Beriktigande efterfrågas

Jag har nu sänt ett mail till den ansvarige utgivaren för Dagens Eko med följande innehåll:

På Ekots hemsida i går läser jag att det nyhetsinslag man sände visar att ”representanter för tio tankesmedjor och företag svarar ja på frågan om Carl Bildt finns kvar på sitt uppdrag även nu sedan han blivit svensk utrikesminister”.

Anklagelsen om företag är självfallet allvarlig. Jag har tydligt sagt att jag avgått från alla styrelseuppdrag i företag, och sådana skulle inte vara förenliga med statsrådsuppdraget.

Den lista som publiceras på Ekots hemsida innehåller tio fall där man enligt egen uppgift fått detta besked. I intet enda av dessa fall rör det sig om företag.Ekots allvarliga anklagelse är grundlös och felaktig.

Med tanke på att det handlar om en allvarlig fråga anser jag mig ha rätt att kräva ett tydligt beriktigande från Ekots sida.

Jag vill understryka att detta inte innebär att jag anser att Ekots uppgifter i övrigt är riktiga, men de uppgifterna har ju en annan karaktär. Skulle jag sitta kvar på uppdrag i företag skulle det däremot vara tydligt oförenligt med mitt uppdrag som statsråd.

Med tanke på att inte ens Ekots egna uppgifter stöder den anklagelse man för fram utgår jag från att ett beriktigande på denna punkt kommer snabbt.

Finlands sak

Det blev ett mycket bra möte i går eftermiddag med Finlands nye utrikesminister Ilkka Kanerva. Kort – men effektivt.

Och det var självklart uppskattat att han kom till Stockholm redan sin första arbetsdag.

Vi diskuterade inte minst de olika formuleringarna om utrikes- och säkerhetspolitiken i den finska regeringens politiska plattform.

Liksom när det gäller oss ställs arbetet inom EU mycket klart i centrum och beskrivs som ”Finlands viktigaste referensram”. Och uttryckligen strävar man efter ”en utveckling av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.”

Att Finland ”inte tillhör en militär allians” är inget hinder för att den kommande säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen kommer att belysa också ”verkningarna av EU:s säkerhetsgarantier samt av en militär alliansfrihet eller allians”.

Mot den bakgrunden är det också naturligt att man säger att man ”bevarar möjligheten att ansöka om medlemskap i Nato”, även om detta ju knappast är någonting som står på den alldeles omedelbara dagsordningen.

Uppenbart är dock att frågan kommer att bli mer levande i den finska debatten.

I Sverige har jag dock inte sett att dessa delvis nya finska markeringar har uppmärksammats av något media.

Ekots lilla story

Nu har jag försökt att med Ekots reporter – som tydligen ägnat veckor av sin arbetstid åt denna fråga – gå igenom hans långa lista på mina 56 påstådda uppdrag där det finns ett tiotal jag inte skulle ha avsagt mig.

En del som finns på den listan vet jag faktiskt ingenting alls om. Det kan vara någonting mycket gammalt. I något fall handlar det om arbets- och diskussionsgrupper som funnits under tidigare år men inte längre gör det. Inte något fel i sådant.

Och i listan finns fantastiskt nog också med sådant som att jag varit programledare i TV8.

Inte i något fall handlar det om bolagstyrelser som jag fortfarande skulle sitta kvar i. I strikt mening hävdar inte reportern detta heller – även om man använder formuleringar som inbjuder till den tolkningen.

Avsiktligt? Tja…

Och i de övriga – genomgående framträdande internationella eller nationella tankesmedjor – har jag avgått och deltar inte längre i de rådgivande styrelserna eller styrelserna.

Jag kvarstår dock – som jag redovidat – i de honorära redaktionsråden för tre internationella kvartalstidskrifter.

Slarvet i storyn kan illustreras av att det också finns viktiga uppdrag under senare år som helt enkelt missats, t ex att jag satt i styrelsen för RAND Corporation i USA.

Visst väsen gjorde man i lunchekot och även senare av konsultföretaget European Advisory Group i Berlin.

Jo, det stämmer att vi var fem stycken som satsade lite pengar i ett möjligt konsultbolag 2001. Två av oss – däribland jag – lämnade dock det arbetet och sålde aktier rätt kort tid därefter.

Säkert gör EAG i dag ett intressant arbete, men om detta vet jag egentligen ingenting eftersom jag inte haft några kontakter med företaget på åtskilliga år.

Och den Istvan Gyarmati som intervjuas i ärendet säger – när jag når honom per telefon i Budapest – att han nog har missuppfattar frågeställningen och att uppfattat att han talat med en svensk reporter som mest ville att han skulle tala väl om mig i alla upptänkliga avseenden.

Så kan det vara.

Vidare vill man tydligen – även om man inte sänt det än – misstänkligöra den s k Group of Personalities med uppgift att utreda EU:s satsningar inom säkerhetsforskning som jag ingick i för några år sedan.

Och den var jag förvisso med om.

Den intresserade kan ladda ner rapporten från 2004. Jag ingick i gruppen tillsammans med bl a Javier Solana, Martti Ahtisaari, två ledamöter av EU-kommissionen, ett antal EU-parlamentariker och företrädare bl a för Ericsson Microwave i Sverige.

Starkt komprometterande, kan man anta.

Allt beror på vilka glasögon man har. Och vilket syfte man har.

Ekot och uppdrag

Att jag har ett rätt brett internationellt kontaktnät som byggts upp under ett antal år framgår i alla fall med stor tydlighet av ett inslag i Ekot i dag på morgonen.

De har ambitiöst försökt att dammsuga världen på sådant jag gjort eller haft en roll i under det senaste decenniet eller så, och anser sig tydligen kunna hävda att det finns några rådgivande kommittéer till främst tankesmedjor i olika länder som jag ännu inte avgått från.

Men det har jag gjort, även om detta tydligen inte i alla fall nått fram till alla i några av dessa organisationer.

I något fall – t ex International Institute of Strategic Studies – kvarstår jag som individuell medlem även om jag lämnat styrelsen. I ett annat suspenderas man automatiskt från deltagande när man har en officiell position, även om man kvarstår som medlem. I något fall – The Globalist – handlar om någonting i och för sig mycket bra jag inte hört talas om på år och inte visste att jag anses ingå i något rådgivande råd till.

Alla är dock mycket hedervärda aktiviteter.

De enda medvetna undantagen är att jag låtit mitt namn stå kvar i de mer dekorativa rådgivande redaktionsråden för tre internationella kvartalstidskrifter – Europe’s World, Turkish Policy Quarterly och Russia in Global Affairs.

Det kan ju noteras att det när det gäller dessa olika internationella tankesmedjor och organisationer handlar om institutioner som åtnjuter betydande internationell respekt och anseende.

I de flesta länder skulle det alldeles säkert vara mycket hedrande att se sitt namn förknippade med tankesmedjor och organisationer som dessa.

Denna fredag

Inte mycket av vår i Stockholm i dag. Ser rätt eländigt, kallt och dystert ut.

På förmiddagen i dag sedvanligt möte med riksdagens EU-nämnd för information och diskussion om vad som står på dagordningen för mötet med utrikesministrarna i Luxembourg på måndag.

Jag skulle tro att vi kommer att diskutera Mellersta Östern, Centralasien och västra Balkan.

Sedan kommer en del av dagen att ägnas åt diskussion om relationerna till Indien som en förberedelse också för mitt besök där i början av maj. Liksom besöket i Japan ingår detta som en del av vårt arbete att utveckla relationerna med Asien.

Viktiga besök vad gäller Kina kommer också.

Men sedan kommer Finlands nye utrikesminister Ilkka Kanerva över på snabbesök. Vi talades vid i går i samband med att han officiellt tillträdde, och att han kommer hit på sin första arbetsdag visar ju den betydelse som vi bägge lägger vid den mycket nära relationen mellan våra bägge länder.

Och Ilkka och jag känner varandra sedan några decennier tillbaka.

Dagen kommer så enligt plan att avslutas med privat middag med Estlands president Toomas Ilves som är här på privat besök. Sannolikheten för att det blir lite politik i samtalen under kvällen är dock rätt betydande.

Fredsprocess?

Det blev en mycket bra dag med samtal med palestinske presidenten Abu Mazen i Stockholm i går.

Förutom de officiella överläggningarna med Fredrik Reinfeldt hade Abu Mazen under dagen dessutom möjlighet att träffa Mona Sahlin, Lars Leijonborg och Göran Hägglund.

De bägge senare var med på den mycket trevliga middag vi hade i en mindre krets på UD på kvällen.

I dag flyger han vidare till Athen och Rom för överläggningar där’

Och på måndag i nästa vecka står frågan om fredsprocess i Mellersta Östern på dagordningen såväl när EU:s utrikesministrar träffas i Luxembourg på måndagen som när vi har gemensam middag med Nato:s utrikesministrar – bland dem Condoleezza Rice – i Oslo på torsdag.

Abu Mazen i Stockholm

Torsdag. Regeringssammanträde. Allmän beredning. Åter med Maud Olofsson svingande klubban eftersom Fredrik skall iväg till sin utfrågning i riksdagens konstitutionsutskott.

Men först Gustaf till dagis.

Med all respekt för såväl regeringssammanträdet som KU är dock det viktigaste just nu att att vi har den palestinske presidenten Abu Mazen i Stockholm för samtal om förutsättningarna för en fredsprocess i Mellersta Östern.

På eftermiddagen blir det officiella överläggningar med Fredrik Reinfeldt och mig i Rosenbad – presskonferens och allt – och samtalen fortsätter sedan på kvällen på middag på UD.

Att han kommer till Sverige när han besöker Europa har självfallet sina skäl.

Jag var ju nere i Ramallah och hade överläggningar med honom för några veckor sedan, men sedan dess har vi haft både arabtoppmötet i Riyadh och möten mellan Abu Mazen och den israeliske premiärministern Olmert.

Fortfarande är det diskutabelt om man kan säga att det finns någon fredsprocess värd namnet eller ej. Kontakterna är trevande och osäkra. Någon alldeles tydlig väg framåt finns inte.

Det gäller att bygga vidare på de positiva signalerna. Att Condoleezza Rice i Washington nu har samtal med den nya palestinske finansministern Salam Fayyad är ytterligare en av dessa positiva signaler. Han var ju tidigare i Bryssel för samtal med kommissionen.

Från svensk sida är vi alldeles självklart inställda på att göra allt det vi kan göra för att möjliggöra och underlätta en möjlig fredsprocess.

Och en del idéer på den punkten kommer vi alldeles säkert att diskutera under dagen och kvällen.

Lunch med Moldavien

Plockar ihop pappren inför dagen.

Det blir lunch med Moldaviens president Vladimir Voronin och en del av hans medarbetare här på UD.

Han vill alldeles säkert diskutera Moldaviens önskan om ett snabbt närmande till EU – min uppgift blir att upplysa honom om att det kommer att krävas mycket mer av reformarbete innan det blir en realistisk möjlighet.

Men sedan blir det med all sannolikhet också en diskussion om möjligheterna att lösa konflikten med den separatiska ryska Transnistrien-enklaven i östra Moldavien.

Kanske har Sverige en viss möjlighet till inflytande. Vi är faktiskt den enstaka största europeiska bidragsgivaren till Moldavien.

Övervåld i Ryssland

Det var bra att EU-ordförandeskapet gjorde ett officiellt uttalande med anledningen av myndigheternas övervåld mot fredliga demonstrationer i Moskva, St Petersburg och Nizhny Novgorod.

I stället för att göra ett eget svenskt uttalande gjorde vi en länk från UD:s hemsida. Detta för att markera det självklara – EU:s uttalande är också vårt uttalande.

Sedan kan man bara spekulera kring orsakerna till detta övervåld. Det varslar hur som helst inte väl inför de kommande valen i Ryssland.

Nyansfylld journalistik

Boulevardjournalistiken har ibland sin alldeles speciella charm.

Efter närmare två timmars genomgång – mycket bra och klargörande sådan – i KU i dag var jag intresserad av att se vad Expressen valde att vidareförmedla av detta.

Med reservation för att det säkert kommer mer i morgon kan jag inte undvika att länka till denna lilla uppvisning i saklig samhällsinformation.

Kvällstidningen basunerar ut att jag jämförs med Hitler!

Jo, det stod tydligen ett tiotal personer någonstans som inte utan en viss desperation försökte föreställa den stora demonstration mot mig som aviserats.

Och smakfullt nog hade någon av dem ritat hitlermustasch på en bild av mig.

Vilket ledde till braskande rubriker i Expressen om att jag jämförs med Hitler.

Så kan det bli i boulevardjournalistikens egen lilla värld.

Efter KU

Nå, några sensationer bjöd väl knappast KU:s utfrågning av mig på, men för mig var det ett mycket bra tillfällen att lämna saklig och rak information med anledning av frågor som kom från främst socialdemokraterna och miljöpartiet.

Morgan Johansson (s) och Peter Eriksson (mp) använde den kända tekniken att lägga in felaktiga påståenden i det som egentligen skulle vara frågor, och verkade mer se det som en politisk debatt än som ett försök att nå klarhet.

Jag valda att bara lägga saker och ting till rätta och berätta om hur det faktiskt är. Polemik tycker jag knappast hör hemma i dessa förhör.

Men utöver de tre mer formella granskningsärendena blev det också en mer utförlig diskussion om olika tidigare engagemang jag haft, och då inte minst i Sudan.

Och jag fick faktiskt möjligt att redogöra en del för mitt engagemang för en fredsprocess i Sudan under år när mycket få i Sverige intresserade och engagerade sig för dessa frågor. Jag skulle tro att större delen av den informationen var alldeles ny för många av dem som lyssnade.

Jag är mycket nöjd med den möjlighet att mer eller mindre ostört och mer eller mindre direkt svara på frågor och förklara sammanhang som det hela gav.

Alldeles utmärkt.

Annat också

Sannolikt blir det KU-utfrågningarna som kommer att intresssera mest under denna dag – det blir säkert intressant – även om det förvisso inte innebär att ingenting annat kommer att inträffa.

I morgontidningarna hittar jag inte en rad om gårdagens långa utrikespolitiska debatter i riksdagen. Inte minst den om Darfur och folkmord tycker jag var viktig.

Synd – men det är så det är. Vårbudgeten dominerade över allt annat.

I dag har Stockholm besök av den tjeckiske premiärministern Mirek Topolánek som är här för att träffa Fredrik Reinfeldt.

I mångt och mycket skulle jag tro att diskussionerna kommer att handla om förberedelserna för det tjeckiska EU-ordförandeskapet första halvåret 2009 och det svenska som kommer direkt därefter under det andra halvåret.

Det handlar om att redan nu börja att förbereda delar av den agendan.

För min del blir det i dag viktigt att ta kontakt med min blivande nye finske kollega Ilkka Kanerva och se när vi kommer att ha möjlighet att träffas. Ilkka är ingen direkt nykomling i politiken, och jag känner honom sedan ett antal decennier tillbaka.

KU och korrekt

I morgon är det så dags för mig att svara på frågor från konstitutionsutskottet i riksdagen. Och det ser jag genuint fram mot.

Jag hoppas att utskottet kommer att vinnlägga sig om att vara noga med fakta.

I dag stod det på riksdagens hemsida att de hade utfrågning med en Ian Lundin som är VD i Lundin Oil.

Knappast.

Lundin Oil var ett företag som såldes 2003 till det kanadensiska energiföretaget Talisman och likviderades några år senare.

Däremot finns det ett företag som heter Lundin Petroleum. Och det företaget har en VD som heter Ashley Heppenstall.

Dock heter dess styrelseordförande Ian Lundin. Och han framträdde inför KU i går och klargjorde tydligen ett och annat.

Granskning skall vara granskning. Och rätt skall vara rätt.

Tre timmar

Det blev tre timmars kontinuerlig diskussion kring de åtta olika interpellationer jag besvarade i riksdagen nu på eftermiddagen.

Men faktiskt en del riktigt bra diskussioner, inklusive de om folkrätten och Irak och om de folkrättsliga processerna för att fastställa om folkmord skett i Darfur eller ej. Inte alldeles enkla frågeställningar, men just då bra med en bra diskussion i riksdagen.

Lunch blev det dock ingen. Ett äpple, en banan och en kopp kaffe.

Till talarstolen

När Anders Borg och hans meddebattörer lämnar riksdagens talarstol i dag kommer den att intas av mig.

Medan andra statsråd i dag skyndar ut i olika delar av landet för att presentera vårbudgeten blir min roll i dag att stå i riksdagens talarstol och besvara inte mindre än åtta interpellationer av varierande men viktigt utrikespolitiskt innehåll.

En del av dem är visserligen mer tillbakablickande än framtidsinriktade, men även det har ju sin betydelse när det gäller att forma politiken.

Det gäller folkrätten och anfallet på Irak våren 2003 liksom hur det hemska som under främst 2003 och 2004 hände i Darfur skall beskrivas. Men interpellationerna gäller också situationen i Irak just nu – liksom utnämningspolitiken på UD.

Debatt blir det alldeles säkert – och en lite livligare diskussion i de stora utrikespolitiska sakfrågorna skulle vårt politiska liv sannerligen inte ta skada av.

Så det blir en viktig dag – inte bara när det gäller ekonomin.

Bättre framtidsmöjligheter

Dagens händelse är utan någon som helst tvekan regeringens vårbudget. Och det är nu en budget som klart och tydligt visar på den nya politikens inriktning.

Klockan tio skall Anders Borg stå i riksdagens talarstol och redovisa vad som i allt väsentligt redan är känt i form av sänkta skatter och reformer för fler jobb, fler företag och minskat utanförskap.

Den intresserade kan säkert följa den debatten på TV, men därefter också den websända presskonfernsen 13:30.

Att det går bra för svensk ekonomi just nu – och för all del för större delen av Europa och världen – är alldeles ostridigt. Och grunderna för detta är självfallet många.

Tidigare liberaliseringar, avregleringar och reformer. Den accelererande globaliseringen. Ny teknik. Stabil ekonomisk och finansiell politik.

Men den nya regeringens politik börjar nu också att lämna sitt bidrag främst till utvecklingen på arbetsmarknaden. Den stora utanförskap som diskuterades i förra årets valrörelse börjar nu att minska. Nya jobb kommer nu mycket snabbare än tidigare.

Dock är politiken främst inriktad på det längre perspektivet. Åtgärder som avskaffad förmögenhetsskatt får ju sina stora effekter först på några års sikt. Och det gäller också de andra åtgärderna för att underlätta för företagande och jobb.

Men märkbart är att det samlade skattetrycket nu sjunker påtagligt. I år går det ner till 47,7 % av BNP. Det är det lägsta skatteuttaget sedan mitten av 1980-talet. Och nästa år  väntas det sjunka ytterligare något.

I en globaliserade värld är det förutsättningarna för tillväxt och företagande som avgör de framtida möjligheterna till välfärd. Så är det.

Och nu förbättras Sveriges framtidsmöjligheter.

Tillbaka

Tillbaka i fäderneslandet igen efter den förlängda påsksemestern. Det var sommarhärligt i norra Italien i dag – och det är vårskönt i fagra Stockholm.

Direkt från Arlanda till skrivbordet i Arvfurstens palats för att gå igenom papper och ärenden.

Veckan som gick var förvisso inte utan betydelse.

Den kinesiske premiärministern Wen Jinbaos besök i Japan och hans tal i parlamentet där. Terroristattentatet i Alger. Fortsatt manövrerande i Ukrainas politiska kris. Brutalitet mot politiska demonstrationer i Ryssland. Samtal i New Delhi om möjligheterna till framsteg i de globala handelsförhandlingarna. Vårmöten i Washington med IMF ochVärldsbanken.

Allt berör Sverige och Europa mer eller mindre direkt och mer eller mindre mycket.

Även om vårsolen nog gör att de flestas intresse för frågor som dessa just nu inte är alldeles på topp.

Solen flödar

Solen fortsätter att flöda över den lilla del av Medelhavet där jag just nu befinner mig. Himmel och hav tävlar i kapp i blåtoner.

För den som är van vid svensk sommar av mer klassiskt snitt är det dessutom fullt möjligt att bada, även om man nog får vara beredd att lokalt betraktas som lätt galen.

Men mitt i allt detta är kontakterna med hemmafronten i Stockholm är livliga.

Kalenderfrågor i mängd måste avgöras inför nästa och kommande veckor. Riksdagsfrågor måste besvaras. Och ett och annat både knepigt och viktigt problem måste ventileras och avgöras. Telefonsamtal åt olika håll i olika ärenden måste klaras av.

I kväll blir det dock synnerligen lokal middag med synnerligen lokala vänner och synnerligen lokalt vin. Alls icke illa.

Viktiga möten

Påskledigheten innebär förvisso inte att verksamheten upphör. Just nu har jag tillbringat en bra stund på telefon med en utrikesministerkollega om en rad olika ärenden, men med en tyngdpunkt på den möjliga utvecklingen i Mellersta Östern och vad vi mer konkret kan göra.

I dag har Bryssel viktigt besök av den nye palestinske finansministern Salam Fayyad. Han är där för samtal med Europakommissionen om hur det framtida europeiska ekonomiska stödet till de palestinska områdena och till det palestinska statsbyggandet kan organiseras.

Och det är viktiga diskussioner. En möjlig fredsprocess handlar ju i grunden om två stater som skall leva i fred vid sidan av varandra, och uppgiften att bygga den palestinska staten är därmed alldeles avgörande för en kommande freds möjlighet att faktiskt fungera.

Men dit är vägen ännu lång. Det förnyade arabiska fredsinitiativet liksom starkare amerikanskt och envetet europeiskt engagemang har skapat ett visst – men ännu inte tillräckligt – momentum.

Salam Fayyeds diskussioner blir ett viktigt underlag för kommande diskussioner inom EU-kretsen.

Och nästa vecka hoppas jag kunna hälsa den palestinske presidenten Abu Mazen välkommen till Stockholm för fortsatta diskussioner både om konkret stöd och vad som kan göras för att föra en fredsprocess framåt.

Dom om Srebrenica

Solen fortsätter att flöda över denna södra del av Europa, och värmen är i dag som en bättre svensk sommar. Fortfarande inga klagomål på den punkten.

I Serbien har i dag ett antal av de personer som var inblandade i folkmordet i Srebrenica i juli 1995 dömts till långa fängelsestraff.

Det var ett lika viktigt som välkommet domslut. Det visar att länderna i den förr krigshärjade regionen nu själva börjar att känna ansvar för de brott som begicks – ofta i deras namn – under 1990-talets upprepade krig.

Icke minst är domen viktig för Serbiens framtida perspektiv i Europa. Nu gäller det att det också bildas en regering i Belgrad med en sammansättning som gör det trovärdigt att man på allvar tar itu med uppgiften att föra generalen Radko Mladic till FN-tribunalen i Haag.

De som dömdes i Belgrad i dag var bara de som utförde den order som alldeles uppenbart hade kommit just från generalen Mladic. Så domen – viktig och välkommen – understryker också förpliktelsen när det gäller den person som av allt att döma bär det yttersta ansvaret för folkmordet i Srebrenica.