Välkommen Slovenien!

31 december 2007

Vid midnatt i kväll skiftar ordförandeskapet i den Europeiska Unionen från Portugal och Lissabon till Slovenien och Ljubljana.

Andra må utvärdera detaljerna i det portugisiska ordförandeskapet.

Viktigt var självfallet att helt och fullt få reformtraktatet på plats, även om det politiska genombrottet ju skedde under det tyska ordförandeskapet.

En serie av viktiga möten när det gällde de externa relationerna – från toppmötet med Brasilien till det mer omskrivna med Afrika – genomfördes också. Portugal tillförde samarbetet sin tradition som det lilla landet med de vida horisonterna.

Nu går staffetpinnen således vidare till Slovenien.

Slovenien blir därmed det första av de nya medlemsländerna från Centraleuropa som tar över ett ordförandeskap.

Agendan för de närmaste månaderna förefaller betydligt mycket mer laddad än under de portugisiska månaderna.

Först och främst självfallet Balkanfrågorna med Kosovo i centrum. Tiden mellan det serbiska presidentvalet i början av februari och det det europeiska toppmötet i mitten av mars kommer att bli mycket krävande i detta avseende.

Men dialogen mellan medlemsstaterna börjar så smått lägga en allt bättre bas för en europeisk strategi.

Ungefär samtidigt kommer energi- och miljöfrågorna med stor kraft upp på bordet. Kommissionen lägger sitt paket med olika förslag i slutet av januari, och uppgiften att lotsa igenom det kommer inte att bli alldeles enkel.

Och så andra delar av de externa relationerna.

Slovenien och Sverige har samma positiva inställning till den fortsatta utvidgningsprocessen – närmast med Kroatien och Turkiet.

Mot slutet av våren blir det också ett nytt toppmöte med Ryssland – men då med en ny rysk president och förhoppningsvis med mindre konstiga låsningar än de vi sett inte minst från rysk sida under detta år.

Så resor till Lissabon ersätts nu för min del med resor till Ljubljana. Redan i januari blir det aktuellt med ett första snabbesök där.

Och förhoppningsvis kommer det att bli möjlighet att under våren komma ner också till den korta men vackra slovenska kusten nere vid Adriatiska Havet. Jag vet att min slovenske kollega har planer…


Oroande från Kenya

30 december 2007

Det är med stigande oro jag tar del av nyheterna från Kenya.

Spänningen i landet har ökat sedan den sittande presidenten Kibaki förklarat sig som segrare i det valresultatet som nu ifrågasätts av bl a oppositionsledaren Odinga.

UD har redan anledning att uppmana svenska medborgare i landet att iakkta stor försiktighet.

De valobservatörer från Europeiska Unionen som finns på plats anser inte att Kenyas Centrala Valkommissionen har lyckats göra röstsammanräkningen trovärdig för alla partier och kandidater.

 


Kamp för demokrati

29 december 2007

På debattsidan i dagens Aftonbladet skriver jag om Benazir Bhutto och konsekvenserna av mordet av henne.


Ansvaret?

28 december 2007

Dagen efter mordet på Benazir Bhutto och den nya osäkerheten i Pakistan.

Det kommer säkert att ta tid innan bakgrunden till attentatet kan klarläggas – om det nu någonsin kommer att ske.

Men det är värt att notera att al Qaidas andreman al-Zawahiri för bara två veckor sedan sade att Bhuttos återkomst till Pakistan var en del av en amerikansk plan. Och i detta låg ju alldeles självklart att hon av al Qaida sågs som en framträdande och viktig fiende.

Med den inställning är det inte svårt att föreställa sig att al Qaidas kvarvarande ledning i de oländiga bergsområden på den pakistanska sidan av gränsen till Afghanistan också försökte att inspirera och organisera attentat mot henne.

Samtidigt är det svårt att inte förvånas över den bristfälliga säkerheten kring en person som alla visste var utsatt för en högst påtaglig attentatsrisk. Hon färdades tydligen i en relativt oskyddad bil, och ingenting hindrade attentatsmän att komma ända fram till bilen.

Grundläggande säkerhetsregler förefaller – att döma av TV-bilderna – att ha ignorerats.

Därmed skulle ansvaret för hennes död mycket väl kunna komma att ses som dubbelt.

Omedelbart skulle al Qaida med dess påtagligt starka nätverk i Pakistan vara ansvarigt. Men indirekt den regim som inte gav en framträdande politiker det skydd som borde ha varit en självklarhet.

Säkert kommer det att spekuleras mycket om detta under veckorna som kommer. Och klarhet får vi – som sagt – kanske aldrig.


Bestörtning. Avsky. Stark oro.

27 december 2007

Bestörtning. Avsky. Stark oro.

Det var min omedelbara reaktion när jag träffade företrädare för olika media på UD föga mer än en timme efter att Benazir Bhutto avlidit efter attentatet i Rawalpindi.

Attentatet riktade sig omedelbart mot personen Benazir Bhutto, men ytterst mot strävan efter demokrati och stabilitet i Pakistan.

Jag vill gärna tro att det fortfarande skall vara möjligt att hålla de planerade valen om cirka två veckor. Det är bara demokratins väg som på sikt kan ge stabilitet till Pakistan.

Det gågna året har sett en oroande skärpning av de politiska motsättningarna i landet. Möjligen trodde vi att dessa nådde sin kulmen när undantagstillståndet infördes den 3 november. Men nu innebär det avskyvärda dådet mot Benazir Bhutto en upptrappning vars vidare konsekvenser vi bara kan känna den djupaste oro för.

Det var ett antal år sedan jag träffade Benazir Bhutto för ett längre samtal om situationen i hennes land – vi var stats- och premiärministrar i våra respektive länder.

Hon var en viljestark, karismatisk och färstark politiker, och det gick inte att tvivla på hennes engagemang för det som hon ansåg att hon hade getts i uppdrag att utföra för sitt land.

Alldeles säkert var hon väl medveten om de risker hon utsatte sig för när hon i oktober återvände till Pakistan. Hon beskrev själv då Pakistan som kanske världens farligaste land.

Omedelbart efter det att hon landat utsattes hon för det första attentatet. Bara för några dagar sedan rapporterades om hur en självmordsbombare hade stoppats vid ett av hennes möten.

Men hon var en kvinna av övertygelse och stark vilja.

Hon kom att bli en symbol för viljan till demokrati – och viljan att bekämpa terrorismen.


Julhelg i Rom

23 december 2007

I sedvanlig ordning firas juldagarna nere i Rom. Den eviga staden har alltid mycket att bjuda.

En möte med utrikesminister D’Alema hanns förvisso med efter ankomst. Han kom från diskussioner i FN i New York om Kosovo. Och en lunch med vänner i de utrikespolitiska cirklarna  i staden gav det senaste i olika frågor.

Men nu är det jul som gäller.

Närmast blir det julmarknaden på Piazza Navona mitt inne i Roms äldre delar. Karuseller, tingel-tangel och figurer till julkrubbor i närmast oändliga variationer. Besökare och atmosfär i betydande omfattning.

Och sedan har det alltid sin tjusning med en promenad upp mot Capitoleum-kullen och sedan ner på Forum Romanum och måhända också upp på Palatinen.

Normalt vadar man fram i mängder av turister från fjärran, men nu är antalet betydligt mindre och betydligt mer lokalt och man får möjlighet att uppleva platsernas betydelse.

Julhandeln är i full gång även om tidningarna rapporterar om en omsättning lite under vad som förväntats. Och den kommer att pågå i full omfattning också hela julafton.

Det är först fram emot midnatt på julaftonen som julhelgen här nere verkligen börjar.

Tills dess skall det hinnas med åtskilligt.


Demokratiska val i Thailand

23 december 2007

I dag går Thailand så till det val som innebär att man återgår till den konstitutionella och demokratiska utveckling som avbröts av militärkuppen i september förra året.

Återgången till konstitutionellt och demokratiskt styre har därmed gått enligt den tidtabell som utannonserades tidigare detta år. Och dagens val innebär på sitt sätt kulmen på denna process.

Att vi välkomnar denna utveckling är självklart. Banden mellan Sverige och Thailand är omfattande och viktiga. Tsunami-katastrofen kom ju snarast att föra våra bägge länder närmare varandra.

Huruvida valresultatet kommer att göra en snabb och enkel regeringsbildning möjlig eller ej återstår att se. Det viktiga är att den sker på basis av respekten för valresultatet.

Vi har ju sett länder i Europa där det tar betydande tid efter ett val innan en regering kan bildas. Sådana problem ligger lite i demokratins natur.

Thailands utveckling mot stabil demokrati har inte varit spikrak sedan den absoluta monarkin avskaffades 1932.

Men varje bakslag har blivit en bekräftelse på att bara en demokratisk utveckling har förmågan att hantera de olika utmaningar som landet står för.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare