Statsministerbloggare

Trots att det alldeles uppenbart har sina risker har nu Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen startat en blogg.

Och har har djärvt nog försett den med en kommentarfunktion. I skrivande stund ser jag att det finns 79 kommentarer till hans första inlägg på bloggen.

Även Anders Fogh finns självfallet här i Bryssel. Det skall bli intressant att se om toppmötets diskussioner kommer att kommenteras av honom på bloggen.

Jag skall ge honom tipset när vi ses på midsommaraftons förmiddag.

Middagen klar

Slut på toppmötesmiddagen med utrikesministrarna i Bryssel. Den kom främst att handla om hur situationen kring Kosovo och på Balkan skall hanteras.

Men det var en genuint bra diskussion. Sannolikt den bästa vi haft om ämnet. Möjligen hade det varit bättre om den kommit tidigare.

Även om utgångspunkter kan vara lite annorlunda är vi alldeles eniga om att Europa kommer att uppträda enigt. Och om att det är nödvändigt med ett beslut i ärendet i FN:s säkerhetsråd. Unilaterala åtgärder riskerar att skapa en mycket besvärlig – kanske t o m farlig – situation inte bara på Balkan.

Sannolikt kommer diplomatin i FN kring Kosovo att kräva lite mer tid. Mitt tips är att vi skall ställa in siktet på september när det är Frankrike som har ordförandeskapet i säkerhetsrådet.

Och nu är alldeles strax stats- och regeringscheferna klara med sin middag. Säkert mer spännande. Sannolikheten för att de gjort några avgörande framsteg i fördragsfrågan är nog liten. I dynamiken i möten som dessa ligger att det första mötet normalt mest identifierar var problemen verkligen ligger.

Det är i morgon – midsommarafton – det verkligen börjar.

Att rensa bloggen

Tydligen har våra rensningar av obehagliga kommentarer på denna blogg missat några inlägg från framförallt en signatur – och via media nås jag nu av informationen om att detta har lett till att en åklagare inlett förundersökning om brott.

Totalt finns det mer än 13 000 kommentarer av högst varierande sort på denna blogg. Och under de senaste månaderna har vi försökt att rensa bort sådant som varit särskilt opassande eller förgripligt.

Så fort vi fått påpekande om någonting vi missat har vi tagit bort det. Men uppenbart har vi missat inlägg från en speciell signatur i början av året.

Självfallet är det beklagligt. Att det inte var avsiktligt framgår ju av att andra kommentarer har rensats bort tidigare. Kommentarerna som vi uppmärksammades på idag togs självfallet omgående bort.

Så är det med den saken. Sedan får de juridiska undersökningarna ha sin gång.

Vart detta kommer att leda vet jag inte. Men jag tycker det vore synd om det skulle leda till att jag tvingades stänga ner varje form av kommentarfunktion på denna blogg. Och skulle jag tvingas till det skulle det sannolikt leda till att alla andra bloggar fick göra samma sak.

Men där är vi ännu inte.

Treskjortorsmöte?

Jag läser i media att det förväntas att toppmötet i Bryssel blir ett s k treskjortorsmöte, d v s att vi kommer att hålla på i tre dygn eller så innan det presteras antingen ett genombrott eller ett sammanbrott.

Så det är bäst att packa därefter. Och mentalt börja förbereda sig på midsommarafton i ett regnigt Bryssel. Föga idealiskt.

Men innan det i eftermiddag åter bär iväg till Bryssel finns det en del att göra här hemma.

Två interpellationsdebatter i riksdagen – varav en om de kommunister från Kiruna som på Stalins tid i tragiskt missriktat ideologiskt nit gav sig i väg till Sovjet – i riksdagen skall t ex klaras av.

Men sedan börjar EU-toppmötet.

Det egentliga arbetet börjar på stats- och regeringschefernas middag. Vi utrikesministrar har separat middag, och vår agenda handlar om utrikespolitik snarare än om fördragsfrågan. Bl a skall vi fortsätta den diskussion om Kosovo och Balkan som vi inte riktigt hann avsluta i måndags.

Sannolikheten för att det blir några genombrott i kväll är nog försvinnande liten. Det är på midsommarafton som jag misstänker att det verkliga arbetet på toppmötet kommer att börja.

Och sannolikt får det då formen av serier av bilaterala möten. I mellanrummet mellan dem kan man väl leka små grodorna eller någonting sådant…

Onsdag slut

Sent i kväll igen efter en intensiv dag. Mycket att göra innan det faktiskt blir sommar.

Det var – vilket jag inte riktigt hade insett – den sista regeringsberedningen innan sommarregerandet sätter in. Vi som fortsätter att arbeta nästa vecka såg lite förvånade ut över detta budskap. Andra var mer nöjda.

EU-nämnden erbjöd inga avgörande sensationer.

Miljöpartiet fortsätter att kräva ett EU skall bli ett än mer aktivt instrument i miljöpolitiken samtidigt som man vill att Sverige skall lämna. De ser själva lite besvärade ut över denna groteskt osammanhängande politik.

Och ett bra möte om märkesåret 1809. Så kommer det att kallas i Finland, och så tyckte vi så gott som unisont att det skulle kallas i Sverige också. Märkesår är ett uttryck med viss märg.

Se gärna på www.1809info.net om hur långt arbetet i dessa frågor kommit i Finland.

Sedan blev det en timme eller så med de som just avslutat det sk diplomatprogrammet på UD och just är i färd med att inleda sin yrkesverksamhet inom utrikesförvaltningen.

Frågor om allt från Kosovos framtid över förändringarna i utrikespolitiken till diplomatins framtid. Och efter bästa förmåga försökte jag ge min bild av allt detta.

Men det är glädjande att se hur utrikesförvaltningen och regeringskansliet fortsätter att attrahera talang och engagemang. När jag läste presentationerna av dem som gått programmet och såg deras språkkunskaper var det svårt att bli annat än imponerad.

Där radades språken upp. Själv hade man fått sätta halländska på listan för att ens få närkontakt. Imponerande – och lovande för UD:s framtid.

Vad de hade att säga om IT-standarden i regeringskansliet lägger jag åt sidan. Men läsare av denna blogg verkade de alla vara. Det finns hopp i Sverige.

Torsdag blev onsdag

Torsdag har denna vecka plötsligt blivit onsdag – åtminstone i politisk bemärkelse.

Det sedvanliga torsdagssammanträdet med regeringen har flyttats till i dag. Och skälet är självfallet att Fredrik Reinfeldt ger sig iväg tidigt i morgon till Bryssel och de olika förmötena till det europeiska toppmötet.

Så det blir regering och allmän beredningen på förmiddagen i dag i stället.

Och det följs sedan av sammanträde med riksdagens EU-nämnd för diskussion och information inför de kommande dagarnas toppmöte.

Det råder en bred enighet i riksdagen om den svenska positionen – saken diskuterades i kammaren i går, även om jag inte ser en enda rad om det i tidningarna i dag – men samråd med EU-nämnden är i alla fall viktigt.

För min del innebär dagen också första sammanträdet med den nationalkommitté som skall förbereda olika arrangemang i samband med att det 2009 är 200 år sedan rikssprängningen av Sverige och Finland 1809. Det är påfallande vilket engagemang det finns för att vara med.

Samtal och flyg i Paris

Nästan trolskt att landa i den ljusa svenska midsommarnatten efter att ha glidit fram över Europa efter start i Paris. En dag som började i Bryssel slutar nu hemma i Stockholm.

Bra och trevliga samtal i Paris. Lite egendomligt när Bernard Kouchner tog emot med republikanska gardets hedersvakt utanför Quai d’Orsay. Jag kom promenerande – protokollet hade möjligen väntat sig något ståtligare.

Men det blev ett bra samtal både om dagens utmaningar – svårigheterna med en lösning i Kosovo, den humanitära krisen i Sudan och Chad, vår långsiktiga utmaning i Afghanistan – och de större frågorna om Europas möjligheter att hantera de globala utmaningarna.

Och just den frågan fortsatte jag med i Elyséepalatset.

Vi hoppades att det kommer att vara möjligt att nå en överenskommelse i traktatsfrågan på EU-toppmötet som börjar på torsdag. Dock förstod jag att man i Paris riktat in sig på att samtalen kan komma att dra ut på tiden rejält…

Återhållen och försiktig optimism – så skulle jag nog beskriva stämningsläget dagen före dagen.

Och sedan blev det några timmar på den stora internationella flygutställningen på Le Bourget.

Imponerande att se hur jättelika A380 tyst och majestätiskt gled fram genom luften. Och hur ryska Mig-29 OVT gjorde konster som min elementära kunskap om fysikens lagar skulle lett mig att tro inte var möjliga.

Men också hur svensk industri håller sig framme. Volvo Aero nere i Trollhättan finns t ex med i de största flygmotorer som tillverkas i världen i dag. Saab förblir ett högteknologiskt flaggskepp för Sverige. Rymdbolaget letar nya möjligheter.

Men nu blir det att gå igenom alla papper inför morgondagen.

Till Paris

Och nu iväg med tåget från Bryssel Midi till Paris. Bekvämt och bra rakt genom första världskrigets slagfält direkt till Gare du Nord.

Sedan både utrikesministeriet och Elysée-palatset för samtal om gemensamma utmaningar under de kommande åren.

Såväl Bernard Kouchner som Jean-David Levitte är gamla vänner sedan åtskilliga år tillbaka. Men nu i nya positioner.

Men i kväll bär det hem till Stockholm igen.

Svenska bloggvärlden

Så har då också den svenska bloggvärlden analyserats – för det intresse som det kan ha.

Och det visar sig att denna blogg tillhör den absoluta nationella toppen.

Säkert finns det någon som är sur för det.

Rätt signaler!

Det blev möten från arla morgonstund till sena kvällen denna dag. Början i Luxembourg och final i Bryssel.

Ministermötet hade en tät agenda, men viktigast var nog diskussionen om det nya situationen i Mellersta Östern. Dels mellan oss EU-ministrar, och dels med Israels utrikesminister Livni.

Jag hade ju efterlyst ett klart och tydligt svar från EU:s sida på den nya situationen, och det blev det också. Alla förbindelser med den nya palestinska regeringen normaliseras nu.

Och viktigt var att Tzipni Livni lyssnade på oss och ställde i utsikt att innehållna tull- och skattemedel nu skulle ställas till premiärminister Fayyads förfogande. Vi underströk också vikten av snara och tydliga lättnader i de olika rörelserestriktionerna på främst Västbanken, och även på den punkten lovade hon tydliga och klara förändringar.

Vi var alla ense om lägets allvar. Hamas kontrollerar Gaza, och utvecklingen på Västbanken är alls icke given.

Det är genom åtgärder nu som tydligt påverkar den enskilde palestinierns vardag dag som vi kan bidraga till att vrida den politiska dynamiken åt rätt håll. Andra kommer att vara fullt upptagna med att försöka vrida den åt andra hållet.

Till detta hör självfallet också en politisk process. Och ett bättre ekonomiskt framtidsperspektiv.

Utvecklingen är skör, instabil och farlig. Men dagens både europeiska och israeliska signaler från Luxembourg var vad jag är övertygad om krävdes just nu. Sedan gäller det att snabbt omsätta signalerna i faktisk politik.

Därifrån bar det iväg hit till Bryssel för middagen med den cypriotiske utrikesministern Lillikas. Det handlade om hur öns delning skall kunna övervinnas – och de allvarliga faror som ligger o de nya signaler om att Turkiets anslutningsförhandlingar skall bromsas.

Tidigt i morgon bär det av till Paris för mer officiella överläggningar med den nya franska regeringen.

Och möjligen hinns det också med ett snabbesök på den stora internationella flygutställningen.

Middag och möte i Luxembourg

Morgon i Luxembourg efter en lång middag där positionerna i diskussionen om ett nytt fördrag för EU redovisats av de olika länderna.

Några genombrott blev det inte, och det var heller inte övningens avsikt. Snarare var det att tydligt identifiera de problem som återsår. Och med det måttet mätt kunde nog middagen t o m betecknas som lyckad.

Dock finns det nu en bred och stark konsensus om att lätgga författningsfördraget åt sidan och inrikta arbetet på ett mer begränsat fördrag om institutionella reformer. Bra eller dåligt – sådan är den europeiska verkligheten just nu.

Förutom smärre – tja, mer eller mindre smärre – andra frågeställningar är det uppenbart att de större svårigheterna kommer att ligga i Warzawa och London.

Cecilia Malmström underströk mycket tydligt att vi från svensk sida inte vill ha någonting som på något sätt kan lägga spärrar i vägen för kommande utvidgning. Det handlar om sydöstra och östra Europas hopp om en bättre framtid.

Nu börjar strax det egentliga utrikesministermötet. Först dock frukost med de nordiska och baltiska utrikesministrarna. Olli Rehn från kommissionen kommer också.

Jag skulle tro att det blir krisen i Mellersta Östern som kommer att dominera dagens diskussioner.

Kanske har vi nu den sista chansen att konkret stödja moderata palestinska politiker. Då får vi inte tveka på det sätt som ofta tidigare varit fallet. Och det kommer jag att säga med viss tydlighet.

Koloni Kosovo?

Det har blivit en del uppmärksamhet kring Maciej Zarembas artikelserie om främst FN-administrationen i Kosovo. Det är ju en mindre smickrande bild som tecknas av de internationella insatserna.

Om detta skulle mycket kunna skrivas – och jag skall försöka att få tid att göra det.

Maciejs uppgifter är – i de fall jag känner till hur det faktiskt är – till betydande del riktiga, men ändå tycker jag att helhetsbilden målas i alldeles för grälla färger.

Därmed skyms alla de viktiga och bra insatser som inte minst de som arbetat i FN i Kosovo under dessa år faktiskt gjorts. Det är inte bara svenskar i grön uniform, utan också svenskar i helt civila kläder, som gjort beundransvärda insatser under svåra förhållanden i Kosovo.

Varje form av internationell administration av denna typ – därtill styrd av ett regelverk som ofta måste förankras i FN:s generalförsamling – har sina sidor. Men samtidigt har de fördelen av en internationell legitimitet och förankring utan vilka de kanske aldrig skulle ha varit möjliga.

Detta var den kompromiss – FN-förvaltning med bevarad formell jugoslavisk suveränitet över området – som på försommaren 1999 gjorde det möjligt att avsluta ett krig som höll på att bli allt värre.

I Kosovos fall komplicerades dessutom allt av en komplicerad historisk, social and ekonomisk verklighet. Och inte sällan av en tendens att romanitisera denna verklighet i akt och mening att måla en bild av ständiga framsteg.

De utmaningar som ligger framför oss i detta område är enorma. Det finns de som tror att allt löser sig bara man gör Kosovo självständigt och sparkar ut FN.

Det finns en betydande risk för att den uppfattningen under kommande år kommer att visa sig vara lika naiv som tron att en FN-administration med några enkla handgrepp kan lösa det mesta.

Till Luxembourg

Snart bär det av från Bromma ner mot Luxembourg för mötena med EU:s utrikesministrar. Vi mellanlandar på Säve utanför Göteborg för att Cecilia Malmström skall komma med.

Och kvällen är mest hennes. Middagen kommer nämligen att ägnas främst en genomgång av var vi nu står i arbetet i fördragsfrågan inför midsommarhelgens toppmöte i Bryssel.

Jag tror knappast att kvällens diskussioner kommer att innebära några genombrott i de olika frågor som är kontroversiella. De möjliga genombrotten reserveras med all sannolikhet för slutskedet. Möjligen kan vi städa lite i de mindre frågorna.

Speciellt viktigt för oss är att rida spärr mot de som också med fördragsfrågan som instrument vill bromsa den fortsatta utvidgningsprocessen. Vi vill ha ett öppet EU. Vi vill inte spärra våra möjligheter för framtiden.

Men utöver dessa diskussioner kommer det att bli mycket samråd inte minst om Mellersta Östern. Vi diskuterade i går att bjuda in också Salam Fayyad till ett snabbt besök i morgon, men kontakt med honom visade att det tidsmässigt knappast var möjligt.

Israels utrikesminister Tzipni Livni kommer dock, och vi kommer att förvänta oss att hon då är beredd att ge besked om att man kommer att återlämna infrusna tull- och skattemedel till den palestinska myndigheten. Någon ordning får det vara.

Allt detta kommer att dominera morgondagen.

Men sedan bär det för min del på kvällen vidare till Bryssel för middag med Cyperns utrikesminister Lillikas och på tisdagen vidare till Paris för mer officiella möten med nye utrikesministern Bernard Kouchner.

Lugn lördag

En relativt lugn lördag. En lätt känsla av att både sommar och semester nog närmar sig.

Kontakter främst om situationen i de palestinska områdena. Hade långt samtal med Javier Solana i går om hur vi kan och bör agera.

Nu väntar vi på besked om den regering som Salam Fayyad håller på att bilda.

Middag med Jan

En synnerligen trevlig kväll har gått till ända.

Till en utrikesministers åliggande hör att på ett eller annat sätt avtacka dem som efter decennier i statens tjänst faktiskt går i pension.

På min lista över dem som skulle avtackas denna vår fann jag Jan Eliasson. Utan att på något sätt förringa de insatser de övriga på denna lista gjort tyckte jag nog att Jan – han var dock min företrädare i ämbetet – var i en speciell kategori.

Så det blev en middag där Kerstin och Jan bjöd in goda vänner från dessa decennier. Så gott som genomgående visade det sig också vara gemensamma vänner. Därtill mycket goda vänner.

Och middagen blev därefter. Synnerligen trevlig.

Både Jan och jag satte speciellt värde på att Leif Leifland – något av en intellektuell mentor för en generation av diplomater – också kom och var med i vårt glam under kvällen.

Runt borden fanns – konstaterade vi – de flesta av dem som burit upp Sveriges utrikespolitik under i alla fall de senaste tre decennierna.

Välkommet!

Jag välkomnar starkt president Abbas beslut att be f d finansministern Salam Fayyad att bilda en ny palestinsk regering.

Förhoppningsvis kommer han att snabbt bilda denna regering, och det är då också viktigt att vi från den Europeiska Unionens sida kan ge den ett så snabbt och ett så starkt stöd som möjligt.

Vägar framåt?

Finns det några konstruktiva vägar framåt efter Hamas militära maktövertagande i Gaza och president Abbas upplösning av den palestinska samlingsregeringen och utlysande av undantagstillstånd?

Det är svårt att se att president Abbas kunde ha gjort annat än det han nu tvingats göra. Och det är svårt att se någon annan möjlig strategi från vår sida än att förstärka vårt stöd till honom.

Jag väntar nu på besked om vilken regering som han kommer att utse. Med all sannolikhet blir det en regering av också internationellt betrodda experter.

I så fall är det viktigt att vi så snabbt som möjligt ger den vårt fulla och effektiva stöd.

Och det blir då också mycket viktigt att Israel omedelbart återbetalar de palestinska skatte- och tullmedel som man hållit inne. För det finns nu mekanismer. Också åtgärder för att snabbt och synligt förbättra rörligheten på de ockuperade områdena måste vidtas.

Med den regeringen bör vi då snabbt ta upp en dialog om förutsättningarna för de val som president Abbas nu talar om. Den oberoende palestinska valkommissionen måste få säga sitt.

Frågan om Hamas inställning till valen kommer att vara viktig. Vi har ingen som helst anledning att bidraga till en politik som driver dem ut ur det palestinska politiska systemet.

Parallellt med detta måste det omedelbart tas upp en dialog om hur inte minst den ekonomiska och sociala situationen i Gaza skall hanteras.

Kring allt detta går min telefon nu rätt varm.

Till EU-nämnden

Med EU:s utrikesministrar i Luxembourg på söndag kväll och måndag är det i dag på förmiddagen dags för diskussioner i riksdagens EU-nämnd.

Även om söndagskvällens middag kommer att handla om fördragsförhandlingarna – med Cecilia Malmström som den som för Sveriges talan – är det inte svårt att inse att det blir den dramatiska palestinska utvecklingen som kommer att dominera mötets diskussioner.

Men även andra frågor blir viktiga.

Den mindre lyckade diplomatin i Kosovo-frågan och de alternativ som finns nu. Den fortsatta händelseutvecklingen i Sudan efter beskedet att Khartoum nu förefaller att acceptera en större internationell styrka. Det iranska kärnteknikprogrammet.

Och det kan ju inte uteslutas att också någon inom landets gränser uppmärksammat den snabbt växande frågan om Frankrikes försök att bromsa Turkiets förhandlingar om medlemskap.

Allt detta kommer med största sannolikhet att diskuteras med EU-nämnden i dag.

Sammanbrottet

Så har då president Muhamed Abbas upplöst den palestinska samlingsregeringen som en reaktion på Hamas våldsamma och av allt att döma totala maktövertagande i Gaza.

Och genom dessa händelser kastas själva förutsättningarna för en möjlig fredsprocess plötsligt över ända. Vi har nu ett utomordentligt komplicerat och allvarligt läge.

När president Abbas talade privat med mig efter våra mer officiella samtal i Ramallah i förra veckan var det just detta som han var oroad för.

Hur läget i Gaza kommer att utvecklas är i skrivande stund ytterligt oklart. Alla gränspassager  är stängda, och risken för en mycket allvarlig humanitär situation ökar dramatiskt så länge så kommer att förbli fallet. Och den kan i sin tur leda till än mer av desperation.

Det är i kväll för tidigt att avgöra hur EU i detalj bör reagera eller agera. Just nu är det viktigaste att vädja om ett slut på striderna. Men inför utrikesministermötet på söndag kväll och måndag kommer kontakterna att vara många.

Torsdag igen

Efter min vecka i Nordens olika hörn och med ett mycket stort antal utrikesministerkollegor på besök för viktiga diskussioner är det äntligen dags för en dag i Stockholm.

Hälften av den handlar i sedvanlig ordning om regeringssammanträde och allmän beredning.

Det finns alltid ett stort behov av att tala med statsrådskollegor i olika ärenden. Gunilla Carlsson och jag har en diger dagsordning att gå igenom. Liksom Cecilia Malmström och jag inför den stundande veckan.

Från och med söndag eftermiddag kommer det mesta att handla om det europeiska toppmöte som börjar på torsdag nästa vecka i Bryssel. I centrum står självfallet fördragsfrågorna, men det är inte så lite som behöver diskuteras på det utrikespolitiska området heller.

Icke minst gäller det situationen i Mellersta Östern. Att läget i Gaza är alarmerande är sannerligen ingen överdrift.

Och mycket av min dag i övrigt kommer därför att handla om kontakter och överläggningar i dessa frågor.