Årets KU för min del

Torsdag igen med sedvanligt regeringssammanträde. Några utnämningar på UD står på regeringens lista för beslut i dag.

Och dessutom ersätter jag Gunilla Carlsson som gett sig iväg till Kambodja med den internationella klimatkommissionen.

Sedan är det dags för årets mer eller mindre sedvanliga KU-förhör.

Riksdagens konstitutionsutskott har en viktig roll i vårt politiska system. Dialogen om olika konstitutionella frågeställningar bidrar till att vårda, värna och vidareutveckla vårt folkstyre.

Att det sedan också är en plattform som används av oppositionspartier – vilka de än råkar vara – för olika saker som kanske inte riktigt har med värnet av regeringsformen att göra är en annan sak.

Det politiska spelet har ju ibland ett mycket påtagligt inslag av just spel över sig.

För min del handlar det om ett da capo på en socialdemokratisk anmälan från förra året om de olika uppdrag i olika internationella tankesmedjor och annat som jag hade innan jag blev statsråd i oktober 2006.

Dagens Eko har i några inslag antytt att jag i smyg fortfarande ägnar mig åt att sitta kvar i olika styrelser, och det har oppositionen självfallet hakat på.

Men det är fel från början till slut.

Och dessutom handlar det om att Bo Ringholm ifrågsätter om jag informerat riksdagens EU-nämnd tillräckligt om regeringens Kosovo-politik. Den anmälan ligger möjligen något närmare den dialog om folkstyrets utformning som vi har all anledning att respektera.

Kring dessa två frågor skall jag försöka att reda ut de frågetecken som utskottets ledamöter kan ha. Det formella läget i bägge frågorna är utomordentligt tydligt och klart – men diskussionen kan säkert ha sitt värde i alla fall.

Och före mig på förmiddagen är det Mats Odell som skall utfrågas. Det kommer han alldeles säkert att klara mycket bra.

Men därefter återgår jag till utrikespolitiken. Det finns att göra.