Signal till Europa och till Turkiet

31 augusti 2007

I dagens International Herald Tribune skriber Italiens utrikesminister Massimo d’Alema och jag om Turkiet och dess långsiktiga betydelse för den Europeiska Unionen.

Vi är två utrikesministrar från två helt olika delar av Europa och med två helt olika politiska orienteringar. Just därför vill vi visa att vi i en fråga som har så stor betydelse för Europas strategiska framtid företräder samma syn och samma politik.

Att vi publicerar den just nu är måhända avsett att sända en politisk signal till dem eller de som kanske har för avsikt att vrida den europeiska politiken i annan riktning.

Men samtidigt vill vi sända en stark signal till Turkiet om vikten av dess fortsatta reformpolitik. Den nya turkiska regeringen bör på alla sätt uppmuntras att fortsätta på den kurs som med betydande kraft fördes före valet.


Nordiskt samarbete

31 augusti 2007

I dagens DN publicerar Norges och Sveriges respektive ÖB en gemensam artikel där de beskriver en del av det arbete de fått i uppdrag att utföra och som de nu redovisar för de bägge regeringarna.

Det handlar om möjligheterna att genom samarbete få mer valuta för skattepengarna. I bägge länderna ter sig de långsiktiga försvarsekonomiska perspektiven rätt bekymmersamma. Men det handlar självfallet också om ett ökat samarbete i olika freds- och stabilitetsoperationer.

Mycket av detta är sådant som redan sker med Finland, och det finns anledning att notera att företrädare för Finland i alla delar var och är fullt informerade om det arbete som skett. Ser vi det i det lite bredare perspektivet handlar det om att lyfte vårt samarbete med Norge på olika områden upp till de nivåer de uppnått med Finland sedan något decennium tillbaka.

Och min förhoppning är att det inte skall vara slut med detta. Danmark borde ha samma intressen.

Om allt detta kommer det att diskuteras mer under hösten.


Balkan runt

31 augusti 2007

Äntligen anlänt till Belgrad efter en händelserik och givande dag runt om på Balkan. Sol i Dalmatien och regn i Slavonien.

Gårdagkvällens middag i Dubrovnik med Fredrik Reinfeldt och premiärminister Ivo Sanader förmörkades av tragedin med de brandmän som omkom i samband med de besvärande bränderna på Kornati-öarna. Premiärminister Sanader fick omedelbart bege sig till katastrofområdet.

Men Dubrovnik visade sig från sin bästa sida. Inte alltför många turister. Och 25 grader varmt i det underbara vattnet.

Tidigt i dag på morgonen bar det så av till Zagreb och Fredriks officiella besök. Samtal med president Mesic och premiärminister Sanader i mer officiella former. Hederskompanier och nationalsånger.

Men mycket substans i samtalen som Fredrik hade.

Vi vill hjälpa Kroatien på vägen mot medlemskapet i EU, och gemensamt ser vi detta som betydelsefullt för regionen i dess helhet. Olika sätt att hjälpa den processen framåt diskuterades. Liksom hur de bilaterala relationerna kunde utvecklas ytterligare.

Och jag fick dessutom möjlighet till en hel del informella samtal i olika frågor – inte minst om regionen i övrigt – med olika kroatiska företrädare jag känner väl.

Det blev ett klart lyckat besök.

Tyvärr tvingades jag lämna före den officiella lunchen för att bege mig över de slavonska slätterna mot Serbien och Belgrad. Den resan tar sina timmar.

Men en liten paus hann vi i alla fall med i Sremska Mitrovica. Det var jag som ville se på det lilla som fanns kvar av det som en gång hette Simirium och under en period var en av huvudstäderna i det romerska riket – intimt förknippat med namn som Trajanus, Marcus Aurelius och Diocletianus.

Och stolt visade stadens företrädare upp de delar av resterna av det kejserliga palatset som hitintills grävts fram. Mycket återstår att göra.

Nu bär det strax av till kvällens överläggningar med premiärminister Kostunica. Också här blir det frågor som den europeiska integeationen som kommer att dominera, men det kan förvisso inte uteslutas att också Kosovo kommer upp. Jag kommer att säga att han kan vara övertygad om att EU kommer att agera enigt i den frågan när avgörandet kommer om några månader.

Sedan fortsätter samtal här i Belgrad. Också i morgon. På programmet står också president Tadic och utrikesminister Jeremic.


Dubrovnik efter Sahlin

29 augusti 2007

Hemma igen efter dagens slut. Sedvanlig skörd av telegram i olika ämnen att gå igenom.

Viss efterbörd efter diskussionen om missilincidenten i Georgien den 6 augusti. Verkar som om Moskva nu är mot varje form av undersökning eller dialog. De vet uppenbarligen åt vilket håll spåren pekar.

I morgon är det dessvärre dags att arbeta utanför landets gränser igen.

Dock först regeringssammanträde och beredning i sedvanlig ordning. Landet skall regeras.

Och sedan har jag en interpellationsdebatt i riksdagen med Mona Sahlin. Det ser jag fram emot. Det handlar om hur vi driver frågor om mänskliga rättigheter i dialogen med andra länder, och det har jag en del att berätta om.

Möjligen hinner jag byta något ord med henne också om hennes resa till Mellersta Östern nästa vecka. Jag vill gärna ge henne allt det stöd som hon möjligen kan behöva.

Men sedan bär det iväg tillsammans med Fredrik Reinfeldt till Dubrovnik i Kroatien. Jag ser att väderprognosen talar om närmare 30 grader och sol nere i södra Dalmatien i morgon. Skönt.

Där bjuder premiärminister Ivo Sanader på middag.

Det var hans idé – med mitt rätt kraftfulla understöd! – att vi skulle ha lite mer informella diskussioner i Dubrovnik inte minst om Kroatiens medlemskapsförhandlingar i EU som inledning till Fredriks officiella besök i Zagreb på fredag.

Där är jag också med.

Men när Fredrik mot dagens slut återvänder till Stockholm tar jag en bil längs den motorväg som en gång kallades ”Broderskap och Enighet” och åker till Belgrad för fortsatta samtal.

Men mer om allt detta senare.


Ambassadörer och annat

29 augusti 2007

Gårdagen innebar viktiga djupdykningar i ett antal av de ämnen som kommer att stå högt på den politiska dagordningen under de kommande månaderna – inte minst fredsinsatser i Afrika och politiska lösningar på Balkan.

Och det hanns också med en genomgång av utvecklingen i Irak. Vad som händer där betyder mycket även för oss. Vi kan inte bara låtsas som om det inte är vårt problem och inte berör oss i Europa.

I dag är listan på telefonsamtal åt olika håll som måste klaras av – Paris, Bryssel, Washington – ganska lång. Förberedelser för kommande resor. Arbete med olika frågor.

Och så skall jag ta emot nya ambasssadörer från Japan, Slovakien, Argentina och Rwanda som ackrediterats till Stockholm.

Det hinns inte med så mycket mer än rätt korta samtal – men även det har sitt bestämda värde.


Ny president i Turkiet

28 augusti 2007

Så valdes då Abdullah Gül till Turkiets 11:e president sedan republikens grundande 1923. Han valdes med 339 av de 500 rösterna i den turkiska nationalförsamlingen.

Jag välkomnar valet av Abdullah Gül. Han har som utrikesminister bidragit mycket starkt till den reformprocess som präglat Turkiet under de senaste åren, och som ju är avgörande för landets fortsatta väg till medlemskap i den Europeiska Unionen.

Jag är övertygad om att han kommer att anstränga sig för att vara en samlande nationell kraft.


Kosovo och Tchad

28 augusti 2007

Åter i Stockholm för en dag med serier av möten och överläggningar i olika ärenden.

En hel del kommer att ägnas olika freds- och stabilitetsoperationer.

FN:s generalsekreterare har lagt en rapport på säkerhetsrådets bord om en FN-insats i Tchad och Centralafrikanska Republiken där han vill att EU skall stå för den rent militära komponenten. I går gjordes ett s k ordförandeuttalande där säkerhetsrådet principiellt ställde sig bakom tanken på att ge ett mandat till en sådan styrka under 12 månader.

Detta kommer att kräva noggranna överväganden innan vi i EU kommer att vara mogna för beslut.

Men viktigast blir samtalen med Wolfgang Ischinger som nu har att formulera den mer operativa europeiska linjen när det gäller hur problematiken kring Kosovo skall hanteras.

Vi är gamla vänner sedan mitten av 1970-talet. Wolfgang ingick i det team jag hade som europeisk förhandlare i fredssamtalen om Bosnien i Dayton slutet av 1995. Och vi har hållit nära kontakt i olika frågor genom åren.

Såväl Belgrad som Prishtina har nu kallats till en formell förhandling i Wien i slutet av veckan, men ur denna kommer knappast att komma någonting av intresse.

Det är en period av diskret och innovativ diplomati som nu krävs – först mot slutet av året blir det aktuellt att i klarare termer börja att diskutera mera konkreta konklusioner.

Det har talats för mycket och tänkts för lite hitintills i denna fråga – och det har inte gjort saken enklare.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 430 andra följare