Freden i Roskilde

26 februari 2008

Utbildningsminister som han är passade Jan Björklund på att påminna regeringens s k lunchberedning i dag om att det är 350 år sedan freden i Roskilde undertecknades.

Så är det.

Sedan sekler råder djup fred och gott samarbete mellan Sverige och Danmark, men går vi längre tillbaka i tiden var så förvisso inte fallet.

Tvärt om. Dagens moderna Norden har växt fram ur konflikten mellan och den successiva upplösningen av de bägge gamla stormaktsväldena centrerade kring Stockholm och Köpenhamn.

Nu blev det som det blev.

Och Jan Björklund påpekade att hade det inte blivit så hade en bok jag skrev en gång i stället fått heta ”Halläning, Dansk och Europé”

Om det hade varit bättre eller sämre kan man säkert diskutera länge.

Nu lever vi i en annan och bättre tid. Arméer av soldater tar sig inte på skakig is över Store Bält – men arméer av fredliga svenskar och danskar far ständigt far och tillbaka över den vackra bro som inte minst för Skåne och Sjaelland allt närmare varandra.

Bättre så.


Afghanistan i fokus

26 februari 2008

I dag blir det så dubbelbesök av utrikesministrar i Stockholm med såväl Spanta från Afghanistan som Asselborn från Luxembourg.

Jean Asselborn och jag träffas av lätt insedda skäl relativt ofta. Han tillhör nu veteranerna i kretsen av EU:s utrikesministrar – även om jag tror att det är Danmarks Per Stig Möller som är den verklige innehavaren av titeln.

Men vi tyckte bägge att det fanns skäl för en lite mer inträngande diskussion kring en del av de frågor som vi brukar ägna våra diskussioner i EU-kretsen åt. Så jag ser fram mot en både trevlig och nyttig middag i kväll.

Jean har beställt fisk – och fisk skall det bli.

Besöket från Aghanistan i dag och i morgon har självfallet en annan karaktär.

Utrikesminister Spanta kommer sent på eftermiddagen och åker direkt från Arlanda för att ha överläggningar med mig om situationen i landet och vårt långsiktiga samarbete.

Men han är kvar i Stockholm till torsdag morgon och hinner träffa bl a Fredrik Reinfelt och Gunilla Carlsson.

Samt alldeles självklart Svenska Afghanistankommittén – som svarar för betydande biståndsverksamhet – och ledamöter i riksdagens utrikesutskott. Och han håller dessutom ett föredrag ute på Stockholms Universitet i morgon.

I Stockholm träffas dessutom i morgon statssekreterarna i utrikes- och försvarsdepartementen i Oslo, Helsingfors, Köpenhamn och Stockholm för att diskutera ökad samordning av politik och insatser i just Afghanistan.

De har därefter gemensam middag med utrikesminister Spanta på onsdag kväll.

Vårt åtagande och engagemang i Afghanistan är långsiktigt. Det är en illusion att tro att det går att bygga en ny stat på bara något år, och det i ett av världens fattigaste länder efter decennier av förödande krig och konflikter.

Till det skall så läggas den opiumproduktion som nu motsvarar mer än hälften av den afghanska ekonomin och som alldeles självklart har en korrumperande inverkan som försvårar varje annan konstruktiv insats i landet.

De säkerhetsinsatser vi gör i Afghanistan genom ISAF – där ju Sverige bidrar med ca 370 soldater – är mycket viktiga.

Men än viktigare är de ekonomiska och politiska insatserna, och att vi får till stånd en bättre samordning av de samlade internationella insatserna i landet. Kring detta pågår ju nu en rätt omfattande internationell debatt.

Och det är främst här jag tror att vi måste vara beredda att stärka våra insatser under kommande år.


Oroande i USA

25 februari 2008

För en gångs skull hann jag i dag med att lite mer utförligt ta del av de olika ordväxlingar som ingår i det amerikanska primärvalsdramat.

Och det oroade mig inte så lite.

För dagen handlar debatten mellan de två demokratiska kandidaterna tydligen om vem som med störst trovärdighet och styrka kan stoppa ytterligare steg mot en friare handel.

Debatten förs i termer av huruvida de var för eller mot NAFTA – det nordamerikanska frihandelsavtalet.

Det avtalet var en betydande framgång i varje rimligt avseende, men i takt med att en populistiskt inspirerad populism nu tydligen breder ut sig attackeras det av allt fler.

Vi lever i en tid när fattigdomen kunnat minskas snabbare än någonsin tidigare i mänsklighetens historia – och den yttersta anledningen till det är friare handel och friare ekonomier.

Då oroar signalerna från ordduellerna i USA.

Vi vill inte vända tillbaka – och därmed försämra förutsättningarna för en bättre värld.


Vår? Eller?

25 februari 2008

En arbetsdag i ett Stockholm där någonting som skulle kunna börja beskrivas som vår antyder möjlighet av sin ankomst. Men det är nog klokt att förbereda sig för snöglopp om några dagar…

Administrativa och planeringsfrågor kräver sina timmar. Och kontakter med media – i dag tog en större intervju med DN en hel del tid.

Åtskilliga samtal om utvecklingen kring Kosovo. Plötsligt dök ryska presidentkandidaten Medvedev tillsammans med utrikesminister Lavrov upp i Belgrad. Och den serbiske Kosovo-ministern i Kosovo.

Det kommer att kräva en tydlig politik från det internationella samfundet – inte minst EU – under den närmaste tiden för att hantera de mycket konkreta utmaningar vi nu ser i området. Jag ser en del luckor som oroar mig.

Från Turkiet och Irak kommer rapporter om den turkiska arméns inmarsch i de otillgängliga områden i norra Irak där terrororganisationen PKK har sina baser.

Det finns anledning att understryka att det inte finns någon renodlat militär lösning på den utmaning som PKK och dess terror innebär. Och allt måste göras för att förhindra en direkt konfrontation mellan Turkiet och den kurdiska nordliga delen av Irak. Det är min förhoppning att den turkiska operationen blir mycket kortvarig.

I kväll tänkte jag faktiskt försöka att gå hem rimligt tidigt. I morgon står de besökande utrikesministrarna närmast på kö…


Nygammal Castro

24 februari 2008

Så har då 81-årige Fidel Castro efterträtts som president på Cuba av sin 76-årige broder Raul.

Så fungerar åldrande diktaturer.

Självfallet hoppas vi att denna nygamla Castro-regim skall våga lätta på trycket, släppa de politiska fångarna och inleda en politisk och ekonomisk liberalisering av den åldrande regimen.

Men sannolikheten för att Castro (76) skall vilja eller våga den nödvändiga liberala brytningen med Castro (81) är nog dessvärre inte så hög


Ny vecka

24 februari 2008

Söndagskväll med lite planering inför den arbetsvecka som nu tar sin början.

Efter att ha besökt Luxembourg och Europaparlamentet i Strasbourg i förra veckan åker Fredrik Reinfeldt på tisdag till London för att träffa såväl premiärminister Gordon Brown som konservative partiledaren David Cameron.

Ett viktigt besök. Och i det ingår också ett anförande på anrika London School of Economics.

Själv tar jag på tisdagen här i Stockholm emot först Afghanistans utrikesminister Rangin Dadfar Spanta och därefter Luxembourgs utrikesminister Jean Asselborn.

Men sedan bär det för min del av till Bulgarien, Moldavien och Rumänien under resten av veckan. Viktiga besök vart och ett på sitt sätt.

I Sofia träffas på onsdag och torsdag regionens utrikesministrar för att mer formellt ersätta den s k Stabilitetspakt för samarbete som tillkom direkt efter Kosovo-kriget 1999 med ett Regional Cooperation Council med basering i Sarajevo.

Och det mötet kommer att bli en dans på diplomatins äggskal mot bakgrund av de hårda motsättningarna kring erkännande av Kosovo.

Med undantag av Albanien har ännu inget av regionens länder officiellt erkänt Kosovo, även om Slovenien, Kroatien och Bulgarien förklarat att det senare kommer att ske. Rumänien och Moldavien har tydligt förklarat att man inte vill erkänna Kosovo, medan Bosnien är i en situation då detta inte kommer att vara möjligt.

Men oavsett allt detta är de alla starkt beroende av att det regionala samarbetet faktiskt fungerar.


Gratulerar

24 februari 2008

Vi gratulerar självfallet Dimitris Christofias till segern i presidentvalet på Cypern.

Från svensk sida hoppas vi att nya förhandlingar om en återförening av ön snabbt skall kunna inledas. För detta behöver bägge sidor vara beredda till kompromisser.

Det internationella samfundets engagemang – inte minst FN:s centrala roll – kommer att vara viktigt för att göra en lösning möjlig.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 399 andra följare