Tills vidare Bagdad

En mycket varm dag här i Bagdad – temperaturen verkar ligga någonstans mellan 45 och 50 grader. Och sedan en het vind ovanpå det… 

Just nu är der lite osäkert hur länge vi kommer att vara kvar i Bagdad. Flygningen som var planerad är inställt och alternativen förefaller för ögonblicket obefintliga.  

Kanske blir det ytterligare en natt i en av betongbarackerna i den internationella zonen. Kanske lyckas vi hitta ett flygplan av något slags som går någonstans. 

Lite av en bisarr värld är det onekligen i den internationella zonen. Betongvallar och väggar överallt. Massiv säkerhetsnärvaro. Men trots allt lite av vanligt liv och en hel del vanliga irakier som bor kvar.  

Och över allt Saddams tomma gamla palats, byggnader och monument. Just detta skriver jag sittande inne en enorm sal i det som tydligen var någon slags republikanskt palats. Groteskt. Numera fyllt med huvudsakligen amerikanska soldater. 

Att vårt besök varit uppskattat är det nog ingen tvekan om. Utrikesminister Zebari bjöd på mycket trevlig middag hemma hos sig i går kväll med också andra medlemmar av regeringen. Och vi hade möjlighet att mer informellt fortsätta de diskussioner vi fört mer officiellt i utrikesdepartementets lokaler.  

Vår gemensamma presskonferens direktsändes i irakisk TV. 

Mötet med premiärminister al-Maliki ägde rum i hans kontorsbyggnad omgiven av kanaler och dammar där Saddams ankor till synes obekymrade fortfarande simmade runt. Och vi satt i de gyllene stolar och soffor som alldeles uppenbart hade införskaffats under en annan period. 

Med honom liksom med alla andra politiska företrädare handlade det om förutsättningarna för den långsiktiga försonings- och stabilitetsprocessen i landet.  

Jag underströk vikten av att man verkligen fortsatte arbetet med de svåra nationella kompromisser som också skulle göra det möjligt för den nationella samlingsregeringen att faktiskt fungera som en sådan. Om det sedan kommer att ske förblir en öppen fråga. 

Den diskussionen fortsatte sedan med vicepresidenten al-Hashemi, som nu är den ledande sunniföreträdaren i den politiska ledningen. Han efterlyste med eftertryck en gemensam vision om Iraks framtid – då skulle nog det mesta vara möjligt att lösa. 

Bekymmersam var den bild som tecknades vid mötet med en rad företrädare för de olika mindre minoriteterna i landet – inte minst de kristna. De känner sig akut klämda när de större grupperna i landet kämpar och makt och territorier. 

Men dagen och gårdagen har också inneburit intressanta samtal med olika internationella företrädare.

FN:s särskilde representant Ashraf Qazi – som varit här i tre år och lämnar inom kort – bjöd på lunch med en diskussion som fritt och öppet famnade över det mesta.  Inte minst diskuterade vi förutsättningarna för en starkare roll för FN under kommande år. 

Fortsättning följer. Förr eller senare kommer vi väl tillbaka över de väldiga öknarna till Amman.  

Och förr eller senare kommer vi väl över de än väldigare öknarna ner till Tchad i Afrika. Det är dit färden – åtminstone enligt plan – skall gå i morgon.