Fri med FRA 2

29 juni 2008

I dag är det FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson som i SvD försöker att ställa tillrätta några av de värre missuppfattningar som spritts under de senaste veckorna.

I olika inlägg på denna blogg har det frågats efter exempel på den nytta som FRA:s verksamhet innebär för Sverige.

Alldeles lätt att ge konkreta exempel som är aktuella är det inte, och det av det enkla skälet att vi då skulle avslöja en del av den kapacitet vi har.

Annars skulle jag kunna berätta om konkreta ärenden av utrikespolitisk betydelse under den senaste tiden där existensen av FRA och dess verksamhet gjort att jag kunnat uppträda med auktoritet på ett sätt som annars aldrig hade kunnat vara fallet.

Men går vi längre tillbaka i tiden är det lättare att ge exempel.

Det mest framträdande är väl hur vi under andra världskriget kunde lyssna till den tyska militära trafik som gick på kablar genom Sverige och sedan också dechiffrera en betydande mängd av den.

Värdet av det var självfallet utomordentligt stor. Vi såg uppmarschen för Hitlers anfall på Sovjetunionen tydligare än vad t ex Stalin gjorde. Och alldeles självklart var det lättare att kalibrera den mycket känsliga svenska politiska balansgången när man hade tillgång till denna information.

Att detta var ytterligt hemligt säger sig självt. Det var bara något decennium sedan som det blev möjligt att tala om saken.

Till de små informationsbitar från denna tid som kom att få betydelse hörde vad en viss Stig Wennerström hade sade till den dåvarande tyska ambassaden. Det var det som ledde till misstankar mot honom – och vi vet slutet på den historien.

Under det kalla krigets decennier var det FRA som gjorde det möjligt att ha ett till betydande delar hemförlovat försvar.

Vi visste hyggligt väl hur det stod till med olika sovjetiska förband som skulle kunna vara relevanta för en insats i Nordeuropa. Ett stort överraskningsanfall hade helt enkelt inte varit möjligt.

Svenska politiska och militära beslutsfattare kunde – tack vare FRA – sova lugnare på nätterna också under de kallaste av det kalla krigets skeden.

I den moderna tiden är det fortsatt betydelsefullt att kunna följa olika militära utvecklingar också i vår egen del av världen.

Men hotbilden har vidgats och därmed också behovet av olika typer av informationer.

Och då är det fortsatt viktigt med ett FRA som kan inhämta underrättelser ur trafik oavsett om denna går över satellit, som någon typ av radiosändning eller genom kabel.

Och det är alldeles självklart viktigt att denna verksamhet sker i enlighet med av riksdag stiftad lag.

Så blir det nu – och det är en dubbel trygghet för Sverige.

Genom ökad säkerhet för Sverige. Och genom tryggheten att detta sker enligt lagens tydliga bestämmelser.


Fri med FRA

28 juni 2008

I dagens SvD säger FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson att det varit dåligt med försvar av myndighetens verksamhet i den offentliga debatten.

Ja, något ligger det i detta.

I DN skriver Anders Wik - FRA-veteran sedan mycket lång tid tillbaka – om vad FRA egentligen sysslar med och försöker att reda ut i alla fall en del av missuppfattningarna.

Att Sverige behöver en väl fungerande nationell underrättelsetjänst borde vara en självklarhet för var och en som tänker efter.

I grunden handlar det om vår självständighet.

Jag vet väl hur vi i känsliga situationer kan vara beroende av informationer som delges oss från andra länder – och jag skulle känna mig naken och utsatt i mitt nationella ansvarstagande om jag inte också hade tillgång till nationella sätt att inhämta viktig information.

Signalspaning av den art som FRA bedriver är snarare regel än undantag i dagens värld – även om vi i Sverige av historiska skäl är duktiga på delar av detta.

Den någorlunda informerade vet nog de mycket betydande organisationer också i vår egen del av världen som ägnar sig åt detta.

Lite skiljer de sig åt. I Storbritannien ligger GCHQ under utrikesdepartementet. I Tyskland ligger BND – som har ett mycket vidare mandat – under förbundskanslern. I Ryssland finns också en helt separat och stor organisation – liksom alldeles självklart i USA.

Att FRA i Sverige heter som det heter och sorterar under försvarsdepartementet har historiska skäl. Tillkomsten skedde ju under andra världskriget, och under lång tid var nog försvaret en viktigare kund hos FRA än vad t ex UD var.

Hur fördelningen ser ut exakt i dag vet jag inte – men UD är en mycket stor kund, och den information FRA förser oss med är ofta av mycket stor betydelse. Inte alltid – men heller inte sällan.

Vi är betydligt mycket mindre – och måste därmed vara duktigare – och vi kommer nu att skilja ut oss genom att ha den tydligaste lagregleringen och den hårdaste kontrollen av alla dessa länder.

Jag är rätt övertygad om att vår lag kommer att bilda mönster för andra länder under kommande år.

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur verksamheten vaed gäller just kablar utvecklats under decennierna.

Om trafik går via radiosändningar, satellit eller kablar skall inte spela någon roll – nu kommer det att finnas en lagreglering av allt detta.

Och det är mycket bra.

Så skyddar vi vår frihet.

Genom att ha en nationell underrättelsetjänst – och genom att den tydligt och klart står under av riksdagen stiftad lag.


The Soviet Story

27 juni 2008

En film som alldeles säkert kommer att låta tala om sig mera under kommande månader är The Soviet Story.

Det är en lettisk regissör som berättar den kritiska berättelsen om Sovjetunionen och också fått fram alldeles nytt dokumentariskt filmmaterial om några av den sovjetiska historiens värsta grymheter.

Delar av filmen är ingenting för de svaghjärtade, och bland de mer sovjetnostalgiska i Ryssland har reaktionen inte heller låtit vänta på sig.

Det tog sin tid efter 1945 innan kunskap om de nazistiska koncentrations- och dödslägrens verkliga grymheter började att spridas.

Denna film är kanske början på en medvetenhet om vad den sovjetiska tiden faktiskt innebar för halva Europa.


Någon form av semester

27 juni 2008

I dag var sista dagen med lokaliseringsort Stockholm för mig på ett tag. Åtskilligt skulle klaras av på UD.

Från och med i morgon är jag utlokaliserad för några veckor till lite olika ställen i Medelhavs-området. Först går flyget till Italien.

Förhoppningsvis blir det också en del sommar och semester av detta. I någon utsträckning är det meningen med det hela.

Men det blir en hel del utflykter i olika riktningar till olika möten också under dessa veckor. Under de närmaste veckorna blir det en resa i veckan till olika möten som jag bör vara närvarande på.

Utrikespolitiken kan aldrig ta riktigt semester. Världen tenderar att fortsätta. Och Sveriges intressen förblir.

Något reducerat tempo på detta bloggande finns det därmed anledning att räkna med – liksom sannolikt något minskar frekvens på läsandet.


Skamligt s k val

27 juni 2008

Det förefaller som om Mugabe-regimen trots massiv internationell kritik tänker genomföra sitt s k val i dag.

Det finns bara en kandidat, och alldeles uppenbart är att det är med hot och våld som en betydande del av väljarkåren skall tvingas att rösta på honom.

Men sin legitimitet som Zimbabwes president kommer han aldrig att kunna återvinna genom denna uppvisning i våld.

När Afrikanska Unionens ledare samlas till möte i Sharm El Sheik i Egypten på måndag i nästa vecka bör de göra klart att de inte längre betraktar Robert Mugabe som Zimbabwes president.

Och på den basen bör de börja diskutera de konkreta steg som behöver tas för Zimbabwes framtid baserade på det val som faktiskt hållits.


Sista före sommaren

26 juni 2008

Torsdag och sista sammanträdet med regeringen innan den övergår i de olika inkarnationer av sommaregering vi kommer att se under de kommande veckorna.

Gårdagens middag på UD med Inter Action Council var trevlig på många sätt.

Två f d svenska statsministrar – Ingvar Carlsson och Ola Ullsten – men också två gamla nordiska kollegor och vänner – Gro Harlem Brundtland från Norge och Esko Aho från Finland.

Och jag hade betydande behållning av att prata men nu 90-årige f d förbundskanslern Helmuth Schmidt från Tyskland.

I dag fortsätter det med viktigt besök från Saudiarabien i form av guvernören i provinsen Rijadh prins Salman bin Abdul Aziz Al Saud.

Den saudiska regimen har under de senaste åren utvecklat en allt mer aktiv diplomati t ex när det gäller att lösa den israelisk-palestinska konflikten, och har dessutom under den senaste tiden tagit ett antal ytterligt intressant steg när det gäller dialogen mellan olika religioner.

Därtill kommer självfallet den ekonomiska betydelsen av denna region. Men nuvarande ekonomiska tillväxt fördubblar länderna på den arabiska halvön sina ekonomier vart femte år. Och det handlar inte bara om olja och gas, utan i tilltagande grad också om avkastningen på de olika investeringar man gör runt om i världen.

Men mycket annat står också på dagsordningen.

Situationen i Zimbabwe är ytterligt oroande. Självfallet borde det till i morgon planerade valet skjutas upp. Att såväl FN som nu också Nelson Mandela vädjat om detta förefaller dock inte rubba den av allt att döma allt mer desperata gruppen kring Robert Mugabe.

Borta i Sibirien träffas i dag EU och Ryssland för viktigt toppmöte. President Medvedev har markerat ett lite förändrat tonläge, men det återstår att se om detta också kan bereda vägen för framsteg i de olika viktiga sakfrågor som står på agendan.


Framgångsrik fast förbindelse

25 juni 2008

På mitt skrivbord hamnade i dag en liten skrift om Öresundsbron som jag inte kunde undvika att skumma igenom.

Under min tid som statsminister var det en fråga som var utomordentligt brännbar, och det var först efter ett rätt ordentligt politiskt tumult som regeringen på senvåren 1994 kunde ge de slutgiltiga klartecknen till det stora bygget av Öresundsförbindelsen.

Då handlade farhågorna främst om miljön och effekterna på Östersjöns känsliga marina miljö.

Jag minns hur det dåvarande miljödepartementet målade upp den ena fasansfulla faran efter den andra, och om hur också den offentliga debatten dominerades av oron för att främst vattenflödet mellan Östersjön och Västerhavet skulle kunna påverkas negativt.

Den debatten hade dock också sina konstruktiva inslag, och ledde till att projektet i vissa delar förändrades. Men klartecken kunde till slut ges av regeringen.

Sommaren 2000 invigdes så bron, och såväl danska som svenska miljömyndigheter har sedan dess kunnat konstatera att alla de krav som ställdes upp vad gäller den marina miljön har uppfyllts.

Imponerande är nu att se siffrorna på hur bron knyter ihop inte minst Skåne och Sjaelland och skapar nya möjligheter för såväl Sverige som Danmark.

Förra året – statistiken i den lilla skriften handlar om 2007 – passerade mer än 40 000 personer dagligen över bron.

Mer än hälften av dessa åkte någon form av tåg. Och till ca 3/4-delar handlade det om någon form av regional trafik.

Inte minst den regionala trafiken förefaller nu att öka mycket snabbt. Sedan 2001 har den samlade trafiken på bron mer än fördubblats. Vi ser hur marknaderna för bostäder, företag och arbete steg för steg integreras allt mer i regionen.

Så av farhågorna blev intet – men förhoppningarna håller på att förverkligas.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 467 andra följare