Dialog i Bukarest

29 februari 2008

Tillbaka i Stockholm igen efter en dag av intressanta och bra samtal i Bukarest.

Med utrikesminister Adrian Cioroianu kom det att handla mycket om utvecklingen av EU framöver, om relationerna till Moldavien, det kommande Nato-toppmötet i Bukarest och inte minst situationen på Balkan.

Den senare frågan var också den som kom att dominera den efterföljande presskonferensen.

Jag strök under vikten av att hålla dialogen med Serbien levande – på ett eller annat sätt måste vi komma överens om hur vi inte skall vara överens om Kosovo under kommande månader och år.

Rumänien tillhör ju de länder som sagt att de inte kommer att erkänna Kosovo. Men gemensamt strök vi under betydelsen av vår uppslutning bakom EU-missionen i Kosovo och vårt ansvar för att hjälpa till med statsbyggande och ekonomisk utveckling.

Lite om Gripen och flygplananskaffning frågades det också om.

Gripen tillhör de alternativ Rumänien nu tittar på inför en anskaffning som så småningom planeras omfatta 48 flygplan. Jag kommenterade att vi med Gripen har ett ytterligt både kvalificerat och kostnadseffektivt flygplansystem, och att det dessutom kommer att kunna vidareutvecklas i olika versioner under decennier framöver.

Annars är det bara att konstatera att de bilaterala relationerna med Rumänien är goda.

Den 11 mars tar vi mot president Traian Basescu på statsbesök i Stockholm, och då kommer det att finnas möjlighet till fortsatta samtal. Och de första dagarna i april åker Fredrik Reinfeldt och jag på möten i Bukarest i anslutning till Nato-toppmötet där.

Men för ögonblicket är jag således hemma på fosterjorden igen.


Solen lyser

29 februari 2008

Frukost på hotellet i Bukarest. Inga internationella tidningar, så man känner sig lite isolerad från världen.

Borta i öster har den ryska s k valrörelsen i dag sin sista dag.  Men det egentliga valet skedde långt tidigare i Kremls slutna salar. Nu sker någon typ av försök till folklig förankring av det redan träffade valet.

Till politiken kommer man att återkomma senare.

Men här i Rumänien lyser solen och en ny dag har randats. Försvars-, finans- och utrikesministrarna står på mitt program under de närmaste timmarna. Och en ny bokhandel som lär vara hygglig och som kanske kan bjuda på något med mer regional förankring.

Och sedan bär det hem efter dessa tre dagar i tre länder.


Kväll i Bukarest

28 februari 2008

Sent på kvällen checkar man så in på hotell i Bukarest.

Det råkade bli Hotel Intercontinental. Ett hotell jag sannolikt varit på för många gånger under alltför många skeden av detta lands historia.

I diktaturens stad en gång för länge sedan var detta platsen som symboliserade den i grunden falska öppenheten mot omvärlden. Mina minnen härifrån är -minst sagt! -blandade.

Men nu är det en ny tid och ett nytt land. Medlem i Nato och EU. Och med vidsträckta ambitioner.

Om allt detta kommer mina samtal i morgon att handla.

Bakom mig ligger en dag fylld av samtal och intryck i Moldavien. Från presidentens magnifika lunch 10o meter under marken i världens största vinkällare till eländet i den lilla by vid floden Dniestr varifrån Karl XII under ett antal år försökte styra det stormaktsvälde som sakta föll samman.

Ett litet land som balanserar mellan sovjetisk forntid och europeisk framtid. Och där vi försöker att ge hjälp i den senare riktningen.  Men där mycket återstår, och det finns krafter som tydligt drar åt olika håll.


Tre länder. Och Bender

27 februari 2008

Tidigt denna morgon iväg från Sofia i Bulgarien och de mycket produktiva samtalen här i går eftermiddag och kväll.

Att regionen kommer att ha en besvärlig tid under en period framöver är ofrånkomligt. Men då är det extra viktigt att ha kanaler för kontakter som kan mildra konsekvenserna.

Kan vi göra en insats för det är det inte så dåligt.

Men nu bär det av för politiska samtal i Moldavien. Och mitt i detta också ett kort besök i den från den svenska historien kända orten Bender.

Under ett antal år styrdes Sverige härifrån. Då var det en del av det osmanska imperiet, och den snabbt falnande svenska stormaktsväldet stod under styret av Karl XII.

Och gav oss inte åren i Bender något annat så gav det oss dock kåldolmar på den svenska menyn. En typisk turkisk import från det dåtida spartanska svenska hovet i dagens Moldavien.

Efter samtal i Moldavien bär det så fram mot natten vidare till Bukarest i Rumänien.

Tre länder. Och Bender. En dag i den europeiska diplomatin.


Styrgrupp i Wien

27 februari 2008

Nästan samtidigt som jag i dag på torsdag förmiddag landar på flygplatsen i Chisinau – huvudstaden i Moldavien – samlas Balkan-ansvariga diplomater från 15 länder i Wien för att etablera den internationella styrgrupp som kommer att bli nyckeln i arbetet med Kosovo under de kommande åren.

Från början var det tänkt att bara en mindre grupp av stora länder skulle sköta allt. Men jag gjorde tidigt klart att detta arrangemang var i grunden oacceptabelt för Sverige – och sannolikt också för en rad andra länder.

Nåja, den som har rätt får ofta rätt, och nu blir det en betydligt bredare sammansätt grupp länder – inklusive Sverige – som nu tar på sig detta ansvar.

Ty ansvar innebär det.

Att hjälpa till med det statsbyggande i Kosovo som kommer att vara krävande under många år framöver. Att se att åtaganden som olika parter ingått verkligen respekteras. Att styra Kosovo i i riktning mot regionalt samarbete och europeisk integration.

Som första beslut kommer i dag Peter Feith att utses till den Internationelle Civile Representaten i Kosovo.

Sitt elddop i Balkan-frågor fick han i mitten av 1990-talet i de omedelbara efterkrigsdagarnas Sarajevo. Och sedan kom vi också att kampera ihop när det gällde att 2001 förhindra krigsutbrott i södra Serbien på gränsen till Kosovo.

Han går officiellt under beteckningen holländare, men har numera en hel del av skåning i sig också. När vi träffades härom dagen var han upptagen av någonting han hade läst i Sydsvenska Dagbladet…


En svunnen tid…

27 februari 2008

Alla internationella möten med självaktning har ett s k familjefoto. Alla ställer upp mot bakgrund av en fond som förklarar den historiska karaktären av mötet. Alla ser allvarliga ut. Ingen bryr sig därefter om fotot.

Men ibland får gamla foton som dessa minnen att komma tillbaka.Här i Sofia snubblar jag över familjefotot från det första försöket till någon form av samarbete i denna region. Det var här i juli 1996 – snart tolv år sedan. Jag står där i mitten och försöker se statsmannamässig ut.

Anledningen till att jag var med på mötet – annars var jag milt sagt sysselsatt i Bosnien – var frågan om Kosovo.

Jag ville tala med Jugoslaviens dåvarande utrikesminister Milutinovic om möjligheten att få igång en förstärkt dialog om områdets framtid. Jag ville ha en dialog som låg på framkant.

Att jag sökte upp honom berodde på att jag visste hur svår Milosevic var att tala med i just denna fråga. Känslor bubblade mycket snabbt upp och låste möjligheten till rationella samtal.

Med Milutinovic var det annorlunda. Jag förvånades över hur han klart höll med om att situationen i Kosovo snabbt kunde bli ohållbar och att det krävdes ett fundamentalt omtänkande från serbisk sida. Han gjorde ingen hemlighet av att han såg Milosevic som alldeles för låst i frågan.

Den nationalistiska vetenskapsakademin i Belgrad hade just publicerar ett räknestycke som varnade för att albanerna en dag kunde bli fler än serberna i det som var kvar av Jugoslavien.

Nå, av en rad olika skäl blev det nu inte så mycket av fortsättningen på denna dialog. Först sade USA nej, och därefter ville inte EU ta sig an frågan. Så kom det att gå som det gick fram till den akuta krisen i slutet av 1998 och början av 1999. Och till den på nytt spända situation vi har just nu.

Jag är tillbaka i Sofia för ett tredje försök att sätta upp nya strukturer för regionalt samarbete i sydöstra Europa.

Men den Milan Milutonivic som sedan avancerade till president i Serbien sitter i FN-fängelset i Haag anklagad för krigsförbrytelser i samband med kriget i Kosovo. Om just han tillhör de huvudskyldiga i detta sammanhang kan man ha sina dubier om – men den saken ankommer det på FN-rättvisan att försöka avgöra.

Familjefoton kan ibland visa historiens skiftande öden.


Balkansk diplomati

27 februari 2008

Nu bär det iväg till Sofia för möten i eftermiddag och kväll med utrikesministrarna från sydöstra Europa.

Det var omedelbart efter Kosovo-kriget som den s k stabilitetspakten sattes upp. Tanken var att skapa en institution för bredare samarbete och integration i hela denna region.

Det stora första mötet ägde rum i Sarajevo med president Clinton som den mest uppmärksammade deltagaren. Jag var där som representant för FN och Kofi Annan och minns det som ett möte med viss dramatik – i Belgrad satt fortfarande regimen Milosevic.

Åtskilligt har uträttats och hänt under åren sedan dess, och vid mötet i Sofia kommer nu stabilitetspakten formellt att avvecklas för att ersättas av ett regionalt samarbetsråd. Jag misstänker att jag kommer att vara den ende mer ledande företrädaren på dagens sista möte i Sofia som också var med på det första mötet i Sarajevo.

Att detta får sitt säte i en byggnad i Sarajevo som före kriget hyste den lokala regeringen, men som under åren sedan kriget stått sönderskjuten och tom, har sin speciella symbolik.

Dagens möte har dock sin betydelse framför allt mot bakgrund av de nya spänningarna kring Kosovo.

Kosovos premiärminister Thaci sade till mig härom dagen att han med 90% sannolikhet skulle komma till Sofia, men nu ser det ut som om han får inställa. Spänningarna hemma måste hanteras.

Kommer gör dock Serbiens utrikesminister Jeremic, och det är naturligt att jag talar med honom om hur den nya situationen hanteras. Men på plats finns också samtliga andra utrikesministrar från regionen – inte minst EU-ordföranden Slovenien med utrikesminister Rupel.

Så det blir en jäktig dag efter det att planet landar strax efter ett.

Och i morgon bitti fortsätter jag till Moldavien.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare