Aftonbladet Först

När Expressen  nu öser på med vad man betraktar som avslöjanden kan bara erinras om att det hela till allra största delen redan stått i Aftonbladet i den 27 oktober oktober förra året.

Där skrev utgivaren av vänstertidskriften Clarté Mikael Nyberg en artikel om mig och Saddam Hussein och den internationella rådgivande gruppen. Med sin politiska infallsvinkel var han förvisso kritisk, men hade dock ett visst sinne för nyanser:

“Bildt var ingen ahlmarkare som rusig av inbillad rättfärdighet ältade den egna sidans billigaste retorik. Han var oroad över sina amerikanska vänners gränslösa tilltro till den egna makten och deras förbindelser med Likudregeringen i Israel, han höll distans till det mest hysteriska larmet om massförstörelsevapnen och han varnade för de komplikationer som väntade. Men då det gällde marschen mot Bagdad tvekade han aldrig.”

“Statssuveräniteten måste skjutas åt sidan, förklarade han i Expressen i november 2002: ”… vi/kan/ knappast vara likgiltiga om regimer i strid med åtaganden och internationella krav utvecklar massförstörelsevapen”.

“Visserligen var Saddam Hussein inget överhängande hot, tillstod Carl Bildt i International Herald Tribune i januari 2003. Men en konfrontation var enda möjligheten att få slut på det svåra tillstånd Irak befann sig i. De ekonomiska sanktioner FN påbjudit var, menade han, både ineffektiva och moraliskt tveksamma. Några utsikter att häva dem fanns emellertid inte så länge Saddam Hussein satt kvar.“

Jo, ungefär så var det som jag då såg på den saken. Och det var knappast någon särskilt unik ståndpunkt i den internationella diskussionen.

Allvarligast

När jag surfar runt på nätet ser jag också vad Anders Jonsson skriver i Expressen:

Anders Jonsson menar samtidigt att Carl Bildt ännu inte kommenerat den allvarligaste punkten i Experssens avslöjande: den att han ställde sig bakom invasionen av Irak för att USA sedan skulle ge honom ett toppjobb under återuppbyggnaden av landet.

Nej, det har jag inte kommenterat. Skälet är att jag kanske uppfattade de påhittade påståendena om att jag skulle mutats av någon slags krigsindustri som betydligt både grövre och värre.

Dock - om nu sanningen skall fram - sonderade senare den dåvarande biträdande generalsekreteraren i FN mitt intresse för att bli FN:s generalsekreterares särskilde representant i Irak.

Men då hade jag redan förlorat en nära vän och en bekant i Bagdad. Som småbarnsfar kom jag fram till att jag närmast hade en skyldighet att avböja.

Och på 38:e våningen i New York kom man efter ett tag dessutom fram till att det var mer lämpligt med en person från ett muslimskt land på den posten. Det var säkert klokt.

Annat Perspektiv

Från andra sidan Kölen ger bloggen Ja vi elsker sitt perspektiv på stormen i det svenska glaset.

Också Utrikespolitik

Jag vet inte om någon tror på det, men huvuddelen av min dag konsumeras faktiskt av utrikespolitik i detta ords mera genuina bemärkelse.

Jag säger detta trots att det varit några mediaintervjuer i dag. Rapport, TV4 och Studio Ett. Och tidskriften Fokus inbokad sedan länge.

Ingen verkar egentligen i sak så imponerad av det som Expressen kommit med - diskret markeras en viss distans -  utan ägnar sig mer åt bataljskildringar och allmänna frågeställningar.

Sådan är en tendens i den moderna mediavärlden. Sak betyder mindre. Strid betyder allt.

Dock har en betydande del av min dag ägnats diskussioner om den inre utvecklingen i Ryssland.  Också utvecklingen i Kaukasus. Och information om och bedömning av den s k kvartettens möte om Mellersta Östern i Berlin i går.

Men nu släcks strax mina ljus för denna kväll. En bunt rapporter av olika slag måste dock fortfarande gås igenom. Världen snurrar vidare.

Dagens Expressen

Nå, det är kanske inte så mycket med dagens Expressen trots allt. Tomgång eller rundgång…

De hävdar nu att “dokument” visar någonting. Och förvisso visar de sammansättningen av den internationella rådgivargrupp som den amerikanska kommittén för Iraks frihet knöt till sig.

Även om den - som sagt - aldrig sammanträdde eller kom att göra någonting.

Detta visar dokumenten - vare sig mer eller mindre.

Och detta har aldrig någonsin varit någon hemlighet. Inte heller vad jag skrev i internationell press eller i mina veckobrev. Och sällskapet är jag snarast hedrad av.

Det var dagens Expressen. Tomgång.

Jo, Så Var Det…

Någon frågade vad jag egentligen tyckte om Irak och kriget och att bli av med Saddam.

Jo, den artikel i International Herald Tribune jag länkade till i går inleddes på följande sätt:

“Let’s face it: There can be no going back when it comes to the confrontation over Iraq. There are understandable apprehensions about a war — at best we shall see four to six weeks of difficult regime removal followed by four to six years of even more difficult regime reconstruction. Great humanitarian and economic rehabilitation challenges will have to be faced.”

“There are all the reasons in the world to try to find a better alternative than war. But it must not be going back to where we were. “

Så var det.

Att Avsky Diktatur

Nu har TV4 plockat fram vilka personer som ingått i den internationella rådgivande grupp mot Saddam Hussein som jag ju var med i. Jag tackar!

Det var den som Expressen i går beskrev som att jag “värvats av krigslobbyn”.

Det är en genomgående ett mycket hedrande sällskap. Jag kan bara beklaga att gruppen aldrig sammanträdde.

Adam Michnik är en av Polens ledande intellektuella och en portalfigur i dess kamp för demokrati. Vytautas Landsbergis i Litauen behöver knappt presenteras. Bronislaw Geremek från Polen knappt heller för den som känner Europas moderna historia. Estlands nuvarande president Toomas Ilves. Författaren och Balkankännaren Misha Glenny.

Vad som förenar oss?

En avsky för diktaturer. Saddam Hussein inte undantagen.

Avgått

Jag ser att det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU med anledning av Expressens olika skriverier nu kräver min avgång.

Kravet framförs dock inte av SSU:s ordförande. Hon har avgått.

Torsdag Igen

Åter igen dags för regeringen att sammanträda som brukligt är på torsdagar. Förutom att föredra mina egna ärenden från utrikesdepartementet föredrar jag denna torsdag också försvarsdepartementets diton.

Men sedan vidtar snabbt möten om mycket annat.

Uppföljning av en diskussion vi hade i går om olika anställningsvillkorsfrågor på UD. Inte enkelt - ett riksdagsbeslut under förra period binder oss rätt hårt. Men många är oroade.

EU:s sändebud för södra Kaukasus - svenske Peter Semneby - kommer förbi för diskussion om utvecklingen i regionen och bl a möjliga initiativ för att börja att lösa de s k frusna konflikterna kring Abkasien och Sydossetien i Georgien.

Det har sin betydelse också mot bakgrund av att jag i Bryssel på måndag skall träffa och ha diskussioner med den georgiske presidenten Mikael Shakasvili.

Och sedan blir det möten och diskussioner om den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland. Det finns anledning att titta närmare inte minst på hur  reglerna inför de kommande valen nu utvecklas.

East Capital och Balkan

Jo, nu finns det en frilansjournalist som springer runt och säljer en story om mig och aktier och elände och Balkan. Och det är uppenbarligen sådant som redaktioner köper i dessa dagar.

Jo, åter handlar det väl om East Capital.

Jag satt som bekant i dess investeringskommitté. Och för mig var bra att arbeta också för investeringar och ekonomisk utveckling i Balkans av krig så sargade länder.

Jag ville bidra till att sprida en bild av Balkan som inte bara var krig och elände - utan också framtidshopp, samarbete och möjligheter till ekonomisk utveckling.

Och även i andra sammanhang har jag försökt göra detta. När jag senast - som utrikesminister - var nere i Serbien hade jag möjlighet att tala om de stora investeringar som IKEA nu planerar att göra i landet.

Vilka exakta investeringar som just East Capitals Balkanfond - som också omfattade Bulgarien, Rumänien och Turkiet - gjorde vet jag inte. Det finns proffs  som sköter sådant.

I linje med aktiebörsernas utveckling i bl a Kroatien och Serbien, men också genom Rumäniens och Bulgariens steg in i EU, har fonden haft en god utveckling. Dessa länders ekonomier går i dag också mycket bättre.

Det sägs mig att mycket i “anklagelseakten” handlar om telebolaget i Republika Srpska i Bosnien. Om East Capital har intressen i detta företag vet jag inte.

Så gott som alla telekomföretag nere på Balkan har dock varit betydande problem av olika slag. Förr var de icke sällan kopplade till dunkla intressen. Och det är därför det gjorts stora ansträngningar att städa upp och modernisera genom liberaliseringar, privatiseringar och utländska investeringar.

I mitten av 2004 ingreps mot just detta företag av min efterträdare som Hög Representant i Bosnien.

Det var innan jag ens fanns med i East Capital och - tror jag - innan dess verksamhet på Balkan ens startade. Har det investerats i detta företag har det skett väl efter det att dessa saker åtgärdades.

Den saken kan East Capital säkert ge besked om - om det nu är någon som är intresserade av sakfrågan.

Men sedan dess har uppenbarligen mycket hänt. Det jag bestämt har för mig är att företaget sedan dess - relativt nyligen - köpts upp av norska Telenor efter det att de också köpt det stora telebolaget i Serbien.

Vissa kan säkert se det som ytterligt suspekt. Ett jätteangrepp på Telenor skulle då följa. Andra kan se det som att norrmännen håller sig framme.

Jag noterar att jag efterträtts i East Capital investeringskommitté av Thorvald Stoltenberg - f d utrikesminister, FN-medlare på Balkan och nu ordförande i Norges Röda Kors.

Gasledning i Warszawa

Vid presskonferensen i Warszawa i går pratades det - rätt naturligt - en hel del om den tilltänkta rysktyska gasledningen i Östersjön, och nyhetsbyrån AFP har nu rapporterat om vad jag sade där.

Dagens Expressen

Dagens Expressen är att jag varit en mäktig lobbyist för den amerikanska krigsindustrin och på det tjänat synnerligen grova pengar.

I går var det “blodiga aktier” i Turkiet. Och i dag är det således detta.

Det är alldeles korrekt att jag hade synpunkter på Irak och regimen Saddam Hussein. Jag var en stark motståndare till den blodiga regimen.

Och någon hemlighet var det sannerligen inte.

Det redovisade jag med stor tydlighet i mina veckobrev men också i artiklar i internationell press.

Den som är intresserad kan läsa dels vad jag tyckte i International Herald Tribune i januari 2003 och dels vad jag tyckte i samma publikation i maj samma år.

Om Expressen vill kalla debattartiklar i internationell press för lobbism går det självfallet. IHT är dock ingen hemlig publikation.

Dessutom ingick jag - alldeles riktigt - i en internationell rådgivande grupp som skulle diskutera Irak efter regimen Saddam Hussein.

Alldeles riktigt - och egentligen rätt hedervärt. Det hade nog varit bättre med fler sådana diskussioner. Tyvärr kom gruppen aldrig att sammanträda.

Om detta har det skrivits tidigare. En artikel i Aftonbladet för några månader sedan skrev om detta.

Koppling till krigsindustrin?

Ja, jag satt i styrelsen för Legg Mason som med ca 7 000 miljarder kronor under förvaltning tillhör de större finansiella förvaltningsföretagen i världen.

Det är som Robur eller Banco i Sverige - fast mycket, mycket större.

Legg Mason i sig äger bara aktier i sina egna dotterföretag. Dessa administrerar i sin tur bl a aktiefonder som då äger aktier i olika företag runt om i världen.

Jag har alls ingen anledning att betvivla att det bland de ca 7 000 miljarder dollar i fond- och aktiesparande som Legg Mason förvaltar finns aktier också i Lockheed Martin.

Det finns nog mycket få bolag i världen som inte en eller annan del av alla dessa fonder som individer eller institutioner sparat i har investerat i.

Så är det med den saken.

En Onsdag

Så blir det då en arbetsdag i Stockholm med diverse göromål som skall klaras av.

Ta emot en rad nyanlända ambassadörer. Det brukar bli rätt korta möten - men ger möjlighet att boka in lite längre i de fall det finns anledning till den saken.

Träffa facket på UD och diskutera den utomordentligt besvärliga fråga om förändring av utlandsvillkoren för de anställda. Detta är någonting som den gamla regeringen rörde till,  och som det inte är alldeles enkelt att få reda i.  Ett elände.

Fortsatta politiska kontakter med anledning av dagens Kosovo-samtal i Wien och möte med kvartetten om Mellersta Östern i Berlin. En del uppföljning av samtalen i Warszawa.

Och i kväll blir det middag på Slottet i Stockholm. Trevligt.

Över 100 000

Jag noterar att på lite mer än två veckor har jag haft mer än 100 000 besökare på denna blogg.

Välkomna till den nya världen!

Så Det Kan Bli…

Hemkommen från en spännande och viktig dag i Warszawa läser jag också vad Expressen fått ihop.

Där tycker man om att attackera mig. Nåja, sådant får man tåla. Och att svängarna ibland tas ut tillhör måhända kvällstidningsjournalistiken. Men efter att ha läst denna artikel undrar man om inte ivern att attackera vrids lite väl kraftigt.

I dag skriker en rubrik om “Bildts blodiga aktier”. Det låter ju inte riktigt bra…

Om jag enbart utgår från vad som faktiskt står i Expressens artikel - jag har inte kontrollerat några av dess fakta - handlar det om följande:

Sedan två år pågår i Turkiet en rättegång mot personer inom den militära underrättelsetjänsten.

Denna underrättelsetjänst - där det finns personer som således befinner sig under åtal - lyder under den turkiska försvarsmakten.

Inom det turkiska försvaret finns det ett pensionssystem. Och detta har - som brukligt är - en pensionsfond som också har investerat i aktier.

Några uppgifter om missbruk eller annat i anslutning till denna finns dock inte i Expressen artikel.

Ett av de företag man investerat i är tydligen ett stort cementföretag.

Några uppgifter om missbruk eller annat i anslutning till detta företag finns dock inte i Expressens artikel.

Och i samma företag har tydligen East Capitals Turkietfond investerat pengar. Av den fonden finns tydligen ca 11% inom byggbranschen, även om det inte är klart hur stor andel av detta som finns i just detta cementföretag.

Några uppgifter om missbruk eller annat i anslutning till denna fond finns dock inte i Expressens artikel.

Vid lanseringen av East Capitals Turkietfond har jag framträtt med anföranden om Turkiets politiska och ekonomiska utveckling. Och jag har dessutom uttalat mig allmänt positivt om den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet.

Detta senare är förvisso alldeles sant. Jag tillhör dem som uttalat starkt stöd för den europeiska reformprocessen i Turkiet, och som ser med optimism också på landets ekonomiska utveckling.

Att man nu åtalar personer inom gamla säkerhetsstrukturer som gjort sig skyldiga till övergrepp har jag svårt att se som annat än positivt.

Det är av allt detta som Expressen producerar “Bildts blodiga aktier.”

Jojo. Så det kan bli…

Att Läsa Och Lära

Utan kunskap om historia förlorar vi förmågan att förstå nutiden och forma framtiden.

I går kväll började jag bläddra och läsa i Peter Johnssons bok “Polen i Europa”. En resa genom historien mellan 925 och 2005. Och alldeles utmärkt att det finns en bok i det viktiga ämnet också på svenska.

I övrigt en rätt dimmig morgon i Warszawa. Framför mig ligger en dag av intensiva överläggningar.

“Polens Affärer”

I Fredmans epistlar av Bellman finns känd en strof där Fredman frågar den gode Mollberg vad Polens affärer egentligen angår oss. Pling plingeli plång.

Nåja, även det sena 1700-talets svenska barpublik kunde tydligen känna att den europeiska politiken inte var någonting som berörde deras vardag nämnvärt.

Men det var fel då och det är inte mindre fel i dag. Bellman var en långt bättre visdiktare än politisk analytiker.Och det säger jag inte bara efter en spännande middag med gamla vänner i Warszawa.

Vi talar om ett betydande europeiskt land vid Östersjöns södra strand. Förvisso med en historia som kombinerar stolthet med tragedi på ett sätt som många svenskar kanske till fullo har svårt att ta till sig. Men med en oundviklig roll när det gäller att forma den europeiska framtid vi har gemensamt.

Det är därför det är viktigt att vara här. Det handlar inte bara om den just nu mycket framgångsrika polska ekonomin. Det handlar i än högre grad om hur det på sitt sätt viktigaste av EU:s nya medlemsländer skall forma sin framtida roll.

Så jag ser förvisso fram mot morgondagens diskussioner.

President Kikwete

Jo, till bilden av dagen hör självfallet också att Tanzanias president Jakaya Kikwete är i Stockholm.

Värd är Fredrik Reinfeldt, och de två kommer att ha en websänd presskonferens. Och från UD är det Gunilla Carlsson som är med och dessutom är värd för middag i kväll.

Då är jag redan i Warszawa. Men utanför UD vajar nu också Tanzanias flagga.

Före Warszawa

Det är rätt mhycket som måste hinnas med i dag innan planet lyfter i riktning Warszawa.

Det blir en mycket viktig dag i Mellersta Östern. I Jerusalem träffas Israels premiärminister Ehud Olmert och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas tillsammans med USA:s Condoleezza Rice.

I luften hänger frågan om hur arbetet med den palestinska samlingsregeringen går framåt och hur omvärlden kommer att reagera på den.

På min kalender står bl a ett möte där vi prioriterar och inriktar vårt arbete inför EU:s utrikesministermöte i Bryssel om två veckor. Det är genom att också ligga på förkant i olika frågor som man har möjlighet att ha något inflytande.

Och på det EU-mötet kommer med all säkerhet frågan om den palestinska regeringen att tillhöra de viktigaste. För vår del är det självfallet viktigt att det arbetet lyckas. Det handlar ju om en avgörande byggsten i en möjlig fredsprocess.

Innan dess kommer också den s k kvartetten - EU, FN, USA och Ryssland - att mötas i Berlin på onsdag som en uppföljning på dagens möte i Jerusalem.

På onsdag blir det dessutom möte i Wien där Belgrad och Pristina kommer att redovisa sina reaktioner på president Ahtisaaris förslag. Också den frågan leder till en hel del arbete från min och mina medarbetares sida under dagen och vidare under veckan.

Till Polen

Söndag innebär alltid lite av förberedelser inför den vecka som kommer. Papper. Samtal.

Omedelbart handlar en del just nu Polen. Och det har med min reseplanering att göra.

Sent i morgon eftermiddag bär det för min del iväg till Warszawa. Polen är det sista av våra grannländer som jag besöker, men på intet sätt det minst betydelsefulla.

På tisdag blir det samtal och lunch med utrikesminister Anna Fotyga liksom möten med premiärminister Jaroslaw Kaczynski och talmannen Marek Jurek.

Men en del annat hoppas jag också hinna med. Träffa en del gamla vänner. Besök på det nya muséet över Warszawaupproret - det ser jag alldeles speciellt fram mot. Träff med olika polska östexperter.

Dessutom har Polen sedan en tid tillbaka - väl före jag blev utrikesminister - signalerat att man vill ge mig en orden som tack för insatser för Polens frihet och demokrati under de svåra åren. Och det sätter jag självfallet stort värde på.

Polens betydelse i den moderna europeiska historien skall inte underskattas. Solidaritet under Lech Walesa utmanade den socialistiska och sovjetiska makten på ett sätt som den - trots krigstillståndet 1981 och de mörka åren därefter - aldrig klarade av.

Och det var Polen som bröt isen med de första demokratiska valen bakom den järnridå som då började att falla.

I dag formar landet sin nya framtid. Ekonomin växer med ca 6 % om året och de utländska investeringarna strömmar in - förra året närmare 15 miljarder dollar.

För egen del har jag inte varit i Warszawa på två år, så det skall bli spännande att se de förändringar som skett sedan dess. Samtalen kommer alldeles säkert att bli intressanta.