Den galopperande matpriskrisen

Sedan i början hösten förra året har jag blivit allt mer oroad över de sociala och politiska effekterna av den matpriskris som just nu sköljer över världen.

I vårt land betyder det mindre än här om matpriserna går upp 50% – även om det sannerligen märks i plånboken i Sverige också. Men i förhållande till fattiga länder är matpriserna en väsentligt mindre del av hushållsbudgeten hos oss.

Men Egypten – där jag ju är nu – är en helt annan sak, och här har matpriserna sedan början av året ökat i den omfattningen. Resultatet har blivit en accelererande brödkris som socialt utarmar breda grupper och förr eller senare riskerar att få allvarliga också politiska effekter.

I dag har säkerhetsstyrkorna uppenbarligen förhindrat planerade omfattande protester i Kairo. Men det finns få bedömare som spelar ner riskerna med situationen.

Samma sak ser vi nu i land efter land. Världsbanken talar om 33 länder vars politiska stabilitet nu hotas av de matkravaller som följer i prischockens spår. Vi lever i en värld där majoriteten av väldens befolkning bor i städer, och är beroende av billiga livsmedel.

Orsakerna är många. Ökade efterfrågan från växande Kina och Indien – de vill ha kött snarare än ris, och det kräver arealer som är ca tio gånger större. Ökad konkurrens från biobränslen och då inte minst etanol i USA och andra länder.

So oder so handlar det om en kris minst lika allvarlig som de stigande energipriserna och de fallande priserna på olika finansiella marknader.

Den måste diskuteras på global politisk nivå på ett helt annat sätt än vad vi sett hitintills.