Djupt oroande i Kosovo

Visheten i beslutet att just denna dag – fyraårsdagen av de mot serber riktade allvarliga upploppen i Kosovo – sända FN-polis och KFOR-soldater för att rensa domstolsbyggnaden i norra Mitrovica i Kosovo har jag mycket svårt att förstå.

Så gick det också ungefär som det fanns anledning att befara mot bakgrund av det spända läget.

Åter har vi fått se TV-bilder av brinnande fordon, skadade människor och människor som kastar sten mot pansarbilar. Att det kommer att gå att få domstolen att fungera omedelbart efter detta är självfallet en illusion.

Det blev rätt många telefonsamtal om detta under dagen,  bl a med FN-högkvarteret i New York.

Och Frankrikes utrikesminister Benard Kouchner och jag gjorde ett gemensamt uttalande som uppföljning på vår gemensamma artikel härom dagen. Vi efterlyste bl a initiativ från FN i Kosovo för att överbrygga motsättningarna.

Det som Bernard och jag sade var också vad den brittiske utrikesministern David Miliband och jag sade när vi mötte pressen efter vår middag här i Stockholm.

Nu kan jag bara hoppas att situationen lugnar ner sig och att ingen kommit allvarligt till skada.

Sedan återstår arbetet att börja att försöka bygga upp det förtroende utan vilket ingenting långsiktigt kommer att fungera. Den uppgiften har inte blivit lättare.

Tibet och dialog

Jäktigt värre blev det denna dag.

Media frågar mig angående Kina om inte Fredrik Reinfeldt bör ställa in sin resa dit. Tydligen tycker miljöpartiet det.

Det tycker jag absolut inte.

När vi mycket starkt uppmanar till dialog i Kina  – för att hantera den spända situationen i Tibet och förhindra ytterligare våld - vore det ytterligt egenartat om vi inte själva skulle våga en dialog med Kina.

Politik måste ha logik.

Det kommande Ryssland

Måndag morgon med ny dag och ny vecka. Och jag har i alla fall nödtorftigt lyckats att sortera upp olika papper efter den gågna veckans olika övningar i Bryssel.

Förmiddagen i dag ägnas åt ett internt seminarium om utvecklingen i Ryssland.

Inte bara UD:s egen kunskap, utan också sådan utifrån, hämtas in för att försöka att värdera utvecklingen i landet i öster.

Det sägs ofta att Ryssland är tillbaka. Så är det. Den ekonomiska utvecklingen har varit imponerande. Men det är viktigt att inte förväxla det vi nu ser med gamla Sovjetunionen.

De må vifta med gamla bombflygplan och nya raketer, men någon hotfullt expansiv militärmakt med vidsträckta globala ambitioner handlar det knappast om. Att det då och då finns tydliga tendenser till maktfullt uppträdande gentemot mindre grannländer är tillräckligt oroande.

Kring dessa frågor – och den inre utveckling i och kring Kreml – diskuterades det åtskilligt under helgen i Bryssel.

Till dem som var där hörde min gamle vän Boris Nemtsov som det alltid finns skäl att lyssna på – stark i sin kritik av Putin-åren – men också min gamle medarbetare från Sarajevo den ryske ambassadören till EU Vladimir Chizhov.

Och till vårt seminarium nu kommer också Anders Åslund med sina perspektiv.

Nu växlar Ryssland snart över från presidenten Putin till presidenten Medvedev. Och vi har alla skäl att försöka att ge våra bidrag till utvecklingen av EU:s politik visavi Ryssland.

Alldeles säkert kommer dessa frågor också upp i diskussionerna med Storbritanniens utrikesminister David Miliband senare under dagen.

Under dagen anländer dessutom USA:s utrikes- och försvarsministrar Condoleezza Rice och Robert Gates till Moskva för samtal i olika strategiska frågor.

Och när EU:s utrikesministrar samlas till informellt möte efter påskhelgerna står åter Ryssland på dagordningen.

Vecka med besök

Sedvanligt försök på söndagkvällen att få lite av en överblick över vad som väntar i min kalender under den vecka som kommer.

I morgon måndag kommer Storbritanniens utrikesminister och bloggaren David Miliband hit på besök. Det är inte så att vi inte träffas relativt ofta – senast i fredags – men han ville komma förbi för att ha möjligheten av lite fördjupade samtal.

Sådana blir det också under seneftermiddagen och sedan över en tidig middag innan han måste återvända till London.

Samtalsämnen kommer inte att saknas. Balkan, Ryssland, Mellersta Östern och de olika institutionella frågorna i EU tillhör de säkra samtalsämnena.

Och alldeles säkert kommer vi att beröra den senaste utvecklingen i Kina och Tibet. David var alldeles nyligen på ett längre besök i Kina och har alldeles säkert intryck att förmedla.

Sannolikt kommer vi också att diskutera helgens val i Iran och den fortsatta politiken i den frågan.

Tisdagens besökare blir så FN:s flyktingkommissarie och chef för UNHCR Antonio Guterres – som är här också för att träffa Gunilla Carlsson och Tobias Billström.

UNHCR tillhör de viktigaste och bästa kuggarna i det stora globala maskineri som FN-systemet utgör, och Sverige är också den näst största bidragsgivaren till dess verksamhet.

Genom åren har jag haft rätt mycket med UNHCR att göra och alltid imponerats av det arbete man – ofta under mycket svåra förhållanden – utför.

Och sedan kommer onsdagen – och då hade jag faktiskt tänkt att börja att ge mig iväg på en liten påsksemester. Om inte annat så behöver jag nog klippa håret.

Åter Stockholm

Snart åter till Stockholm efter dagar av diskussioner och möten i Bryssel.

Men först väntar samtal med Javier Solana om situationen i Mellersta Östern.

Dialog i Bryssel

Fortsatt intensiva politiska diskussioner här på Brussels Forum.

I dag på förmiddagen diskuterade statsminister och tillika bloggaren Anders Fogh Rasmussen från Danmark den tunga kommande dagordningen när det gäller klimatfrågorna.

Tiden till mötet i Köpenhamn i december nästa år är kort, och de uppgifter som måste lösas gigantiska. Åtskilligt av detta har vi ju diskuterat på EU-toppmötet här de senaste dagarna.

De amerikanska deltagarna i debatten poängterade att även om en ny administration i Washington kommer att innebära en ny ambition så kommer det att ta tid att samla politiken och ge den inte minst det stöd i kongressen som kommer att erfordras.

Och till detta skall så fogas uppgiften att få med Kina, Indien, Brasilien och alla andra. Utan dem kommer ingen överenskommelse att kunna då USA:s stöd.

Det är en enorm politisk och diplomatisk uppgift som ligger framför oss. Jag tror att det de facto kan komma att handla om början på en ny internationell ordning också när det gäller relationerna till de växande länderna och makterna.

Men sedan fortsatte jag över lunch med de transatlantiska relationerna – hur kommer allt att se ut om ett år? – och skall snart diskutera den europeiska fortsatta utvidgningspolitiken.

Innan dess skall vi lyssna på Nato:s generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer – mer eller mindre direkt från Kosovo…

Tragedin i Mosul

Att den allmänna säkerhetssituationen i Irak förbättrats, och skapat möjligheter också för personer som tidigare flytt att återvända, innebär förvisso inte att grymheternas, terrors och barbariets tid är fullständigt över.

I torsdags fann man den döda kroppen av den kaldeiske ärkebiskopen i Mosul Paulos Faraj Rahho. Han hade kidnappats av extremister i slutet av februari.

Till de verkligt stora tragedierna i dagens Irak hör situationen för de olika minoriteter som ofta sedan tusentals år funnits i det urgamla tvåflodslandet, och bland dessa inte minst en rad olika kristna minoriteter.

Mordet på den kaldéiske ärkebiskopen visar på nytt grymheten hos de som inte respekterar vare sig mänskliga eller kulturella och religiösa rättigheter i dagens Irak.

Men det visar också vikten av fortsatta ansträngningar, inte minst från de irakiska myndigheterna, att bekämpa denna terrorism.

Det är inte bara individer som dödas – det är traditioner av mångfald och samlevnad med tusenåriga historiska rötter.

Respektera Tibet

Åter ser vi TV-bilder från situationen i Tibet. Demonstrationer såväl i Indien som i det Tibet som ligger i Kina.

Jag är övertygad om att det finns ett starkt stöd runt om i världen – och inte minst i Sverige – för att den tibetanska kulturen och traditionen i alla dess delar måste vårdas och respekteras.

Att Tibet är en del av Kina fråntar på intet sätt de kinesiska myndigheterna från deras skyldigheter i dessa avseenden.

Tvärt om. Det är på dem det ytterst ankommer att dessa tibetanska rättigheter fullt ut respekteras.

Nu nås vi av rapporter om övergrepp och ingripanden mot fredliga demonstrationer.

Då har vi anledning att erinra Kina om dess skyldigheter att fullt ut respektera den tibetanska kulturen och traditionen och att visa största möjliga återhållsamhet.

Brussels Forum 2008

Som jag skrev kommer jag att vara kvar i Bryssel när toppmötet är slut.

Och skälet är att jag även i år deltar i det s k Brussels Forum.

Mötet handlar om åtskilligt – min mer specifika uppgift blir att tala om den framtida fortsatta utvidgningen av de europeiska och atlantiska institutionerna.

Toppmöte i Bryssel

Detta möte med det europeiska rådet kommer möjligen inte att gå till historiens som ett av de allra största.

Men sin vikt har det i alla fall – som station på en viktig och krävande väg.

Det var ju på mötet här i Bryssel för ett år sedan – som faktiskt kan beskrivas som historiskt! – som EU beslutade att ta på sig den globala ledartröjan när det gäller klimatfrågorna.

Beslutet var att EU till 2020 skulle reducera sina utsläpp av växthusgaser med 20 % och att man skulle ha 20 % av sin energiförsörjning från olika förnybara källor – enkelt sammanfattat i 20/20/20.

Nu svarar EU bara för ca 14 % av de globala utsläppen – en siffra som är på väg ner mot 10 % – så allt är dessutom ett led i ansträngningarna att få ett globalt klimatavtal för perioden efter 2012. Och det är det som skall åstadkommas i Köpenhamn mot slutet av nästa år.

Beslutet förra året var ambitiöst – och nu har processen inletts med att leva upp till det.

Kommissionen har lagt fram sitt paket med mål och ramar för de olika länderna, och nu gäller det att se till att det kommer beslut kring detta före slutet av detta år. Det är en förutsättning för att Europaparlamentet skall kunna fatta sina beslut – de tillhör ju beslutsinstanserna – innan de går till val i juni 2009.

Och det är också en förutsättning för att den europeiska globala ledarrollen skall vara trovärdig inför det avgörande året 2009.

Gårdagens och dagens diskussioner är något av en första avstämning mellan kommissionens förslag och de mer ingående förhandlingar som bör leda till en överenskommelse under den senare delen av det franska ordförandeskapet i slutet av detta år.

Och är därmed – trots frånvaron av mer rubrikskapande beslut – en viktig del i den viktiga process som initierades här för ett år sedan.

Till detta skall så läggas diskussioner om de olika ekonomiska och finansiella frågorna inom ramen för den s k Lissabon-processen. Nervositeten på marknaderna nu är ju högst påtaglig.

Så det är om allt detta mötet i Bryssel handlar. Särskilt långvarigt denna fredag tror jag knappast att det blir.

Sedan far Fredrik och de flesta tillbaka till Stockholm. Jag stannar.

Bloggtrubbel

Dessvärre blev det lite bloggpaus från Bryssel i går, och utsikterna för de närmaste dagarna är inte heller lysande.

Orsaken är mindre det hektiska tempot på det europeiska toppmötet här än det tragiska faktum att min laptop inte vill vara med längre. Frenetiskt meddelar den att den inte kan starta och inte kan repareras automatiskt. Halvdöd, skulle det kunna uttryckas som.

Och det sätter ju sina begränsningar. Detta skrivs därför på en annan dator – men den kommer jag inte att vara i närheten av under de kommande dygnen.

Så jag ber om lite tålamod innan detta problem är åtgärdat.

Snabbt tillbaka till Bryssel

Jäktig morgon. Först iväg för ett snabbt möte med alliansens partiledare. Sedan sedvanligt regeringssammanträde med ett ovanligt stort antal ärenden att föredra. Och sedan i flygande fläng iväg till Bromma och till Bryssel…

Och där börjar det europeiska toppmötet mot slutet av eftermiddagen.

Innan dess skall Fredrik hinna med möte med EPP:s partiledare, jag skall bl a äta lunch med Olli Rehn på kommissionen och vad Anders Borg skall ägna sig åt vet jag uppriktigt sagt inte. Kanske ett smygbesök hos frisören…

Efter sedvanlig inledning av Europaparlamentets talman Hans-Gert Poettering och lika sedvanligt familjefoto blir det rätt snabbt sepata middagar för statsministrarna, utrikesministrarna och finansministrarna.

För statsministrarna blir det ekonomi, energi och klimat som bör dominera. Men det kan också bli Medelhavs-samarbetet eller visaförenklingar med USA.

För oss utrikesministrar Afghanistan och Mellersta Östern.

För finansministrarna bl a en rapport om högre utbildning i Europa som utfaller relativt väl för Sverige.

Och mitt i allt detta serier av olika separata samtal i olika frågor.

Ju mindre som står på den formella dagordningen desto mer kan man ofta få gjort i informella samtal i olika ärenden.

EU-nämnd, bok och annat

Arbetsdag i Stockholm insprängd mellan Bryssel i går och Bryssel i morgon…

Sista justeringarna inför beslut om olika skrivelser som skall iväg till riksdagen senast i nästa vecka om bl a mänskliga rättigheter. Viktigt.

Efter lunch sedvanligt öppet och TV-sänt sammanträde med riksdagens EU-nämnd inför toppmötet i morgon och på fredag.

Det var Fredrik som redogjorde för ärendena, med ett och annat inpass av Anders Borg när det gällde de mer finansiella frågorna. Socialdemokraterna höll sina numera rätt sedvanliga anföranden om Vaxholms-affären och domen i Laval-målet. Föga nytt under solen.

När TV-kamerorna släcks fortsatte jag med ett slutet möte kring vissa av de utrikespolitiska frågor som kommer upp på toppmötet.

Vi kommer att i morgon kväll ha en middagsdiskussion om Afghanistan, och därtill kommer så diskussioner om vad som kommer att sägas om situationen i Mellersta Östern i slutkommunikén från mötet.

Och i allt väsentligt blev vi eniga om de frågorna.

Sedan åter till UD för fortsatt arbete. Papper och promemorior att gå igenom. Beslut i smått och i stort. Kommande resor och möten.

Och nu på kvällen kom Åsne Seierstad förbi med ett exemplar av sin nya bok ”Ängeln i Grozny” och vi fick en timmes mycket trevlig diskussion mest om Ryssland – men också om mycket annat.

Fem år efter mordet

I dag är det fem år sedan Serbiens premiärminister Zoran Djindjic mördades på öppen gata i Belgrad.

Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner och jag har bägge en viss bakgrund nere på Balkan, och när vi träffades i Bryssel i måndags beslöt vi att publicera en gemensam artikel just denna dag.

Vi tillhörde bägge Zoran Djindjic vänner.

Att den handlar om Kosovo är självklart, men i än högre grad om en vädjan till Serbien att fortsätta sin europeiska väg.

På svenska publiceras artikeln i dag i Göteborgs-Posten.

Men dessutom publiceras den i Blic i Belgrad, Le Figaro i Paris, The Times i London, El Pais i Madrid och La Reppublica i Rom.

Ett bättre Afrika

Bilden av Afrika som når oss via media tenderar att domineras av krig och elände. Och att det finns åtskilligt av detta vet vi.

Men den samlade bilden av dagens Afrika visar också på betydande framsteg. Tillväxten håller på att ta fart, och demokratin som styrelseform går framåt. Reformpolitik lönar sig.

Om detta skiver Gunilla Carlsson, Ewa Björling och jag i dagens SvD med utgångspunkt i den skrivelse om Afrika som regeringen lämnar till riksdagen.

Besök från Rumänien

Tillbaka i Stockholm igen efter förmiddagens seminarium om Balkan med Sloveniens utrikesminister Dimitrij Rupel och kommissionens Olli Rehn och en lång serie av experter på området.

Åtskilliga problem identifierades – stundtals också några lösningar. Men utmaningarna var förvisso det som dominerade.

Nu är det rumänska statsbesöket som står på min dagordning.

President Basescu har just nu överläggningar i Rosenbad med Fredrik Reinfeldt, och i kväll ansluter jag till den stora statsbanketten på Slottet.

Det går inte att klaga på intensiteten i relationen – det var förra veckan som jag var på besök i Rumänien.

Krävande operationer och nya utmaningar

Sen kväll i Bryssel efter två middagar och olika diskussioner om olika utmaningar.

Just nu inleds den mest komplicerade militära insats EU engagerat sig i – den i Tchad och Centralafrikanska Republiken – och den mest komplicerade politiska insats vi har fattat beslut om – den i Kosovo.

Finns det tillräckligt med politisk kraft i Bryssel för att klara dessa i alla dess detaljer. Svaret är enkelt: det måste finnas.

Om dessa var kvällens problem finns det andra som tränger sig på.

Jag fortsätter att se hur stigande matpriser destabiliserar runt om i världen. Och jag noterar i dag att oljan plötsligt kostar 108 dollar per fat.

Kampen mot stigande priser är också en kamp mot fattigdom.

Men nu går jag och lägger mig.

Och undviker ytterligare diskussioner med Ukraina som i övrigt invaderat hotellet. Premiärminister Yulia Timoshenko – som bekräftar att hon kommer till Stockholm i maj – är också här.

Bra om Georgien

Inte minst den av mig och polske utrikesminister Radek Sikorsky initierade diskussionen om stöd till Georgien blev bra på dagens möte med EU:s utrikesministrar. Radek var dock i Washington i samband med sin premiärministers officiella besök där.

Under våren kommer Georgien att gå till parlamentsval, och det är viktigt att vi då kan ge dem stöd för att se till att det valet fungerar bättre än vad presidentvalet gjorde.

Men det handlar också om möjligheten av ett frihandelsavtal, om att det skall bli lättare att få visa till EU-länderna och om insatserna för att på sikt försöka att lösa konflikterna kring Abchasien och Sydossetien.

I det sammanhanget noterades från flera håll det oroande i Rysslands beslut att häva alla restriktioner på investeringar och annat i Abchasien. Det är alltför lätt att se detta som inslag i en politik för krypande annektering av området.

Mycket annat avhandlades också, men nu bär det vidare till en annan middag med andra diskussioner.

Vecka i Bryssel

Så börjar då en vecka som för mig i betydande utsträckning blir en vecka här i Bryssel. På gott och på ont.

I dag har vi ministerråd för de olika utrikesfrågorna, men också för att förbereda det europeiska toppmötet mot slutet av veckan. För de senare frågorna är också Cecilia Malmström här.

Normalt flyger jag hen till Stockholm efter dessa möten, men denna gång stannar jag för ett seminarium i morgon förmiddag som vi arrangerar i samarbete med European Policy Center om den kommande politiken för Balkan.

Så det blir hemkomst tisdag eftermiddag i stället – och då så gott som direkt in i det statsbesök från Rumänien som då inletts.

Onsdag i Stockholm blir det sammanträde med EU-nämnden och sedan bär det torsdag av till det toppmöte här i Bryssel som rimligen bör vara avslutat någon gång under fredag eftermiddag. Frågorna förefaller inte så kontroversiella.

Men i stället för att åka hem följer jag denna veckas mönster och stannar för det årliga s k Brussels Forum som arrangeras av German Marshall Foundation. Mycket står på dagordningen där.

Så det blir i hög grad en Brysselvecka för mig. Som sagt – på gott eller på ont.

Från sol till regn

Kontrasten mellan solen på Balkan och regnrusket i Bryssel kunde knappast vara större – men å andra sidan blir det här mest inomhus i sammanträdesrum.

Dagen blev i alla fall synnerligen nyttig inte minst genom besöket i Mitrovica i norra Kosovo.

Bron över floden Ibar mitt i staden var övergiven och tom så när som på en del poliser som höll vakt och lite soldater på diskret avstånd.

Men på bägge sidor av den tomma bron och den stilla floden flöt livet vidare i det albanska respektive serbiska samhället. Solen lyste över den lika diskreta som totala delningen. Här ligger en av Kosovos största utmaningar för framtiden.

På planet till Bryssel diskuterade vi livligt med Peter Feith – som ju nu tar över som främste internationella representant i Kosovo – hur denna och övriga situationer skall kunna hanteras framöver.

Alldeles säkert kommer det att finnas anledning att byta några ord om frågan på morgondagens utrikesministermöte. Västra Balkan står på dagordningen. Säkert blir det också åtskillig diskussion om läget inför valet i Serbien.

Men nu går jag och lägger mig mitt i rapporterna från den socialistiska valsegern i Spanien. Jag gissar att det blir en glad utrikesminister Moratinos från Madrid på mötet i morgon.