Morgon i Washington

En strålande vacker morgon i Washington. Sommarvärmen verkar tillfälligt vara tillbaka.

I TV-kanalerna rasar debatten om det lämpliga eller olämpliga med att Irans president Mahmoud Ahmadiejad i morgon inbjudits att hålla ett anförande på Columbia University i New York.

Och det speglar den betydelse som hela frågan om Iran har i den utrikespolitiska diskussionen här. Att frågeställningar kring Irak dominerar är naturligt, men därefter är det Iran som är den fråga som engagerar.

Jag ser i tidningarna hur det var den frågan som dominerade min franske kollega Bernard Kouchners besök här för några dagar sedan.

Kanske blir den 2008 års allra mest kritiska internationella fråga.

Gårdagkvällens middag på svenska residenset på Nebraska Avenue blev både intressant och trevlig. USA går ju mot ett presidentval där utrikespolitiken kommer att spela en betydelsefull roll – men det är mindre klart var de faktiska skiljelinjerna går.

Men snart sätter jag mig på tåget från Union Station här i Washington till Penn Station på Manhattan i New York. Några timmar att läsa tidningar, tidskrifter och böcker som inhandlats här.

I kväll sitter jag så ner också med medarbetare från FN-delegationen i New York för att mer i detalj planera de närmaste dagarnas arbete.

Utsikt från Kastrup

Kommit i alla fall till Kastrup på min väg till Dulles-flygplatsen utanför Washington. SAS-planet går snart.

Blickar ut över den vackra bron över Öresund.

I dag framstår det som närmast obegripligt vilka strider och vilket tumult som denna nu så självklara förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn en gång ledde till.

Då var det främst miljöfrågor som diskuterades – även om det på sina håll fanns en hel del av ren beröringsångest med det övriga Europa med i bilden.

Det befarades att flödet av vatten mellan Östersjön och haven i väster skulle begränsas med allvarliga faror för Östersjön som följd. Katastrofala scenarier målades upp. Och de farhågorna ledde också till att själva utformningen av förbindelsen ändrades en hel del.

För någon tid sedan såg jag i media rapporter om de utvärderingar som nu tycks visa att vattenflödet genom Öresund sedan dess förbättrats i stället för försämrats. Om det är ett resultat av de stora s k kompensationsmuddringar som gjordes vet jag inte.

Men tydligt är att alla farhågorna kom på skam.

Bron står där i sitt majestät. Och röster som vill riva har i alla fall jag inte hört.

Enligt min enkla mening kan det aldrig vara fel att bygga broar mellan länder.

Lugnet före FN

En riktigt nyttig arbetsdag med olika frågor i Stockholm. Eftersom jag ursprungligen skulle ha varit i New York fanns det ingenting som var särskilt inbokat.

Annars har det varit besök i Stockholm av Sydkoreas premiärminister Han Duck-Soo, men där var det självklart Fredrik Reinfeldt som var värd.

Under dagen fanns det anledning till fortsatta överväganden om den kommande EU-insatsen som en del av den kommande FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken. Vi väntar fortfarande på ett formellt beslut av FN:s säkerhetsråd – men det kan komma inom de närmaste dagarna.

Jag är övertygad om att detta är en insats som kommer att behövas. Jag har själv sett behovet av hjälp och skydd i och kring de väldiga flyktinglägren i östra Tchad.

Och att EU ställer upp och hjälper FN att förhindra att en redan mycket allvarlig situation blir än värre är självklart utomordentligt.

Än har vi inte fått klartecken från FN på det norska och svenska deltagandet i FN:s s k hybridoperation i Darfur, men jag förväntar mig att den saken klarnar under de allra närmaste dagarna.

I dag sammanträder ju i New York den s k utvidgade kontaktgruppen om fredsprocessen i Sudan, och i den är ju Sverige numera medlem.

På tisdag har FN:s säkerhetsråd dessutom en specialsession om konflikterna i Afrika med Frankrikes president Sarkozy som ordförande. Då kommer alldeles säkert situationerna i såväl västra Sudan som östra Tchad att beröras.

Jag kommer att vara där. Vi har numera ett rätt betydande engagemang i fredsfrågorna i denna del av Afrika.

Men i morgon bitti bär det först av till Washington för en middag med olika utrikespolitiska bedömare. Det kan finnas skäl att lyssna av stämningarna i den amerikanska huvudstaden när kampen inför presidentvalet nu skruvas upp.

Och därifrån tåg vidare för en vecka med FN i New York.

Reformtrio i Prag

Det första mötet för att planera det kommande 18-månadersprogrammet för de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen i EU blev mycket bra.

På presskonferensen i eftermiddags konstaterade tjeckiske vice premiärministern Alexandr Vondra att vi var tre reformregeringar som nu inriktar vårt arbete både på att genomföra reformfördraget i EU och att reformera det europeiska samarbetet i en rad andra avseenden.

Det var en europeisk reformtria som tonade fram på överläggningarna i Hrzánský-palatset i Prag i dag.

Fokus låg visserligen främst på att planera arbetet med det 18-månadersprogram som skall ligga klart till sommaren nästa år, men vi hann ändå med att börja beröra en del av substansfrågorna. Att fransmännen – som ligger först – kommit lite längre i den delen är inte mer än naturligt.

En osäker fråga gäller när reformtraktatet kan träda i kraft. Bäst vore självfallet om traktatet är helt och hållet klart i december i år och därefter alla medlemsstater klarar av att ratificera under det kommande året.

Men alldeles säkert att en sådan tidtabell kan hållas är det inte – och det påverkar planeringen kanske allra främst för det tjeckiska ordförandeskapet våren 2009.

För vår del är det ju Cecilia Malmström som håller i arbetet med 18-månadersprogrammet, men delen med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer i alla fall att bli tung inte minst när det gäller att genomföra reformtraktatet på dessa områden.

Prag visade sig från sin allra bästa sida.

Från svenska ambassaden uppe vid Hradshin-borgen blickade vi ut över den s k lillsidan, gamla staden och Karlsbron däremellan.

Och Alexandr Vondra berättade om hur vår ambassad under de svåra kommunistiska åren ofta hade varit en fristad för dissidenter och oppositionella som honom själv.

Någonting att vara stolt över.

Hem i stället

Det blev planet från Prag till Stockholm i kväll i stället för – som planerat – en längre flygning över Atlanten till New York.

Och därmed ges möjlighet att i morgon här hemma klara av saker som annars hade fått vänta alldeles för länge på avgörande.

På lördag bär det så i stället av till Washington och därifrån på söndag till New York för att sedan tillbringa närmare en vecka där.

Med Codex Gigas till Prag

Sen kväll efter Operan och riksdagsöppnande. Förberedelser för morgondagen.

En annorlunda onsdag. Regeringssammanträde och beredning eftersom det ju torsdag är budgerpresentation i riksdagen.

Och efter regeringsberedningen deltar jag i lunch för Lettlands nye president Valdis Zatlers som är här på snabbesök. Lettland är ett av våra viktigaste grannländer, och det är utmärkt att han kunnat ta sig tiden att komma hit så snart efter sitt tillträde.

Sedan bär det på eftermiddagen av till Prag för att vara med på öppnandet av utställningen där av den s k Djävulsbibeln Codex Gigas.

Det är en stor sak i många avseenden.

Det handlar om det största existerande medeltida manuskriptet – på sin tid ansett som ett av tidens verkliga underverk – och dessutom om någonting som sedan det kom till Sverige aldrig visats utanför landets gränser.

Sitt ursprung har det väldiga manuskriftet med dess omskrivna bild också av djävulen i det tidiga 1200-talets Böhmen.

Kejsaren Rudolf II tog det senare till sin samling i Prag. När svenska trupper under trettioåriga krigets absoluta slutskede 1648 nådde och erövrade delar av Prag passade man på att helt sonika konfiskera konstsamlingen, och Codex Cigas hörde till de skatter som fördes hem till Stockholm och fogades till drottning Kristinas samlingar.

Men nu – mer än 350 år senare – kommer det väldiga verket under några veckor tillbaka till Prag.

Prinsessan Christina, Cecilia Malmström och jag själv kommer tillsammans med bl a den tjeckiske premiärministern Topolánek att vara på plats när utställningen högtidligt öppnas på i Clementinum i Prag kväll.

Men sedan fortsätter allt med överläggningar först på kvällen kvällen med utrikesminister Karel Schwarzenberg och sedan på torsdag förmiddag också med vice premiärminister Alexandr Vondra.

Över lunch övergår de sedan i överläggningar som inkluderar Frankrikes Europaminister Jean-Pierre Jouyet. Vi sågs senast i Stockholm för en vecka sedan.

Tanken med detta är att vi gemensamt skall diskutera det 18-månadersprogram som skall omfatta de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen i EU fr o m andra halvåret 2008 till utgången av 2009.

Mycket kan hända under den perioden – och en del måste planeras.

Riksmötets öppnande

I dag återsamlas så riksdagen mer formellt. Högtidligt öppnande av Kungen.

Regeringsförklaring av Fredrik Reinfeldt med besked bl a fortsatta sänkningar av inkomstskatten främst för låg- och medelinkomsttagare. Och en myckenhet av mingel.

Själv kommer jag att få byta den plats jag haft under de senare åren på första raden på läktaren i kretsen av f d statsministrar – en alldeles utmärkt plats för utsikt och kommentarer – till att sitta nere i själva kammaren bland statsråden.

Så kan det gå här i livet.

Jag har väl varit med om dessa något varierande ceremonier under rätt många år vid det här laget. Från det provisoriska riksdagshuset uppe vid Segels torg till de olika utformningar som kammaren haft på Helgeandsholmen.

Och de har alltid sin speciella atmosfär av gemenskap.

Gränsen mellan regerings- och oppositionspartier finns förvisso, men ändå brukar det en dag som denna vara det gemensamma arbetet, de gemensamma erfarenheterna och ibland t o m det gemensamma ansvarstagandet som präglar i alla fall atmosfären.

Lite av kontinuitet över decennierna markeras också. Förra året satt jag och småpratade på läktaren med CH Hermansson – det var på 1960-talet (!) som han övertog ledningen för det dåvarande kommunistpartiet.

Efter ceremonierna i kammaren blir det alltid mingel i den s k sammanbindningsbanan. Alla är – som sig bör – där. Alla har något att säga. Vissa vill också synas.

På kvällen trappar vi så alla iväg till Operan. Lite kultur mår ingen illa av.

Och lite högtidlighet skadar inte i inramningen av vår demokrati.

Förberedelser för New York

Mycket av förberedelser för kommande dagar i New York just nu.

Det är det traditionella öppnandet av FN:s generalsamling och den långa serie av möten som är förknipppade med detta.

Och jag kommer att befinna mig i New York hela nästa vecka.

Möten måste bestämmas, planeras och förberedas. Större multilaterala sådana liksom mindre bilaterala.

Fredrik Reinfeldt kommer också att vara där på måndagen i samband med FN:s klimattoppmöte. En  viktig markering av den vikt alliansregeringen i allmänhet och Fredrik i synnerhet fäster vid den frågan.

Kring allt detta avlöser nu föredragningarna och sammanträdena varandra.

Klackarna…

Det var klackarna i taket på alliansfesten på Berns i kväll när jag lämnade, och bra fart på alliansledarnas torgmöte i solen och medvinden på Norrmalmstorg tidigare på dagen.

Stämningen är god – det är alldeles uppenbart.

Sedan gäller det att tydligt kommunicera budskapet om jobben – och allt det andra.

Jobben

På morgonen läser och lyssnar jag på åtskilligt om alliansregeringens första år. Lite spretigt i kommentarerna.

Ett borde stå alldeles klart: allianspartierna vann valet därför att det behövdes en politik för fler jobb – och att det är just detta som alliansregeringen också levererat.

Bidrag och skatter har justerats så att det lönar sig bättre att arbeta.

Antalet jobb växer nu rekordsnabbt i Sverige, och även om den internationella konjunkturen hjälper till finns det ingen som ens försöker förneka att allianspolitiken är en viktig förklaring till detta.

Vackert så på bara ett år.

Regeringen har levererat vad den lovat.

Sverige, EU och FN

Måndag morgon.  – och en ny vecka med nya insatser.

I Athen firar Kostas Karamanlis sin valseger. Jag skall skicka gratulationer till min kollega Dora Bakoyannis.

Om det var närområdet som var i främsta fokus förra veckan så blir detta veckan som börjar med Sverige, fortsätter med EU och sedan inleder en längre period centrerad kring FN.

Fäderneslandet blir i fokus i dag och i morgon.

I dag är det ett år sedan allianspartiernas seger i riksdagsvalet, och det firas bl a med allianskonvent och alliansfest i kväll. Innan dess håller de fyra partiledarna torgmöte på Norrmalmstorg.

Och i morgon är det så dags för riksmötets öppnande med sedvanliga ceremonier och med regeringsförklaring. Mingel på Helgeandsholmen.
Men sedan är det dags för världen igen.

På onsdag eftermiddag försvinner jag så till Prag tillsammans med Cecilia Malmström för att med både våra tjeckiska och franska kollegor diskutera uppläggen för de olika EU-ordförandeskapen från hösten 2008 till och med hösten 2009.

Och från Prag bär det för min del direkt till New York för att på fredagen vara med om ministermötet i den utvidgade kontaktgruppen om Sudan och Darfur. Det blir inledningen på mer än en vecka på den amerikanska östkusten för min del.

Men allt detta innebär också att det finns mycket som måste sorteras ut på hemmaplan inför det att jag lämnar på onsdag eftermiddag och sedan inte återkommer förrän ett bra tag senare.

The Top Ten

Att denna blogg har rönt en del uppmärksamhet är ju inte direkt någon nyhet.

Nu har den blivit nominerad till en av kandidaterna till The Top 10 Who Are Changing the World of Internet and Politics.

Om jag inte missminner mig har jag förekommit som en av dessa för ett antal år sedan. Men utvecklingen av både teknik och användning går ju snabbt framåt.

Så sensationell är väl denna blogg knappast -men de andra nominerade innehåller en och annan som är intressant och spännande.

Och fler borde förvisso utnyttja de möjligheter den nya tekniken ger för att förnya också den politiska dialogen och kommunikationen.

Greklands val

En dag som nästan, nästan är alldeles ledig från olika åtaganden. Det tillhör inte vanligheterna. En cykeltur skulle inte skada.

Fram mot kvällen blir det spännande att se hur parlamentsvalet i Grekland utfaller.

Kostas Karamanlis borgerliga regering – han leder partiet Nea Demokratia – har under två mandatperioder gjort väl ifrån sig i de flesta hänseenden. Inte minst har man inlett betydande ekonomiska reformer.

Men hur de förödande bränderna under den senaste månaden – 65 personer miste livet – inverkat på väljarnas val är i skrivande stund skrivet i stjärnorna.

So oder so hoppas jag på ett klart resultat med ett klart mandat att bilda regering. Minoritetsställning och beroende av småpartier ger sällan den stabilitet som behövs.

Och Grekland är för oss en viktig partner i arbetet inom den Europeiska Unionen.

Blickar från Visby

Sitter i Visby, blickar ut över Östersjön och deltar i diskussionerna på det traditionella nordiskt-baltiska säkerhetsseminariet här.

I går kväll var det alternativen och utmaningarna efter valet i Ukraina den 30 september som stod i centrum för diskussionen.

Hitintills i dag har det huvudsakligen varit situationen i Ryssland som varit i fokus – centrerat kring ett anförande av f d premiärministern Yegor Gaidar.

Han fortsätter att tillhöra sitt lands skarpaste hjärnor. Kritisk både mot sitt eget lands politik och mot en tilltagande brist på förståelse i Väst för mer genuina ryska intressen.

Men allt mer handlar det om den större diskussionen om de möjliga ramarna för en mer relevant samlad europeisk politik relaterad till de olika utmaningarna i de östligare delarna av Europa.

Alldeles säkert kommer den diskussionen att intensifieras i olika fora under de kommande månaderna.

Snart måste jag dock ta planet tillbaka till Stockholm – även om det är synd att behöva lämna vackra Visby en solig dag som denna.

Att få plats på planen mellan Visby och Stockholm är inte alldeles lätt, och egentligen skulle jag ha velat lämna lite senare för att kunna vara mer längre i diskussionerna.

Hemmakväll. Skönt efter en vecka i ständig resväska.

Fram och tillbaks

Det blir lite fram och tillbaks över Östersjön denna fredag.

Nyss tittade jag ner mot Visby när planet från Vilnius till Stockholm passerade Gotland.

Och efter några timmar bakom skrivbordet här bär det snart iväg igen till middag i just Visby.

Det är Jarl Hjalmarsson-stiftelsens numera traditionella konferens kring säkerhetspolitiken i vår del av världen  som äger rum i just nu mindre turistbelägrade Visby. Vid denna tid på året brukar staden vara som bäst.

Och det är många som gärna återvänder till Wisby Hotel.

Till dessa hör bl a Rysslands f d premiärminister Yegor Gaidar och Estlands nuvarande president Toomas Ilves. Men tyvärr misstänker jag att min finske kollega fortfarande lider lite av sviterna efter sin olycka härom veckan.

Spännande och trevligt blir det alldeles säkert.

Ett år

Det är snart ett år sedan alliansregeringen Reinfeldt efterträdde minoritetsregeringen Persson och gav politiken i Sverige en ny start.

Om detta kommer det säkert att skrivas en del i Sverige.

Men också omvärlden intresserar sig. The Economist har i det nummer som utkommer i dag gjort sin utvärdering av alliansregeringens första år.

Försiktigt uppskattande – så kan väl omdömet sammanfattas.

”The Ottoman Swede”

På en av flygningarna tidigare i dag slog jag upp International Herald Tribune och finner en prominent placerad artikel om ”den osmanske svensken” – också uppenbarligen också publicerad i The New York Times.

Jo, det syftade uttryckligen på mig.

Och det som mitt i artikeln nu refererades för en påtagt vidare publik var lite av mina resonemang om de utmaningar vi möter i det vidare post-osmanska område ”från Bihac i nordväst till Basra i sydost”.

Lite längre perspektiv på den aktuella politiken skadar aldrig.

Och inte heller lite vidare spridning.

Middag i Vilnius

Dagen avslutas efter en rätt sen middag på trevlig restaurang i utkanten av Vilnius i Litauen.

Det blev en spännande diskussion om framtidsperspektiven för de östligare delarna av Europa med  utrikesministrar från åtta länder – med min kollega Petras Vaitiekunas som värd – runt bordet.

Vad kan vi vänta oss av valet i Ukraina i slutet av månaden – och morgondagens toppmöte i Kiev mellan EU och Ukraina? Vi måste hålla den europeiska dörren öppen för Ukraina.

Finns det några realistiska förutsättningar för en snar demokratisk omvandling av situationen i Belarus? Minsk ligger rätt nära Vilnius…

Hur kan vi på olika sätt visa stödet för Georgiens demokratiska reformväg? Finns det en risk för ryska provokationer som medvetet syftar till en konflikt i dessa känsliga tider?

Och Ryssland.

I grunden är det självfallet Rysslands gradvisa omvandling till ett modernt, öppet, demokratiskt och framgångsrikt samhälle som vi strävar efter. Vårt Europa kommer aldrig att vara fullständigt så länge frågetecknen om Rysslands europeiska framtid finns.

Men innan middagen satt jag ett bra tag i presidentpalatset och talade med president Valdas Adamkus om både bilaterala och mer allmänna problem.

Han tillhör Europas statsmän, och jag är glad att han kommer till Sverige mot slutet av hösten.

Mycket kom att handla om energipolitik. Litauen har lovat EU att helt stänga det gamla sovjetbyggda kärnkraftverket i Ignalina – men varifrån skall då elektriciteten på denna sida Östersjön komma?

På sikt vill man bygga ett nytt, modernt och säkert kärnkraftverk. Men sådant brukar ta ett decennium eller så.

Intill dess vill man gärna ha en kabel på Östersjöns botten till Sverige för att kunna anknyta till det nordiska elnätet. Jag sade att jag mer än väl ser behovet – men projektet måste stå på solid teknisk, miljömässig och ekonomisk grund. Jag tror att det komma att göra det.

I morgon blir det frukost i utrikesministerkretsen. Vilnius gamla stadsdelar är i sensommarvärmen mer charmerande än vanligt.

Och sedan bär det tillbaka till Stockholm. För vidare befordran framåt kvällen till Visby.

Från Vilnius till Oslo

Började dagen i Oslo efter mycket bra överläggningar och middag med utrikesminister Jonas Gahr Störe i går kväll.

Mycket handlade om möjligherna till fördjupad säkerhets- och utrikespolitisk samverkan i Nordeuropa i den nya situationen. Och om möjligheterna att också arbeta mer samman i olika freds- och stabilitetssituationer.

Vi kommer att fortsätta också de diskussionerna när vi träffas också tillsammans med vår finske kollega i Bodö i nordligare Norge om några veckor.

Sedan har jag mellanlandat i Stockholm för regeringssammanträde med beredning och diskussioner med besökande franske europaministern Jouyet. Vi kom att bl a kort diskutera president Sarkozy’s förslag om en tankegrupp om Europas framtid.

Allt detta kommer han att diskutera mer med Cecilia Malmström under dagen. Och vi kommer att träffas igen i Prag nästa vecka.

Nu bär det för min del vidare till Vilnius i Litauen för ett utrikesministermöte centrerat kring situationen i Georgien och Kaukasus. Alldeles säkert kommer det också att bli ett tankeutbyte om Ryssland inför de kommande valen där. Landet fick ju en ny premiärminister i går.

Närområdesdiplomati från Norge till Litauen.

Jäktig onsdag

Det blev ganska så sent på Slottet i går kväll, men stämningen var god som en återspegling av relationerna mellan Sverige och Brasilien.

Statsbesöket går i den förnyelsebara energins tecken. Det talas etanol och biobränslen ständigt. I går undertecknade vi ett avtal om samarbete i dessa frågor.

Och det fortsätter i dag.

Strax hastar jag iväg till ett seminarium om främst de ekonomiska relationerna mellan våra bägge länder.

Det finns nästan 200 svenska företag som har investerat i Brasilien och tillsammans sysselsätter de mer än 40 000 personer. Företag som Electrolux, Scania och Volvo har sedan decennier varit naturliga delar också av det brasilianska näringslivet.

Jag skall hålla anförande där i min rätt temporära egenskap av att också vara handelsminister. Mycket snart kommer jag dock att tillhöra den krets som kan titulera sig f d handelsminister.

Sedan fortsätter dagen med olika besök.

EU:s särskilde representant för Centralasien Pierre Morel är på besök för att diskutera vår samlade politik gentemot denna starkt expansiva region.

Under det tyska EU-ordförandeskapet antog vi ju en ny strategi för EU:s politik i detta område, och när jag inom kort åker till New York kommer jag att tillsammans med de nordiska och baltiska utrikesministrarna ha en middag med de centralasiatiska utrikesministrarna för att diskutera olika frågor.

Efter lunch på Finlands ambassad med Max Jakobson från Finland – Nordens under efterkrigstidens kanske allra främsta diplomat – är det så dags att ta emot Colombias utrikesminister Fernando Araújo.

Det blir en naturlig fortsättning på gårdagens diskussioner om utvecklingen i Latinamerika och kontinentens relationer till EU.

Sedan bär det raskt iväg till Oslo för samtal och middag med utrikesminister Jonas Störe. Det är han och hans hustru som bjuder Anna Maria och mig på middag, men innan dess skall vi hinna ta oss an inte minst en del av det nya säkerhetspolitiska samarbetet mellan våra bägge länder.

Det artar sig till en lite jäktig dag. In emellan dessa saker skall det sedan telefoneras, sammanträdas och läsas papper.