Här i New York har den s k kvartetten just avslutat sitt möte om situationen i Mellersta Östern, och på mitt rum på hotellet tvärs över gatan från FN-högkvarteret följer jag presskonferensen efter dess uttalande.
Det är ingen tvekan om att det nu finns en ny öppning för fred mellan Israel och Palestina, och hur denna skall kunna utnyttjas kommer att stå i centrum för många diskussioner här under de närmaste dagarna.
Det är betydelsefullt att de direkta samtalen mellan premiärminister Ehud Olmert och president Mahmoud Abbas har etablerat ett förtroendefullt förhållande som nu gjort det möjligt för dem att inleda arbetet med ett gemensamt uttalande som också skall ta upp konfliktens kärnfrågor.
Arbetet inriktas nu på att ett sådant substantiellt uttalande skall kunna finnas i anslutning till det internationella möte som president Bush planerar i Washington sannolikt någon gång i november. För att det mötet skall lyckas är det dock viktigt att alla relevanta länder är inbjudna.
Parallellt arbetar Tony Blair med de ekonomiska förutsättningarna för en kommande palestinsk stat. Det är ett arbete som inte minst jag talat en hel del om betydelsen av.
I kvartettens uttalande uttrycks en tydlig oro för den humanitära situationen i Gaza, och även om det inte sägs explicit finns det en tydlig och berättigad kritik mot Israels planer att stoppa även leveranser av bl a elektricitet till Gaza.
En redan allvarlig humanitär situation skulle då bli ännu värre, och det är aldrig någon väg till politisk stabilitet.
Just nu handlar det om att vidta alla de steg som kan leda till att förtroendet mellan partnerna stärks, och att ge dem stöd för att ta de viktiga politiska steg som nu kanske har börjat bli möjliga.
Årets utveckling där hamas tog över makten i den lilla Gaza-remsan gör framtida fredsplaner än mer komplicerad. Det är svårt att se en fred som bygger på en överenskommelse med halva palestinska styret, medan andra halvan fortfarande yrar om att förinta Israel etc.
Däremot är det inte självklart att Israels beslut att eventuellt stoppa leveranser av elektricitet är så produktiv, även om det måste kännas väldigt kluvet att leverera den tjänsten till ett ”land” som ständigt attackerar Israel med raketer. Var annars i världen skulle detta vara en verklighet? Det visar bara på den komplexa situation som råder och att man måste vara väldigt nyanserad, informerad och ge konstruktiva förslag för att kunna bidra till en god utveckling.
Det är kanske inte HELT passande – men en viss parallell kan dras med Lenins yttrande:
”Om vi skall hänga upp kapitalisterna i lyktstolparna gör det inget om vi inte har rep – det finns alltid en kapitalist som vill sälja rep till oss!”
Vore det val idag skulle hamas få drygt 20%.
Enligt opinionsundersökningen som kom förra veckan.
Fast det är väl mer skit samma egentligen.
Att stifta fred med hamas och eller fatah måste vara som att ömt försöka krama om en skallerorm.
Den enda som har någon som helst trovärdighet bland de palestinska politikerna är Hanan Ashrawi, som avgick kort efter valet då hon upplevde den s k palestinska myndigheten som genomkorrumperad. Biståndspengar från välvilliga givare i Europa sponsrade korrumperade politikers privata välfärd på bekostnad av det folk som alla säger sig bry så mycket om.
Deras arabiska bröderländer är endast intresserade av att hjälpa palestinierna med vapen, för så länge det råder en svår konflikt där kan man alltid peka menande på Israel för att på så vis avleda folkets uppmärksamhet från det egna landets problem.
Hycklande upphöjt till 1000!
Ibland känns det som att det allra bästa vore om omvärlden slutade lägga sig i denna konflikt, det verkar nästan som att det bara blir värre varje gång vi försöker ”hjälpa till”. Dessutom så har vi ju en lång och stolt tradition av att ignorera avsevärt värre problem i andra delar av världen, jag säger bara Afrika liksom!
Nej nej, på med skygglapparna, håll för öronen och skyll allt på Israel (som FN gör), mycket enklare så!