Välkommen Slovenien!

31 december 2007

Vid midnatt i kväll skiftar ordförandeskapet i den Europeiska Unionen från Portugal och Lissabon till Slovenien och Ljubljana.

Andra må utvärdera detaljerna i det portugisiska ordförandeskapet.

Viktigt var självfallet att helt och fullt få reformtraktatet på plats, även om det politiska genombrottet ju skedde under det tyska ordförandeskapet.

En serie av viktiga möten när det gällde de externa relationerna – från toppmötet med Brasilien till det mer omskrivna med Afrika – genomfördes också. Portugal tillförde samarbetet sin tradition som det lilla landet med de vida horisonterna.

Nu går staffetpinnen således vidare till Slovenien.

Slovenien blir därmed det första av de nya medlemsländerna från Centraleuropa som tar över ett ordförandeskap.

Agendan för de närmaste månaderna förefaller betydligt mycket mer laddad än under de portugisiska månaderna.

Först och främst självfallet Balkanfrågorna med Kosovo i centrum. Tiden mellan det serbiska presidentvalet i början av februari och det det europeiska toppmötet i mitten av mars kommer att bli mycket krävande i detta avseende.

Men dialogen mellan medlemsstaterna börjar så smått lägga en allt bättre bas för en europeisk strategi.

Ungefär samtidigt kommer energi- och miljöfrågorna med stor kraft upp på bordet. Kommissionen lägger sitt paket med olika förslag i slutet av januari, och uppgiften att lotsa igenom det kommer inte att bli alldeles enkel.

Och så andra delar av de externa relationerna.

Slovenien och Sverige har samma positiva inställning till den fortsatta utvidgningsprocessen – närmast med Kroatien och Turkiet.

Mot slutet av våren blir det också ett nytt toppmöte med Ryssland – men då med en ny rysk president och förhoppningsvis med mindre konstiga låsningar än de vi sett inte minst från rysk sida under detta år.

Så resor till Lissabon ersätts nu för min del med resor till Ljubljana. Redan i januari blir det aktuellt med ett första snabbesök där.

Och förhoppningsvis kommer det att bli möjlighet att under våren komma ner också till den korta men vackra slovenska kusten nere vid Adriatiska Havet. Jag vet att min slovenske kollega har planer…


Oroande från Kenya

30 december 2007

Det är med stigande oro jag tar del av nyheterna från Kenya.

Spänningen i landet har ökat sedan den sittande presidenten Kibaki förklarat sig som segrare i det valresultatet som nu ifrågasätts av bl a oppositionsledaren Odinga.

UD har redan anledning att uppmana svenska medborgare i landet att iakkta stor försiktighet.

De valobservatörer från Europeiska Unionen som finns på plats anser inte att Kenyas Centrala Valkommissionen har lyckats göra röstsammanräkningen trovärdig för alla partier och kandidater.

 


Kamp för demokrati

29 december 2007

På debattsidan i dagens Aftonbladet skriver jag om Benazir Bhutto och konsekvenserna av mordet av henne.


Ansvaret?

28 december 2007

Dagen efter mordet på Benazir Bhutto och den nya osäkerheten i Pakistan.

Det kommer säkert att ta tid innan bakgrunden till attentatet kan klarläggas – om det nu någonsin kommer att ske.

Men det är värt att notera att al Qaidas andreman al-Zawahiri för bara två veckor sedan sade att Bhuttos återkomst till Pakistan var en del av en amerikansk plan. Och i detta låg ju alldeles självklart att hon av al Qaida sågs som en framträdande och viktig fiende.

Med den inställning är det inte svårt att föreställa sig att al Qaidas kvarvarande ledning i de oländiga bergsområden på den pakistanska sidan av gränsen till Afghanistan också försökte att inspirera och organisera attentat mot henne.

Samtidigt är det svårt att inte förvånas över den bristfälliga säkerheten kring en person som alla visste var utsatt för en högst påtaglig attentatsrisk. Hon färdades tydligen i en relativt oskyddad bil, och ingenting hindrade attentatsmän att komma ända fram till bilen.

Grundläggande säkerhetsregler förefaller – att döma av TV-bilderna – att ha ignorerats.

Därmed skulle ansvaret för hennes död mycket väl kunna komma att ses som dubbelt.

Omedelbart skulle al Qaida med dess påtagligt starka nätverk i Pakistan vara ansvarigt. Men indirekt den regim som inte gav en framträdande politiker det skydd som borde ha varit en självklarhet.

Säkert kommer det att spekuleras mycket om detta under veckorna som kommer. Och klarhet får vi – som sagt – kanske aldrig.


Bestörtning. Avsky. Stark oro.

27 december 2007

Bestörtning. Avsky. Stark oro.

Det var min omedelbara reaktion när jag träffade företrädare för olika media på UD föga mer än en timme efter att Benazir Bhutto avlidit efter attentatet i Rawalpindi.

Attentatet riktade sig omedelbart mot personen Benazir Bhutto, men ytterst mot strävan efter demokrati och stabilitet i Pakistan.

Jag vill gärna tro att det fortfarande skall vara möjligt att hålla de planerade valen om cirka två veckor. Det är bara demokratins väg som på sikt kan ge stabilitet till Pakistan.

Det gågna året har sett en oroande skärpning av de politiska motsättningarna i landet. Möjligen trodde vi att dessa nådde sin kulmen när undantagstillståndet infördes den 3 november. Men nu innebär det avskyvärda dådet mot Benazir Bhutto en upptrappning vars vidare konsekvenser vi bara kan känna den djupaste oro för.

Det var ett antal år sedan jag träffade Benazir Bhutto för ett längre samtal om situationen i hennes land – vi var stats- och premiärministrar i våra respektive länder.

Hon var en viljestark, karismatisk och färstark politiker, och det gick inte att tvivla på hennes engagemang för det som hon ansåg att hon hade getts i uppdrag att utföra för sitt land.

Alldeles säkert var hon väl medveten om de risker hon utsatte sig för när hon i oktober återvände till Pakistan. Hon beskrev själv då Pakistan som kanske världens farligaste land.

Omedelbart efter det att hon landat utsattes hon för det första attentatet. Bara för några dagar sedan rapporterades om hur en självmordsbombare hade stoppats vid ett av hennes möten.

Men hon var en kvinna av övertygelse och stark vilja.

Hon kom att bli en symbol för viljan till demokrati – och viljan att bekämpa terrorismen.


Julhelg i Rom

23 december 2007

I sedvanlig ordning firas juldagarna nere i Rom. Den eviga staden har alltid mycket att bjuda.

En möte med utrikesminister D’Alema hanns förvisso med efter ankomst. Han kom från diskussioner i FN i New York om Kosovo. Och en lunch med vänner i de utrikespolitiska cirklarna  i staden gav det senaste i olika frågor.

Men nu är det jul som gäller.

Närmast blir det julmarknaden på Piazza Navona mitt inne i Roms äldre delar. Karuseller, tingel-tangel och figurer till julkrubbor i närmast oändliga variationer. Besökare och atmosfär i betydande omfattning.

Och sedan har det alltid sin tjusning med en promenad upp mot Capitoleum-kullen och sedan ner på Forum Romanum och måhända också upp på Palatinen.

Normalt vadar man fram i mängder av turister från fjärran, men nu är antalet betydligt mindre och betydligt mer lokalt och man får möjlighet att uppleva platsernas betydelse.

Julhandeln är i full gång även om tidningarna rapporterar om en omsättning lite under vad som förväntats. Och den kommer att pågå i full omfattning också hela julafton.

Det är först fram emot midnatt på julaftonen som julhelgen här nere verkligen börjar.

Tills dess skall det hinnas med åtskilligt.


Demokratiska val i Thailand

23 december 2007

I dag går Thailand så till det val som innebär att man återgår till den konstitutionella och demokratiska utveckling som avbröts av militärkuppen i september förra året.

Återgången till konstitutionellt och demokratiskt styre har därmed gått enligt den tidtabell som utannonserades tidigare detta år. Och dagens val innebär på sitt sätt kulmen på denna process.

Att vi välkomnar denna utveckling är självklart. Banden mellan Sverige och Thailand är omfattande och viktiga. Tsunami-katastrofen kom ju snarast att föra våra bägge länder närmare varandra.

Huruvida valresultatet kommer att göra en snabb och enkel regeringsbildning möjlig eller ej återstår att se. Det viktiga är att den sker på basis av respekten för valresultatet.

Vi har ju sett länder i Europa där det tar betydande tid efter ett val innan en regering kan bildas. Sådana problem ligger lite i demokratins natur.

Thailands utveckling mot stabil demokrati har inte varit spikrak sedan den absoluta monarkin avskaffades 1932.

Men varje bakslag har blivit en bekräftelse på att bara en demokratisk utveckling har förmågan att hantera de olika utmaningar som landet står för.


Seger mot dödsstraffet

22 december 2007

Ett beslut jag alldeles självklart borde ha kommenterat redan tidigare är beslutet i FN:s generalförsamling i tisdags om dödsstraffet.

Under tidigare år har försök att få FN att uttala sig mot dödsstraffet regelmässigt misslyckats. Men opinionsbildning sedan dess – inte minst från Europeiska Unionens sida – har gett resultat.

I tisdagens votering fick resolutionen med krav på ett globalt moratorium för dödsstraff stöd av 104 nationer medan 54 röstade mot och 24 valde att avstå. Det innebar ett mycket betydande framsteg i arbetet på dödsstraffets totala avskaffande.

Till dem som röstade mot hörde Iran, Kina, Pakistan, Sudan, Irak och USA. Tillsammans svarar dessa länder – enligt Amnesty International – för mer än 90 % av alla avrättningar i världen.

Inte minst USA borde nog fundera över det sällskap man befinner sig i.

Vi kommer i alla fall att – uppmuntrade av denna framgång – att fortsätta arbetet för dödsstraffets totala avskaffande.


Viktig signal

22 december 2007

Härom dagen fattade regeringen ett mindre uppmärksammat beslut att gå vidare med arbetet med att utveckla en ny generation av ubåtar.

I detta beslut ligger också en viktig säkerhetspolitisk signal för framtiden.

Det är svårt att se något storinvasionshot i vår del av Europa under överskådlig framtid, men det innebär inte att det kommer att saknas säkerhetspolitiska utmaningar.

Och dessa kan inte minst komma att handla om Östersjön och Nordatlanten.

Att vi då visar att vi vill fortsätta att utveckla vad som sannolikt är världens mest avancerade system för närvaro och effekt i dessa områden är en säkerhetspolitisk signal med bäring långt in i framtiden.


Öppnare Europa

21 december 2007

I dag tas ett stort och viktigt steg mot ett öppnare Europa när nio länder ansluts till det s k Schengen-systemet och gränskontrollerna därmed avskaffas.

För Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien – samt Malta – är detta självklart ett stort och viktigt steg.

För dem faller i dag ännu en mur.

Men också för oss faller en mur och tas ett stort och viktigt steg. Inte minst innebär den nya förenklingar av samarbetet i Östersjö-regionen.

Det är kontrollerna vid land- och sjögränserna som försvunnit i dag. På flygplatserna dröjer det till den 30 mars.

Att det firas runt om i Europa är naturligt.

I Stockholms närmaste utländska grannhuvudstad Tallinn för att fira finns såväl Beatrice Ask som Europakommissionens ordförande Jose Manuel Barroso.


Nu är det jul igen!

20 december 2007

Efter det tredje julbordet i dag är det nu äntligen dags att slå igen butiken, besluta att nu är det jul igen och ägna sig åt det som julhelger bör ägnas åt.

Så arla i morgon bitti bär det av till andra nejder för några dagar. Och det kan inte uteslutas att detta medför en viss nedgång i frekvensen av inlägg på denna blogg.

Men det har varit full fart in i det sista.

Vi hade en bra överläggningar om Balkan och utvidgningspolitiken med Olli Rehn i dag. Åtskilligt avverkades på middagen i går kväll, men det var bra med en mer officiell överläggning och pressträff i dag.

Lite snålare med tid blev det med EU:s särskilde representant när det gäller fredsprocessen i Mellersta Östern Marc Otte som kommit till Stockholm för samtal i dag. Hans plan var försenat, och därmed försenades åtskilligt övrigt också.

Men nu blir det några dagar att börja omfokuseringen från dagens uppgifter till morgondagens utmaningar. Det nya året kommer strax efter julhelgens vila.

Jag borde fråga jultomten om han råkar ha någon kristallkula som kan ge besked om vad som väntar över.


Radek Sikorskis besök

20 december 2007

Den i polska bevandrade personen kan ta del av beskrivningen av mötet mellan utrikesminister Radek Sikorski och mig i Stockholm i går på polska utrikesministeriets hemsida.


Onsdag kväll – men blick mot torsdagen

19 december 2007

Nyheterna från New York tyder på att onsdagens diskussion om Kosovo i FN:s säkerhetsråd inte tillförde frågan någonting egentligt nytt.

Motsättningarna består. Och därmed också en hel del av de rent folkrättsliga problem som vi kommer att ha att hantera en bit in på det kommande året.

När jag i morgon har mina mer officiella samtal med Olli Rehn från Europakommissionen kommer vi säker att ägna en del tid åt att utvärdera diskussionen i New York – liksom att diskutera färdplanen för Balkan under de kommande månaderna.

Men alldeles säkert blir det också samtal om Turkiet och Cypern-frågan.

Tidigare i dag öppnades i Bryssel förhandlingarna med Turkiet om ytterligare två kapitel i anslutningsförhandlingarna. Ett symboliskt och sakligt viktigt steg.

Men under det kommande året kommer det också att vara nödvändigt att börja att på allvar ser på möjligheterna att övervinna Cyperns delning om vi vill gå vidare. Vi bör inte acceptera att europeiska länder förblir delade på det sätt som är fallet med Cypern i dag.

Mer om allt detta i morgon.

I kväll hade vi i alla fall en mycket trevlig, nyttig och framåtsyftande middag med bl a Radek Sikorski, Per Stig Möller, Jonas Gahr Störe och Olli Rehn.


Polen och nordiskt julbord

19 december 2007

I dag får jag besök av Polens alldeles nyligen tillträdde nye utrikesminister Radek Sikorsky, och tillsammans skall vi diskutera en serie olika europeiska frågeställningarna.

Den nya polska regeringar har ju redan markerat ett nytt tonläge i olika viktiga frågor.

Konflikten om den polska köttimporten till Ryssland förefaller att avvecklas, och relationen till Tyskland är åter en kännetecknad av vänskap och kollegialitet.

Jag var ju nere i Warszawa dagarna innan han tillträdde, men det känns i alla fall trevligt att kunna välkomna honom på ett lite mer officiellt besök i Stockholm.

Anledningen till att han kommer just nu är att jag passade på att inbjuda honom och hans hustru till en liten julmiddag Anna Maria och jag har för mina nordiska utrikesministerkollegor i kväll.

Vi nordiska kollegor träffas numera mycket ofta i olika mer eller mindre officiella sammanhang – senast i Paris i måndags – men det har sitt värde att nu när julen närmar sig också kunna sitta ner för en mer informell kväll.

Så nu kommer både Jonas Gahr Störe från Oslo och Per Stig Möller från Köpenhamn. Tyvärr hindrar budgetdebatter i Helsingfors Ilkka Kanerva att komma med.

Och med Östersjön som förenande faktor blev det naturligt att också bjuda Radek Sikorski.

Kommer till julbordet gör dessutom Europakommissionens Olli Rehn med ansvar för såväl utvidgningsfrågorna som Balkan-politiken.

Så det blir glögg och julkorv och skinka och sill och allt annat som därtill hörer.

Snapsen blir mer anrik blandning från äldre tider i S:t Michel i Finland i kombination med Hallands Fläder.


Seminarium om GULAG

18 december 2007

Jag hade tänkt att tipsa om att Anne Applebaum kommer till Stockholm i morgon och bl a har ett lunchseminarium kring sin prisbelönta bok om GULAG-arkipelagen.

Nu gör jag det i alla fall även om jag ser att seminariet redan verkar vara full- och överbokat.


Små steg mot bättre värld…

18 december 2007

En varierande dag ute i den vidare världen.

I Riga på Östersjöns andra strand utbyter Rysslands utrikesminister Lavrov ratifikationsinstrument med sin lettiske kollega Riekstins vad gäller det ingångna gränsavtalet mellan länderna. En positiv utveckling i vår del av Europa.

I Irak har Condoleezza Rice avlagt ett besök i staden Kirkuk. Besöket i sig är väl ett vittnesbörd om att säkerhetsläget i landet undergår tydliga förbättringar. När jag för några månader sedan nämnde idén att besöka staden fanns inte ens antydan till möjlighet.

I Kiev i Ukraina har så Radan godkänt Yulia Timoshenko som ny premiärminister och Vladimir Ogirzko blir ny utrikesminister. Jag hoppas att man snabbt kan ta itu med återstående frågor för att göra anslutningen till världshandelsorganisationen WTO möjlig.

Små men bra steg mot en lite bättre dag när julen nu närmar sig.


Arbetsdag

18 december 2007

Arbetsdag i Stockholm. Men börjar dock med extra regeringssammanträde. Många ärenden som behöver klaras av före julledigheten. Stort antal regleringsbrev på olika områden.

Interpellationsdebatt i riksdagen om våra förbindelser med Colombia. Ett intressant land vars utveckling vi har all anledning att följa och stödja.

Glöggmottagning med UD:s personal tillsammans med Gunilla Carlsson och Ewa Björling. Bra tillfälle till mingel och informella samtal om det mesta.

Och på kvällen besök av vänner från GMF i den amerikanska tankesmedjevärden. Vi har en del vikiga samarbetsprojekt med dem – inte minst vad gäller Kina.

Det blir säkert ett livligt utbyte av diverse idéer med inriktning på det nya året.


Framgång i Paris

17 december 2007

Det blev en lyckad konferens om stöd till det palestinska statsbyggandet i Paris i dag.

Mot slutet av eftermiddagen kunde Bernard Kouchner summera cirka 7 miljarder dollar till olika former av stöd, och det förefaller att vara något mer än vad man vågat hoppas på.

Osvuret är dock bäst – erfarenheten visar att löften på konferenser som dessa behöver kontrolleras för att se till att det inte handlar om återanvändning av gamla löften.

Betydande ökningar från länder som USA och Saudiarabien, och den starka satsningen från den Europeiska Unionen, tyder dock på att målet med konferensen verkligen nåddes.

Med en årlig befolkningsökning på ca 4 % – en av de högsta i världen – krävs det en betydande ekonomisk tillväxt på Västbanken och i Gaza för att inte arbetslösheten skall bli än högre. Omkring hälften av befolkningen är 14 år gammal eller yngre.

Efter en bra tillväxt under betydande delar av 1990-talet har utvecklingen sedan ca 2000 varit påtagligt dyster. BNP har minskat med ca 14 % vilket med hänsyn till befolkningsökningen betyder att BNP per capita minskat med ca 40 %.

Och detta har skett trots att biståndet under 2006 och 2007 nått nya rekordnivåer. Den palestinska ekonomin har strypts av vägspärrar, murar och restriktioner i ständigt växande antal.

De nya medlen nu gör det möjligt för premiärminister Fayyad att undvika statsbankrutt och att kunna fortsätta att betala löner – bl a till ca 77 000 offentligt anställda i Gaza.

Men för att tillväxten skall komma igång krävs betydande lättnader i de israeliska restriktionerna. Utan sådana kan knappt ens dramatiskt ökat internationellt bistånd förhindra den fortsatta nedgång som förr eller senare kommer att få också påtagligt negativa ekonomiska konsekvenser.

Förhoppningen är nu att detta skall bli möjligt genom den fredsprocess som tog sin formella början förra onsdagen.

Vi får se. I slutet av januari kommer jag att vara i Israel, och då finns det möjligen lite bättre förutsättningar att bedöma utsikterna.

Jag lämnade ett Paris där strålkastaren från det upplysta Eiffeltornet vackert svepte över den kvällsmörka staden.

Och är nu tillbaka i Stockholm igen.


Position inför Paris

17 december 2007

Brännpunkt i dagens SvD ger Gunilla Carlsson vår bakgrund till dagens viktiga möte om palestinsk statsbyggnad i Paris.

Tyvärr fick Gunilla förhinder – förkylningstider! – men den svenska positionen och det svenska bidraget kommer självfallet att föras fram i alla fall.

Planet till Paris lyfter 06.20…


Måndagsmöte i Paris

16 december 2007

Nu randas veckan som definitivt kommer att föra oss fram mot julen och dess ledighet under några dagar.

Men än återstår en hel del att göra innan julfriden infinner sig.

Mycket tidigt i morgon bitti far Gunilla Carlsson och jag till Paris för att delta i den stora konferensen om palestinskt statsbyggande.

Vi förväntas vara på plats när president Sarkozy inleder vid halv tio-tiden på förmiddagen. Vi får se om paristrafiken en måndagsmorgon gör det möjligt.

Inte mindre än 67 nationer kommer att vara representerade och till det läggs ett betydande antal internationella organisationer som kommer till konferenscentrat på Avenue Kleber. Det kommer alldeles säkert att bli trångt värre.

Under eftermiddagspasset – Gunilla svarar då för den svenska närvaron på konferensen – tänkte jag ge mig iväg till det franska operativa högkvarteret Mont Valérien för att bl a diskutera förutsättningarna för EU:s planerade fredsinsats i Tchad med den irländske general som satts att leda insatsen.

Det har varit besvärligt att få ihop de resurser som krävs – helikoptrar saknas ständigt! – samtidigt som det humanitära behovet av denna skyddsinsats i dag framstår som än tydligare än när diskussionen började.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 384 andra följare