Mer om märkesåret

Jag borde härom dagen ha påpekat att man på märkesårets hemsida kan gå in och prenumerera på ett nyhetsbrev för att mer kontinuerligt bli uppdaterad om allt som planeras.

Rekommenderas!

Och jag borde också ha passat på att ge en länk till hemsidan för den motsvarande satsningen i Finland.

Torsdag och regering

Torsdag med regeringssammanträde. Jag har ansvaret även för Ewa Björlings ärenden eftersom hon befinner sig på den stora konferensen om Palestinas ekonomi i Betlehem.

På eftermiddagen skall jag tillsammans med bl a Göran Hägglund svara på frågor i riksdagens frågestund. Det var ett tag sedan jag var med i den.

Det återstår att se vad frågorna kan komma att handla om. Sten Tolgfors är också med, och det är ju alldeles uppenbart att det finns frågor på hans område just nu.

Uteslutas kan det ju inte heller att någon vill att jag skall säga någonting om den mer säkerhetspolitiska utvecklingen.

Efter detta skall jag ta emot nya ambassadörer från Kina, Chile, Nordkorea och Guatemala.

Förberedelserna fortsätter för den stora Irak-konferensen i Stockholm om en vecka. I går hade jag stor genomgång av läget.

Det har utan tvekan gjorts ett mycket gott arbete med de organisatoriska delarna, och utöver detta är vi självfallet i nära kontakt med FN om de politiska delar av konferensen som det ju är de som har det primära ansvaret för.

Det är viktigt att visa att vårt land kan vara en mötesplats också i tidens allra mest besvärliga frågor.

Estland kommer

I dag är det så Estlands utrikesminister Urmas Paet som är min gäst i Stockholm.

Tallinn är den utländska huvudstad som ligger närmast Stockholm, och det säger sig självt att vi har nära relationer.

Inte minst kom dessa att grundas under tiden då Estland återfick sin självständighet och vi spelade en aktiv roll i ansträngningarna att hjälpa den nya staten att finna sin väg.

I dag är situationen dock helt annorlunda.

Som medlem i såväl EU som Nato har Estland en trygg och fast bas att stå på. Och trots fjolårets rubriker är den interna utvecklingen också vad gäller den ryska minoriteten i allt väsentligt stabil.

Den estniska ekonomin har dessutom under det senaste decenniet utvecklats utomordentligt starkt.

De ekonomiska reformer som genomfördes under 1990-talet skapade en synnerligen tillväxtkraftig estnisk ekonomi som sedan blev mönsterbildande för de övriga baltiska ekonomierna – och vidare än så.

Det var t ex Estland som införde den s k platta skatt som sedan dess bildat skola för betydande delar av Europa – faktiskt inklusive Ryssland.

Nu befinner sig dock Estland i en situation där ekonomin utvecklats svagare. De förändrade internationella villkoren har lett till att tillväxten bromsats. Men den grundläggande kraften finns självfallet kvar.

Det blir lunch och överläggningar på UD i Stockholm.

Intervjuer och middag

Och nu iväg till middag med anledning av det grekiska statsbesöket. Mottagningen på borggården tidigare i dag blev en klassisk vårblandning av sol och regn.

Annars har det varit en eftermiddag främst i de många intervjuernas tecken.

Olika internationella tidningar och tidskrifter som dessvärre fått stå på kö ett tag men som i alla fall tagit sig till Stockholm.

Vi tilldrar oss ett visst intresse. Bra så.

Skillnad?

Jag glömde notera att det i går för min del också blev en hel del kommentarer kring påståendena om att det finns en stor skillnad i säkerhetspolitisk bedömning mellan dels ÖB och dels den parlamentariska försvarsberedningen.

Det blev kommentarer i såväl Ekot som DN.

Jag strök under att jag inte ser någon anledning att med grund i de senaste månadernas utveckling revidera grundläggande säkerhetspolitiska bedömningar.

Och att jag har svårt att se att det finns några tydliga skillnader mellan den bedömning försvarsberedningen gjorde i december och den som ÖB redovisade för bl a regeringen i mars.

Och för ordningens skull kan bara meddelas att jag ägnar dessa frågor betydande intresse – också i dialogen med andra länder för att höra deras bedömningar.

Burma, 1809 och säkerhetsstrategi

Tidig till morgon-TV för att diskutera den senaste utvecklingen kring försöken att få in hjälpen till Burma.

Och alldeles säkert blir det mer arbete med den frågan under dagen.

Men sedan blir det sammanträde med nationalkommittén för märkesåret 1809.

Vi skall gå igenom de olika planer som nu växer fram i såväl Sverige och Finland. Det börjar att se riktigt bra ut.

Men sedan skall vi ha en lite mer allmän diskussion, och vi har bett historikern Max Engman från Finland att komma och hjälpa oss med att inleda den.

Max Engman har skrivit mycket och intressant inte minst om Finlands tid som storfurstendöme i det ryska imperiet – ”Finlands imperiella decennier” mellan ca 1830 och ca 1890 – och det är just den ryska dimensionen av skeendet som vi lite informellt vill diskutera i morgon.

Den omfattas inte av vårt arbete i övrigt – men vid kommitténs senaste möte tyckte vi att det var viktigt att i alla fall vi blev mer medvetna om denna diskussions betydelse.

Därefter skall jag hasta över till riksdagen och dess utrikesutskott för att diskutera arbetet med den europeiska säkerhetsstrategin, och sedan bär det av till de olika ceremonierna i samband med det grekiska statsbesöket.

Tack och lov lyser solen!

Men jag misstänker att Burma blir även morgondagens enskilt viktigaste fråga.

Assymetriska sidbands- och pingljud

Då och då dyker diskussionen om ubåtskränkningarna av Sverige främst i början och mitten av 1980-talet åter upp.

Delvis är det därför att vi ju successivt kommer att veta mer och mer om de olika puzzelbitarna i detta drama.

Vi vet ju t ex nu oerhört mycket mer om sovjetiska miniubåtssystem i Östersjön under denna tidsperiod. Länge förnekades ju varje förekomst av sådana – nu vet vi åtskilligt i ärendet.

På andra punkter fortsätter de mer tekniska analyserna.

Nu har FOI med modernare teknologi analyserat en av de ljudupptagningar som gjordes i Stockholms södra skärgård i november 1982 och som länge ansetts tyda på en främmande undervattensfarkost.

Slutsatsen är att ett av dessa ljud ”troligen” kommer från en taxibåt vars förekomst man tydligen tidigare inte riktigt haft klar för sig.

Alldeles säker är den slutsatsen dock inte. De tydliga s k assymetriska sidband från ljudkällan som tidigare ansetts tyda på en undervattensfarkost har inte kunnat härledas från taxibåten. Andra faktorer tyder dock på att denna ”troligen” var källan.

FOI har också analyserat ett s k pingljud från en hydrofon som tydligen återfunnits på samma band.

Här är situationen mer besvärlig. Ljudet kan teoretiskt komma antingen från en svensk helikopterhydrofon eller från en främmande aktiv hydrofon.

FOI:s analys slutar i att man inte kan utesluta något av dessa alternativ. De tekniska fel som skulle kunna leda till just detta ljud från en svensk hydrofon beskrivs dock som ”mindre troliga”.

Så mycket mer lär väl inte gå att få reda på från dessa gamla band – även om vi gärna skulle vilja.

För dagen blir slutsatsen att det var troligt – men inte säkert – med taxibåt snarare än undervattensfarkost i det första fallet och en öppen fråga om det var främmande hydrofon eller ej i det senare.

Sedan skall detta självfallet läggas till den mycket långa listan av andra indikationer och informationer från detta område vid denna tidpunkt.

Bilden var – och är – komplicerad och sammansatt.

Sedan dess har – om jag inte missminner mig – tre olika kommissioner vänt och vridit på allt som varit tillgängligt om dessa kränkningar och kommit fram till i huvudsak samma slutsatser. I den första av dessa satt jag med en gång i tiden.

Förhoppningsvis fortsätter arbetet med att värdera och analysera.

Vissa informationer kommer sannolikt att värderas ned – andra att värderas upp. Så har det varit hela tiden.

Men med all sannolikhet kommer den huvudsakliga bild som dessa tre olika kommissioner tecknade att kvarstå.

Öppning för hjälp till Burma?

Inte oväntat har det varit situationen i och kring Burma som har varit mycket i fokus under dagen.

Mina överläggningar med EU-sändebudet Piero Fassino visade – som vanligt – en betydande samsyn.

Vi var ense om att prioriteten just nu är att få fram mer av hjälp till alla dem som drabbats av cyklonen och sammanbrottet i Burma.

Det innebär förvisso inte att vi glömt bort de mer politiska frågeställningarna – men just nu är det att hjälpa människor som måste vara det som styr vårt agerande.

Tidigare i dag nådde utrikesministrarna i ASEAN på sitt möte i Singapore enighet om en ny mekanism för att öka flödet av hjälp.

Samtidigt förefaller det nu klart att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kommer att komma till Burma i övermorgon onsdag för att på ort och ställe kunna värdera situationen. Den biträdande generalsekreteraren John Holmes är där sedan i går.

Från Burma har vi under dagen fått en direkt inbjudan att under onsdagen besöka de drabbade områdena.

Ännu viktigare är att det nu ser ut att bli en internationell givarkonferens i Rangoon med medverkan av bl a Ban Ki-moon redan nu kommande söndag.

Hur denna snabba utveckling kommer att påverka Ban Ki-moons vidare planer efter söndagen återstår i sina detaljer att se.

Han skall ju vara i Stockholm för den stora Irak-konferensen på torsdag nästa vecka, men om han också hinner med att vara här i Sverige under onsdagen är väl i skrivande stund tilltagande tveksamt.

Självklart är allt detta olika positiva tecken – även om det som krävs nu är en mycket snabb öppning av landet för internationell hjälp.

Alldeles självklart kommer Sverige att vara representerat på mötet i Rangoon på söndag. Vi är en stor bidragsgivare till hjälpen.

Gunilla Carlsson och jag har just talats vid om detta.

Måndag och mer Burma

Måndag morgon och i alla fall solen har återvänt till den svenska huvudstaden.

Interpellationsdebatt om våra förbindelser med Colombia i dag på förmiddagen – och det passar ju alldeles utmärkt också efter mitt samtal med president Uribe i fredags nere i Lima.

Annars en dag med uppföljning av olika ärenden och frågor.

I dag möts utrikesministrarna i ASEAN – sydöstra Asien – för att diskutera situationen i Burma. De är de som har verklig möjlighet att ha inflytande. Samtidigt finns uppgifter om att Ban Ki-moon kanske kommer att inbjudas till landet.

Och i dag har jag dessutom besök av EU:s särskilde representant när det gäller Burma Piero Fassino.

Hans tjänst tillkom ju på svenskt initiativ, och den har nyligen dessutom förlängts. Han har gjort ett gott jobb i nära samarbete med bl a oss, och att han kommer till Stockholm i dessa dagar är självfallet ett tydligt tecken på detta.

Istid i annalkande?

En påtagligt huttrande majsöndag i Stockholm. Med all respekt för den globala debatten i övrigt har det väl denna helg snarast känts som om det är risken för en ny istid som är mest överhängande.

Den kommande veckan blir för min del i allt väsentligt en vecka hemma i Stockholm.

Men besök av olika slag kommer att det att komma.

På tisdag inleds ett statsbesök av Greklands president Karolos Papoulias.

Det blir stor mottagning på inre borggården på Slottet. Och i lika sedvanlig ordning stor officiell bankett på samma slott på tisdagskvällen.

På onsdag har jag så besök av Estlands utrikesminister Urmas Paet.

Vi har sedvanliga överläggningar, men dessutom är han här i samband med de olika högtidligheterna med anledning av Republiken Estlands 90-årsjubileum. Estlands statsminister Andrus Ansip sade mig när vi nyss sågs i Lima att också han är på ingående till Stockholm i samma ärende under veckan.

Onsdag är dessutom dagen för parlamentsvalet i Georgien, och alldeles säkert kommer utvecklingen i Kaukasus att tillhöra det som vi kommer att tala om.

Mot slutet av veckan – fredag för att vara mera exakt – hade jag så tänkt att ge mig av i riktning Belgrad nere i Serbien.

Dels är det Eurovisionsschlagerfestival där på lördag, och dels kan det finnas starka skäl att i mer informella former ta lite av temperaturen på de regeringsbildningssamtal som pågår där just nu.

Att de är av stor också europeisk betydelse behöver knappast påpekas särskilt.

Juntan fortsätter bromsa…

Hemma i Stockholm igen. Men det tog sin tid ända från Peru.

Dagarna i Lima och med Latinamerikas olika ledare var dock mycket nyttiga. Det blev stor bredd på de politiska samtalen och goda möjligheter att ta igen en del som måhända försummats av Sverige genom åren.

Men det finns mycket annat att ta itu med.

Det är svårt att inte bli djupt upprörd över hur juntan i Burma fortfarande bromsar de nödvändiga hjälpinsatserna. Vi måste allvarligt diskutera om det finns någon möjlighet att ytterligare öka trycket.

Jag ser att Ban Ki-moon skickat FN:s humanitäre samordnare John Holmes till Burma. Återstår att se om han får tillträde till dem som bestämmer.

Att regimen dömer sig än mer i omvärldens ögon är alldeles uppenbart. Samtidigt är det nog klokt att just nu låta de humanitära hänsynen dominera över de uppenbara politiska kraven.

Det var också slutsatsen vid det extrainsatta mötet med EU:s ministerråd för utrikesfrågor i början av veckan. Även kommissionären Louis Michel är på väg till området.

Slut i Lima och hem mot Stockholm

Så går då min medverkan i detta toppmöte i Lima mot sitt slut. Om en halvtimme eller så lämnar jag för att åka till flygplatsen och sedan vidare till Europa och Sverige.

Det har varit nyttiga dagar här.

Just denna dag har bjudit både på lite mediaspektakel med presidenterna Chavez från Venezuela och Morales från Bolivia och intessanta substansdiskussioner såväl om utvecklings- och miljöfrågor som relationerna till Europeiska Unionen.

Jag hamnade i de inledande informella diskussionerna i en grupp under ledning av Mexicos president Calderon, och vi hade en bra och spännande diskussion om tillväxtfrågor och om matprisprisen.

Lite kom vi att beröra att Latinamerikas problem ibland varit en politik som gått åt alldeles fel håll. Jag påminde om att det fanns en tid då Argentina var rikare än Sverige, och han fyllde i att det inte var många decennier sedan Maxico låg på samma utvecklingsnivå som Spanien, medan man nu bara når ca en tredjedel av den nivån.

Utvecklings- och tillväxtpolitik är förvisso att göra rätt saker – men grundläggande är att undvika att göra fel saker. Och där visar Latinamerika upp exempel som kan tjäna som en varning – även om det är mycket bättre i dag.

En konkret och delvis kontroversiell fråga av betydelse är förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och den andiska gemenskapen.

Såväl Mexico som Chile har redan ett sådant.

Colombia och Peru driver på, medan Bolivia och Equader bromsar. Colombias president Uribe talade med mig om att det kanske vore klokt att låta de två gå före och skapa ett incitament till de andra att komma efter.

Och jag hör att Perus president García drivit samma linje i diskussioner med Angela Merkel.

Frågan har många dimensioner. Kanske är det så att det är perspektivet av ett europeiskt avtal som trots allt håller ihop denna gemenskap. Annars är motsättningarna påtagliga.

Nu inleds en ny informell session med diskussioner under ledning av Nederländernas premiärminister Balkenende.

Men jag måste strax lämna. Att jag släpar med mig Nederländernas utrikesminister Verhagen på planet hem kan möjligen tjäna som en ursäkt.

Sent lördag eftermiddag hoppas jag kunna vara hemma i Stockholm igen.

Toppmötets toppdag

I dag utbryter så toppmötet på toppmötet i Lima – presidenternas och statsministrarnas dag.

Och den kan säkert bjuda på sin dramatik.

Interpol meddelade i går att deras undersökningar visar att det material som Colombia beslagtog vid en raid över gränsen till Equador tidigare i år är genuint.

Och det materialet kastar ett ytterligt besvärande ljus inte minst över den venezuelanske ledaren Chavez relationer med den knarkfinansierade terrororganisationen FARC i Colombia.

Sannolikheten för att hela den frågan kommer att förbigås med tystnad tror jag inte är så hög.

Trots det hoppas jag på en fortsatt saklig och bra diskussion. Trots att den inte står på dagordningen kommer alldeles säkert matprisfrågan att bli betydelsefull.

Jag vet att förbundskansler Angela Merkel från Tyskland satt upp den på sin dagordning – hon har nu dessutom rest runt i regionen – och att inte minst de karibiska företrädarna här är påtagligt oroade.

Och jag kommer att ta upp den i mitt inlägg.

Det är viktigt att förhindra att regeringar nu vidtar åtgärder – exportkontroller, prisregleringar, handelsrestriktioner etc – som bara kommer att göra ont ännu värre. Det finns redan exempel på det från denna region.

Mot slutet av mötet måste jag dock hasta iväg till flygplatsen för att försöka att ta mig hem till Europa igen. Förhoppningsvis har jag möjlighet att byta från min mörka kostym innan nattflygningen lyfter.

Ständigt dåligt samvetet

På möten som detta är det påtagligt svårt att inte drabbas av en rejäl dos av dåligt samvete.

Latinamerika är en viktig del av världen. Demokratin har konsoliderats och ekonomierna har reformerats. Och vi har gamla och goda förbindelser med många av dessa länder.

Peru med dess imponerande utveckling är bara ett exempel.

Och jag hade en period – nu rätt länge sedan – då jag var rätt mycket i åtminstone vissa delar av det latinska amerika. Det är lätt att betagas av Latinamerikas charm.

Under dessa dagar i Lima möts jag ständigt av varianter på samma fråga.

När kommer Du till Mexico? Visst måste Du snart komma tillbaka till Chile? Vi vill att du skall komma till Colombia! Det är länge sedan vi hade en svensk utrikesminister i Brasilien. Vi hoppas att Du snart kommer till Buenos Aires! Varför inte komma till oss i Panama?

Nu handlar detta inte främst om mig – det handlar om Sverige.

Ett besök av en utrikesminister förbättrar sällan världen. Ibland knappt ens den bilaterala relationen.

Men ofta har det dock sin betydelse. Ett besök på utrikesministernivå sänder signal genom de olika systemen. Inte minst i länder som dessa. Processer sätts i rörelser. Och politiska, ekonomiska, mänskliga och kulturella relationer främjas.

Så egentligen borde jag säga ja till allt detta.

Jag kommer! Sverige vill!

Men så lätt är det dessvärre inte. Mycket annat tränger sig på. Något bör man också vara hemma. Och det finns alltid en risk att det som ligger längst bort är det som har svårast att slå sig in i kalendern.

Tråkigt – men dessvärre sant.

Så jag går omkring här med mitt dåliga samvete.

I denna den accelererande globaliseringens tid måste Sverige synes och höras och finnas allt mer i allt fler delar av världen. Ytterst handlar det om våra egna möjligheter att utvecklas.

Men tiden räcker inte alltid till.

Vi får fundera på någon reform som gör att det finns mer tid.

Undrar vilken statsrådskollega som är ansvarig för det?

Chile, Mexico, Saint Lucia och mycket mera

En spännande dag av diskussioner – även om det plötsligt blivit en bra bit kallare här i Lima.

Kampen mot narkotika och frågor om migration var kanske de ämnen där diskussionen var intressantast. Andra ämnen följde mer de givna mönstren med diverse förberedda inlägg som lästes upp.

Men dessutom har jag hunnit med bra bilaterala möten med dels Chiles utrikesminister Alejandro Foxley och dels Mexicos dito Patricia Espinosa.

Alejandro Foxley och jag känner varandra sedan tidigare – han var finansminister i början av 1990-talet – och vi jämförde erfarenheter av våra bägge länders utveckling över längre tidsperioder. Men  vi talade också om nya samarbetsmöjligheter mellan Sverige och Chile.

Med Mexico är relationerna både gamla och djupa – inte minst på det ekonomiska området. Ericsson etablerade sig i Mexico redan 1904 (!).

Men möten som dessa ger också en möjlighet att träffa företrädare för länder som man kanske normalt inte träffar så ofta.

Vid lunchen satt jag snett emot premiärminister Stephenson King från den lilla östaten Saint Lucia i Karibien, och vi konstaterade att våra länder förenades genom att vara de enda i värden som firar lucia. Den 13 december är t o m deras nationaldag.’

Det hela kan – i deras fall – tydligen skyllas på Columbus. I vårt fall är det en mer komplicerad historia.

Nu bär det strax iväg till kulturell underhållning och därefter en middag som ges av Perus utrikesminister José Antonio García Belaunde i vad som lär vara en mycket vacker gammal villa.

Toppmötet igång

Lima som jag minns staden från förr – de låga gråa molnen drar in från Stilla Havet.

Men nu drar så toppmötet mellan EU och Latinamerika igång. Det femte sedan denna dialog mellan kontinenter inleddes.

I dag är det vi utrikesministrar som möts.

Den deklaration som skall antas i morgon – ett intill ytterlighet ordrikt dokument – färdigförhandlades i natt, men nu skall vi strax sätta oss ner för att diskutera gemensamma utmaningar när det gäller klimat, hållbar utveckling, ekonomisk och fattigdomsbekämpning.

Ett annorlunda Peru

Jag har just landat i Lima i Peru efter ett litet skutt på 10 530 km från Schiphol-flygplatsen i Amsterdam.

Men flygningen hade sitt värde. Vi var väl fem utrikesministrar från EU eller så på planet – så lite nytta  blev det gjort.

Och nu väntar genomgångar inför de närmaste två dagarnas toppmöte.

Det var nog närmare två decennier sedan jag senast var i Peru, och sedan dess har alldeles uppenbart mycket förändrats.

Då såg mycket rätt hopplöst ut – nu är detta faktiskt Sydamerikas snabbast växande ekonomi.

Tillväxten ligger nu närmare 10 % – och har legat tydligt över snittet i Latinamerika under nästan hela detta decennium.

Och detta år kommer i Lima inte bara att se de närmaste dagarnas toppmöte mellan alla Latinamerikas ledare och EU-länderna, utan i november också toppmötet för ledarna i Stilla Havs-regionen.

Inte dåligt.

Den tidigare vänsterpopulisten Alan García har denna gång som president genomfört något av en kapitalistisk revolution i landet.

Och till detta skall så läggas ett frihandelsavtal med USA, snabbt växande relationer med de snabbt växande östasiatiska ekonomierna och höga priser på de mineraler som Peru exporterar.

Det är inte så konstigt att det jag hitintills sett av den gamla spanska kolonialhuvudstaden Lima skiljer sig rätt avsevärt från vad jag minns från en tidigare era.

Men problemen finns självfallet.

Stora delar av landet – i söder, uppe i Anderna, ner i Amazonas – ser annorlunda ut. Man räknar med att mer än 40 % av befolkningen lever i fattigdom.

Det tar tid innan boomen i Lima och längs kusten når också dem.

Ambitionen är att under de närmaste åren minska fattigdomen med 30 % – att låta globaliseringens fördelar lyfta allt fler.

Om det kommer att lyckas återstår att se – förutsättningarna är onekligen betydligt mycket bättre än under tidigare skeden i landets historia.

Långt till Lima

Tidigt onsdag morgon – mycket tidigt! – bär det av från Paris för resan till toppmötet mellan EU och de latinamerikanska och karibiska staterna i Lima i Peru.

Ca 16 timmar efter start från Paris kommer jag – enligt plan – att landa borta i Lima.

Och då blir det mer eller mindre direkt till en middag.

Nya diskussioner i Paris

Kvällens middag kom att bli en middag där vi några utrikesministrar blev eniga om att det finns mycket mer som måste diskuteras när det gäller olika delar av arbetet med att förverkliga Lissabon-fördraget.

Främst gäller det självklart hur den gemensamma utrikespolitiken skall fungera.

Så innan vi skiljdes åt kom vi överens om ett speciellt informellt möte för att diskutera just detta. Sannolikt blir det i mitten av juli i Paris.

Det ser inte ut att bli mycket semester i sommar…

Transatlantiska samtal i Paris

Solig morgon i Paris. Och här kommer jag att förbli denna dag.

Några tankesmedjor har sedan ett antal år tillbaka haft ansvaret för en informell trans-atlantisk dialog i olika viktiga frågor, och det är de som normalt deltar i denna som i dag och i morgon träffas här i Paris för fortsatta samtal.

Åtskilligt står på dagordningen. Mellersta Östern. Ryssland. Afghanistan och Pakistan. Den europeiska säkerhetspolitiken.

Och i morgon Iran – men då är jag redan på väg till Latinamerika.

Mycket av diskussionen kommer självfallet att präglas av osäkerheten om hur den amerikanska politiken kommer att se ut under en ny administration.

Till en sådan är det i dag bara åtta korta månader.

Därtill kommer självfallet en viss europeisk osäkerhet med anledning av de institutionella och personella beslut som kommer att komma mot slutet av detta och en bit in i det kommande året.

Men världen står inte still – och dialogen mellan Europa och USA förblir av alldeles avgörande betydelse för den globala politiska utvecklingen.

I kväll blir det så middag i annan krets – ett antal utrikesministerkollegor – med utrikesminister Bernard Kouchner.