Europeiska femtioåringen

Nu iväg till riksdagens EU-nämnd för att informera om förberedelserna för det informella mötet med EU:s utrikesministrar i Bremen kommande fredag och lördag.

Så väldigt mycket att informera om finns det kanske inte på detta stadium, och några beslut kommer so oder so inte att fattas på mötet.

Mellersta Östern. Den europeiska grannskapspolitiken. Utvecklingen på Balkan. Iran.

Ungefär så kommer troligen agendan att se ut, även om en veckan kan komma att innebära förändringar. Inte minst vad gäller Mellersta Östern kommer det nog att hända åtskilligt i fråga om kontakter och annat under dagarna framöver.

Kanske finns det också någonting att säga om stats- och regeringschefernas möte i Berlin under helgen. Fredrik säger att de skall gå på nattklubb på lördagkvällen…

Där skall ju också den s k Berlindeklarationen antas. Tanken var att den skulle bli lite av en verbal fanfar, men fragment som föreligger tyder väl på att det var ett tag sedan Goethe gick ur tiden.

Efter EU-nämnden blir det ekonomiska diskussioner i regeringskretsen.

Och på eftermiddagen är det så dags att på Hotel Rival på Söder i Stockholm diskutera Europas framtid 50 år efter Romfördragets undertecknande. Det blir Cecilia Malmström, Margot Wallström och mig själv i någon form av konstellation.

Sedan åter till regeringskretsen för trevlig middag. I motsats till den bild som nu i TV tecknas av tidigare regeringar är vi faktiskt ett gäng som trivs mycket bra ihop.

Engagemang i Uppsala

Tillbaka från mötet på Norrlands Nation i Uppsala och sedan trevlig eftersits på annan lokal.

Tydligen publikrekord på Utrikespolitiska Föreningen. Fullt så det förslår var det i alla fall. Och åtskilliga fick tyvärr vända.

Men engagemanget och frågvisheten var det sannerligen inget fel på. De som tror att det inte finns ett intresse för seriös utrikespolitisk diskussion i vårt land rekommenderas varmt ett besök i Uppsala!

Från regering till Uppsala

Åter en av dessa torsdagar. Formellt regeringssammanträde med efterföljande s k allmän beredning.

Och det tar till i alla fall strax efter lunch. 

Men dagens begivenhet är förmodligen att jag på kvällen åker till Uppsala och på anrika Norrlands nation pratar inför Utrikespolitiska Föreningen.

Med 50-årsminnet av undertecknandet av Romfördraget på söndag kommer jag nog att tala en hel del om vårt Europa. Men oskrivet är bäst…

Press och packning

Det blev mycket journalister i dag – men det har sitt betydande värde det också.

Först någon timme på förmiddagen med riksdagsjournalisterna. Trevligt och öppet om åtskilligt.

Lite efterdyningar på Perssons olika berättelser. Intresse för möjligheterna till en fredsprocess i Mellersta Östern. Nyfikenheten på min syn på arbetet med EU:s utrikespolitik. Plötsligt uppmärksamheten kring det kubanska utbrottet.

Och på eftermiddagen blev det så nästan en timme med en grupp journalister från Norge som kommit över för att ta pulsen på den svenska debatten. Tydligt hur perspektiven på vissa frågeställningar var lite olika. Självklart intresse för det nya samarbetet mellan våra bägge länder.

Med allt annat som måste göras blev det en alldeles för sen hemfärd.

Nu måste jag leta upp min frack och alla tillbehör och packa ner hela härligheten. Den skall nämligen med till Japan nästa vecka.

Statsbesök innebär statsmiddagar, och det kräver sin klädsel. Dock kommer min frack med tillbehör att få passera Jerusalem innan den får landa i Japan.

Till Jerusalem

När jag nyss träffade riksdagsjournalisterna kom frågan om det kubanska utbrottet mot Sverige på FN:s Human Rights Council förra måndagen upp, och jag redogjorde då för vad de som läst denna blogg redan i allt väsentligt visste.

Och det har sedan lett till viss uppmärksamhet.

Annars bekräftade jag vad som redan verkar att ha läckt ut nere i Jerusalem, nämligen att jag till helgen åker till Israel och de palestinska områdena för att värdera läget i regionen och förutsättningarna för en fredsprocess.

Jag träffar min israeliske kollega Tzipi Livni, och det blir då vårt tredje möte på rätt kort tid. Relationerna med Israel är viktiga, och jag har en stor respekt för henne och det arbete hon utför.

Men jag åker också till Ramallah och träffar där såväl president Mohamed Abbas som min nye kollega som utrikesminister Abu Amr. Och jag hoppas också kunna träffa bl a nye finansministern Salman Fayyad.

Det handlar då också om att värdera den nya palestinska regeringen och dess politik.

Det säger sig självt att vi inte på något sätt har förändrat vår inställning till organisationen Hamas.

Helgen i regionen blir förvisso intensiv. Arabförbundet har sitt mycket viktiga toppmöte i Riadh. Och cirkulerande kring Jerusalem under samma dagar som jag själv kommer också att finnas USA:s Condoleezza Rice och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.

Men än är det bara onsdag strax efter lunch. Och det står många och stampar utanför dörren…

Onsdag och Afghanistan

Ännu en arbetsdag vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm. Ärendena måste arbetas av.

I dag lägger vi propositionen till riksdagen om förlängningen fram till maj 2009 av vårt engagemang i ISAF-styrkan i Afghanistan.

Det är en insats lika viktig som svår som vi och andra deltar i. Efter decennier av krig och brutalt förtryck handlar det om att bygga fred och möjligheter till bättre utveckling för Afghanistan.

Men enkelt är det inte, om än läget i det område kring Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan där de svenska militära insatserna sker tillhör de lugnare. I andra delar av landet försöker militanta talibaner att vrida klockan tillbaka till medeltiden eller dessförrinnan.

Vi har inga planer på att nu utvidga den svenska styrkan – i år kommer den att uppgå till högst 365 personer -  men vill i alla fall höja det s k tak som riksdagen sätter upp till 600 personer.

Det är för att ha möjligheten att tillfälligt och om det händer någonting snabbt kunna sända in en förstärkning för att t ex kunna genomföra en evakuering.

Säkert kommer den internationella insatsen i Afghanistan att diskuteras mera. Det behövs. Vi står inför svåra utmaningar – och då är det bra att så många som möjligt känner till situationen.

Vi har också betydande biståndsinsatser i landet. Under treårsperioden mellan 2006 och 2008 tror jag att de kommer att ligga på mellan 900 och 1200 miljoner kronor.

Och vi bidrar dessutom till den kommande EU-ledda polisinsatsen.

I övrigt blir det en dag av förberedelser för sådant som ligger lite längre fram.

Kommande veckas deltagande i statsbesöket i Japan. Besök i Mellersta Östern. Relationerna med Indien. Vår nye ambassadör i Oslo Michael Sahlin. En del fortsatta kontakter om Balkan.

Dagens Persson

Jag har inte sett mer exakt vad Göran Persson hade att säga på TV i kväll, men hemkommen efter en spännande middag tar jag via media del av nya uppgifter om mig själv.

Jag får nu veta att jag av Göran Persson och regeringen erbjudits att bli generaldirektör för Luftfartsverket, ambassadör på olika ställen eller kandidat till chef för den europeiska investeringsbanken.

Ingenting av detta är sant.

Hur han kan sitta och säga detta är för mig något av ett mysterium. Men faktum är att han tydligen gör det.

Det korn som finns är att någon gång – det var när jag fortfarande var partiordförande! – ringde Göran Persson mig och frågade om han fick lansera mig som vice ordförande i Europeiska Investeringsbanken.

Jag tyckte det hela var rätt underligt och tackade nej.

Men allt annat är ingenting annat än fantastiska fabler ur Perssons egen fatabur.

Alla dessa ärenden

Ärenden av varierande slag under en arbetsdag i Stockholm. Och typiskt vårväder – ibland snö, just nu sol.

Diskussion om inriktningen av förberedelserna för Sveriges ordförandeskap i den Europeiska Unionen hösten 2009. En inte alldeles lätt period. Det kommer säkert att ta tid för den nya kommissionen att komma på plats efter valet till Europaparlamentet i juni samma år.

Och vad vet vi egentligen om vilka utrikespolitiska utmaningar vi kommer att ställas inför då? Ryssland har en ny president sedan nästan två år tillbaka och USA har fått en ny president tidigare samma år.

Telefonsamtal åt lite olika håll. Avstämning med Bryssel om utvecklingen på Balkan.

Lunch med regeringskollegorna i matsalen i Rosenbad. Dagens olika ärenden. Jag berättade om våra fortsatta problem med kubanerna.

Därefter genomgångar av mina olika kommande aktiviteter relaterade till Mellersta Östern. Helgen blir intensiv.

Och förberedelser för kommande EU-möten. Under helgen åker ju Fredrik Reinfeldt till Berlin och firar 50-årsdagen av Romtraktaten. Helgen efter åker jag till Bremen för informellt utrikesministermöte.

Besök i den del av UD som arbetar med de viktiga konsulära frågorna. Det blir alldeles för sällan som man får möjlighet att gå runt i huset och lära sig mera. Men den konsulära verksamheten är en kärnverksamhet på UD och skall behandlas som en sådan.

Och snart över till riksdagen för att för den moderata riksdagsgruppen berätta om den proposition om Afghanistan som vi lägger fram i morgon. Säkert blir det en hel del annat också.

Till slut blir det middag med några av de som var med och organiserade det mycket lyckade Kina-seminariet.

Irak fyra år senare

Tidigt iväg till TV4 för att diskutera Irak fyra år efter koalitionens attack mot Saddam Hussein.

Läget i landet är i dag kritiskt. Det ser vi inte minst i de stora flyktingströmmarna. Sedan cirka ett år tillbaka är det nu de sekteristiska motsättningarna som är de allra allvarligaste.

Det finns vissa positiva tecken som vi diskuterade när utrikesminister Zebari var här. Tendenser till ett starkare regionalt ansvarstagande. Tendenser till mer tydligt uppträdande av regeringen. Tendenser till att de militanta milisstyrkorna viker undan.

Men även de som tror på alla dessa inser säkert att ytterligare svåra år ligger framför landet. Våldet kommer inte att vika undan snabbt – men ju längre en politisk försoningsprocess mellan landets stora grupper dröjer desto längre tid kommer det att ta.

Det finns säkert de som tror att allt hade varit mycket bättre om USA och andra hade backat ned 2003 och Saddam Hussein fått sitta kvar.

Veta kan man aldrig – men jag tillhör de som tvivlar.

Saddam Hussein hade framstått som en stor segrare, och vilka äventyrligheter det hade lett honom till kan man bara spekulera om. Starta krig var han ju som bekant inte alls främmande för.

Olika opinionsundersökningar i dessa dagar tyder trots allt elände på att det fortfarande är fler irakier som tycker att det är bättre i landet i dag än under Saddam Hussein.

Om inte annat så visar ju detta hur allvarlig situationen var då.

Däremot är det väl alldeles uppenbart att det skedde avgörande misstag efter invasionen. Det fanns helt enkelt ingen beredskap för stats- och fredsbyggande i Irak efter det att regimen Saddam Hussein hade slagits sönder.

Det ena allvarliga misstaget lades till det andra.

Och det var säkert delvis detta som öppnade för dagens svåra situation. Det blev möjligt för terrorister att driva fram dagens sekteristiska våld med dess förödande konsekvenser.

Trots dagens svårigheter är det viktigt att inse att vi alla har ett stort intresse av ett sammanhållet, stabilt och så långt möjligt också demokratiskt Irak.

Jag såg i något media att jag för lite mer än fyra år sagt att om det olyckligtvis blev ett krig kunde det bli sex veckor av detta och därefter sex år av svårigheter innan man visste hur det skulle sluta.

Kriget gick lite snabbare. Men det kommer att ta betydligt längre tid innan vi verkligen vet hur ett kommande Irak kommer att se ut. 

Vi får se hur mycket av detta som jag hinner med att säga i TV. Kanske något.

Statsmannaord

Så börjar nu SVT visa resultatet av sin stora satsning på samtidshistoria genom att Göran Persson under ett antal timmar talar fritt ur hjärtat.

Hittills har vi fått reda på att han om Mona Sahlin tycker att ”hennes styrka är ­inte tänkandet” och att jag var ”jävla dålig”.

På sina håll är det möjligt att detta ses som stora statsmannaord.

På andra tror jag nog att de mest som en bekräftelse på det som alla redan visste, nämligen Perssons tendens att stundtals tala illa om andra.

Och vi kan nog vara förvissade om att det kommer mer av den sorten.

Samtidshistorien berikas säkert. Frågan är bara hur.

Kina i Sigtuna

Strax iväg till Sigtuna för att följa lite av debatterna på The Stockholm China Forum.

Och kanske speciellt den om det kinesiska politiska systemets möjliga utveckling. Hur länge kan ett slutet politiskt system fungera tillsammans med en allt mer öppen ekonomi?

Sedan åter till UD och arbete med olika frågor. Efter några dagar på resande fot finns det alltid saker och ting av mer eller mindre stor betydelse som kräver uppmärksamhet och beslut.

Finlands val

Det blev lite dramatik i det finska valet trots en valrörelse som kanske inte direkt tydde på den saken.

Det finska samlingspartiet blev valets vinnare, även om centerpartiet kvarstår som landets största parti. Således ett mycket tydligt borgerligt valresultat.

Inför Veckan

Sedvanlig söndagseftermiddag med förberedelser inför den kommande veckan. Väntan på kvällens resultat från riksdagsvalet i Finland.

För en gång skull kommer  absoluta huvuddelen av den kommande veckan att tillbringas inom landets gränser!

I kväll blir det dock med middag på UD start för Stockholm China Forum.

Jag tror att jag har berättat om denna storsatsning tidigare. Vi vill utveckla en ledande internationell mötesplats inte minst för den europeiska och transatlantiska dialogen om Kina och dess utveckling.

Så ett stort antal av de ledande analytikerna på detta område har styrt sina steg till Sigtuna – det är där mötet hålls i morgon och övermorgon – dessa dagar. Och en del av diskussionerna hade jag tänkt att försöka vara med på.

På torsdag bär det för min del av ännu längre än till Sigtuna eftersom jag på kvällen skall ända till Uppsala och tala inför Utrikespolitiska Föreningen där. Det har varit på tal ganska länge, men varit svårt att få utrymme i kalendern.

Och på fredag firar på 50-årsdagen för Romfördraget – grunden för dagens Europeiska Union – på Hotel Rival vid Mariatorget i Stockholm.

I mer politisk bemärkelse kommer den diplomatiska dialogen om Mellersta Östern att fortsätta. Kommande helg håller Arabförbundet viktigt toppmöte i Riadh i Saudiarabien. Och olika andra kontakter kommer att förbereda mer konkreta ställningstaganden från EU:s sida.

Alldeles säkert mer om detta längre fram.

Grattis!

Jag ser att det svenska företaget Telepo vid sidan av ett brittiskt och ett österrikiskt företag vunnit det stora europeiska IT-pris som delas ut av EU-kommissionen.

Det är viktigt att vi fortsätter att visa framfötterna när det gäller framtidens teknologier!

Bloggbesök

Snöflingor utanför fönstret. Är det nödvändigt?

Annars bara notera att denna lilla blogg under sina två månader nu genererat mer än en halv miljon besök.

Och att uppmärksamheten om den nu nått även The Bangkok Post.

Palestinsk regering

Sent omsider gick det att komma hem från London. Men segt var det sannerligen.

Och nu är den palestinska samlingsregeringen faktiskt på plats. Det är min förhoppning att vi i och med detta ska kunna återuppta samarbetet med den palestinska regeringen i full omfattning.

Men inte minst i ljuset av debatten är det viktigt att komma ihåg att Sverige och EU aldrig avbrutit biståndet till palestinierna – tvärtom ökade det med en fjärdedel under det senaste året.

Dock innebär denna nya regeringen andra förutsättningar. Förhoppningsvis läggs nu grunden för ett långsiktigt palestinskt statsbyggande.

Enkelt kommer det inte att bli. Reaktionerna i Tel Aviv är påfallande negativa. Och trojkamötet mellan EU och USA i Washington i morgon kommer med all sannolikhet att domineras av frågan.

Även för min del blir det åtskillig diplomati för att försöka bereda vägen för en så konstruktiv politik som möjligt – samtidigt som vi är tydliga med de krav vi ställt och kommer att fortsätta att ställa.

Väntans tider

Väntan. Planet från Heathrow till Arlanda är en och en halv timma försenat, och då finns det ingenting annat att göra än att just vänta.

Nåja. Böcker, tidningar och papper finns alltid. Och telefon för att hålla kontakt med världen i övrigt.

John Julius Norwichs nya översiktshistoria över Medelhavsområdet. James Traubs bok om FN under Kofi Annan. The Economist specialbilaga om EU:s 50-årsjubileum. Och min lilla speciella dyrgrip om The History of the Eastern Question från Versailleförhandlingarna 1919.

Det har i alla fall varit ett synnerligen givande besök i London på det sätt det alltid är. Förmiddagen i dag tillbringades med EBRD och den ekonomisk-politiska utvecklingen från Kazakhstan till Kosovo. Det finns mycket att säga.

I Palestina har nu den nya samlingsregeringen tillträtt och jag har självfallet skickat iväg en hälsning till den nye utrikesministern. Mycket kommer nu att hänga på hur denna regering agerar – från EU:s sida kommer vi att följa detta mycket noga.

Det har varit underbart vårväder i London dessa dagar, men nu har molnen kommit och spåmännen talar t o m om möjligheten av snö under de närmaste dagarna.

Usch.

Besök och diplomati i London

Ännu en dag i London med olika ärenden.

Efter morgonintervju i CNN i deras studio här – om olika europeiska utmaningar just nu; uppföljning på mitt anförande här i går – är vi på väg ut till den brittiska militära kommandocentralen i Northwood en bit utanför London.

Skälet är att om den nordiska snabbinsatsstyrkan nästa år kommer att sättas in i en fredsinsats någonstans i världen så kommer den operativa ledningen att ske via den centralen – ytterst kommer besluten dock att ligga i Bryssel.

Och då finns det mycket starka skäl att på ort och ställe lära känna förhållandena.

Men sedan blir det tillbaka till London för fortsatta samtal om dels olika EU-frågor och dels Mellersta Östern och möjligheterna till statsbyggande i Palestina.

Den palestinska samlingsregeringen förefaller nu klar. En hel del av namnen är bekanta och bra. Regeringsprogrammet återstår det i alla fall för min del att analysera mer i detalj. Klokast är sannolikt att avvakta intill dess att det presenterats offentligt.

Men inte minst den europeiska diplomatin kring denna fråga kommer att vara mycket intensiv under de närmaste dagarna. Mitt i besöket kommer även det att ta sin tid.

Lunch i London

Landning på Northolt och lunch med utrikesminister Margaret Beckett på hennes officiella residens på Carlton Gardens.

Och vi hann med att tala om åtskilligt som står på vår gemensamma agenda.

Tillfredsställelsen med resultatet i klimatfrågan av EU-toppmötet i Bryssel förra veckan – med både Tony Blair och Fredrik Reinfeldt som viktiga aktörer. Men nu handlar det om att gå vidare. Här arbetar man med att få med amerikanarna på bra beslut vid G8-toppmötet i juni.

Mellersta Östern. Vi utbytte senaste information om det accelererande förhandlingsspelet. Vi är bägge på väg mot regionen under de kommande veckorna.

Och självfallet en hel del om utmaningarena i sydöstra Europa. Betydelsen av Turkiets väg mot Europa. Vidden av det vi står för i Kosovo.

Samt åtskilligt annat.

Så snabbt till ambassaden inte minst för att möte den duktiga personal i utrikesförvaltningen som gör så mycket möjligt.

Och nu iväg till Chatham House – the Royal Institute for International Affairs – för att hålla ett anförande om Europa 50 år efter Romfördraget och dess roll i världen. Jag hoppas att anförandet under dagen också kommer att finnas på UD:s websida.

Sedan middag med vänner, tänkare och tyckare.

Morgon i Nürnberg

En solig vårmorgon här i Nürnberg.

Jag missar regeringssammanträdet hemma i Stockholm. Sten Tolgfors tar mina ärenden.

Morgonsändningarna i TV liksom tidningarna fyllda av öppnandet av den stora IT-mässan Cebit i Hannover i går. Angela Merkel invigde. Alla pratar om Internet.

Men också tydlig oro över utvecklingen i Afghanistan i olika tidningar. Och förnyad diskussion om de amerikanska planerna på ett robotförsvarssystem mot Iran i Centraleuropa.