall vi aldrig vara rädda för. Och bort från sanktioner och annat som – i bästa fall – inte leder till någonting alls.

Sedan kommer vi att återvända till den kubanska frågan allra senast om ett år och då besluta om vi skall gå vidare eller inte.

Förhoppningsvis har vi då kommit dithän att diktaturen har börjat att rämna. Och då måste vi alldeles självklart vara reda att hjälpa till under ett viktigt och känsligt övergångs- och reformskede.