Att Inte Glömma

28 januari 2007

I går stod jag bland många andra invid minnesmärket över Raoul Wallenberg på Nybroplan i Stockholm med anledning av att den 27 januari var den dagen på koncentrationslägret Auschwitz befriades.

Att fullt ut förstå vidden av det brott mot mänskligheten och den tragedi för vårt Europa som förintelsen innebär är inte alltid alldeles lätt. Det ofattbart är ofta just ofattbart.

Då och då brukar jag besöka minnesplatserna efter det judiska ghettot i Vilnius i Litauen. Jag gjorde det senast när jag var där i min egenskap av utrikesminister för någon vecka sedan.

En gång var Vilnius något av ett Jerusalem i vår del av världen.

I dag finns mycket lite kvar. Steg för steg mördades så gott som alla Vilnius – och östra Europas – judar.

I dagens Vilnius har min vän Emanuel Zingeris gjort ett fantastiskt arbete med att göra det som en gång var en synagoga till ett museum över en av de vitalaste intellektuella och kulturella traditionerna i Europa.

Kring lite av detta gick mina tankar när jag stod där, lyssnade på talen och tände mitt ljus i går.


Sweden 2.0!

28 januari 2007

Läser SNS:s rapport om svensk ekonomi med titeln ”Tillväxt i otakt”. En intressant och viktig analys.

Starkt förenklat säger den att det gått synnerligen bra för tillverkningssektorn i vår ekonomi, men i grunden rätt mediokert för tjänstesektorn.

Viktiga internationella studier – främst den av McKinsey – har redovisat varför det gått så bra för svensk ekonomi under det senaste decenniet. Mycket handlar det om liberaliseringar, strukturförändringar och EU-medlemskap i början och mitten av 1990-talet.

Men en faktor fanns inte med i dessa studier – och där kompletterar nu SNS.

Man visar hur Sverige näst USA var det land som i slutet av 1990-talet investerade mest i olika IT-teknologier. Och att var ”en av orsakerna till att Sverige har haft en historiskt och internationellt sett hög produktivitetstillväxt under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.

Just så.

Men tyvärr är det så att vi under senare år har börjat att hamna på efterkälken. Andra drar ifrån. Och vem talar egentligen om IT i Sverige i dag?

Vi skulle behöva Sweden 2.0 för att komma igång igen…


På Svenska

28 januari 2007

I’m not entirely certain how I will shape my future in the digital world. This blog in English is one of the alternatives, but another alternative is to do one more geared to the Swedish audience and then naturally in the local language.

I have set up a trial version that you can see. It’s called Alla Dessa Dagar for reasons that are not immediately obvious but which I am trying to explain.

But sooner or later a choice will have to be made between the two different approaches.


Veckan Som Kommer

28 januari 2007

En lugn söndagseftermiddag i ett vintrigt och vackert Stockholm. Vintern som vi känner den och vill ha den.

Men också bläddrande i papper och talande i telefon inför den kommande veckan och dess arbete. Maud Olofsson skall i veckan iväg till Indien, och det finns en del att tala om inför den resan.

Förra veckan kom mycket att handla om Afghanistan, Libanon och Kosovo. Internationella insatser för att hjälpa och stabilisera i utsatta och konfliktdrabbade områden. Freds- och statsbyggande av den art som står i centrum för så mycket i den internationella politiken just nu.

Den kommande veckan blir lite mer varierad.

I morgon måndag har vi konselj på Slottet i Stockholm. Det innebär att vi som regering informerar Kungen – statschefen – om det arbete vi bedriver. Lite översiktligt brukar det bli, men det har i alla fall ett visst värde. Och om jag minns rätt från förra gången jag var med brukar det vara rätt trevligt.

Och på eftermiddagen skall jag tala vid ett seminarium om Japan och dess betydelse. I slutet på mars kommer jag att delta i det stora statsbesöket i Japan, och detta seminarium är en del av förberedelserna inför detta.

Tisdagen blir först interna genomgångar av det mesta, och efter statsrådslunchen – statsråd som är i Stockholm äter i princip alltid lunch tillsammans för att smidigt kunna koordinera olika ärenden – skall jag svara på interpellationer i riksdagen om bl a situationen i Somalia.

Jag hoppas att det också kommer att bli tid att vara med på den moderata riksdagsgruppens veckomöte – bra för att hålla kontakt med vad som händer och sker i riksdagen – innan det är dags att styra kosan ner mot Kosovo.

Sent på kvällen kommer jag att landa på Slatina-flygplatsen utanför Pristina.

Sedan ett bra tag har såväl Kosovos premiärminister Ceku som chefen för FN-administrationen Rueckers velat träffa mig för att diskutera vad som förestår i Kosovo-frågan. Det har varit svårt att få kalendrarna att passa, men nu löser vi det så att jag kommer ner och träffar dem under onsdagen.

De två mötena är de viktigaste nere i Pristina, men självfallet kommer jag att träffa också en del andra. Jag har ju varit där förut otaliga gånger under de gågna åren.

Inte minst är jag bekymrad över den ekonomiska utvecklingen. Det finns en lite naiv tro att om man bara löser den s k statusfrågan genom någon form av självständighet kommer den eländiga ekonomiska situationen som genom ett under att förändras till det bättre.

Så är det dock dessvärre inte. Jag tror snarare att det finns en viss risk för att situationen kommer att försämras ytterligare under de kommande åren. Och då finns det en risk för att bitterheten kommer att rikta sig mot EU.

Kosovofrågan kommer att vara i centrum för uppmärksamheten under veckan. På fredag åker FN-medlaren Maarti Ahtisaari till Belgrad och Pristina för att presentera sitt förslag i frågan och inbjuda dem till att komma med sina synpunkter och tankar.

Men då är jag sedan länge tillbaka i Stockholm. Redan på seneftermiddagen på onsdagen bär det hemåt – mellanlandning i Wien ger möjlighet att få tidningar som ger det senaste i diskussionen efter regeringsskiftet i Österrike nyligen.

Och det blir lagom till det sedvanliga regeringssammanträdet och allmänna beredningen i Rosenbad på torsdag förmiddag.


Alla Dessa Dagar?

28 januari 2007

Varför kalla denna blogg just Alla Dessa Dagar?

Jo, títeln är stulen från den bok som Kjell-Olof Feldt gav ut – jag tror att det var i början av 1991 – med sina minnen från sin rätt dramatiska tid som finansminister i den socialdemokratiska regeringen sedan 1982.

Alldeles bortsett från den betydelse som boken kom att ha just då har jag alltid tyckt att det är den sannolikt bästa skildring av det moderna regeringsarbetets villkor som producerats. Osminkad, lite rörig, problemfylld – kort sagt en bra beskrivning på hur det faktiskt är.

Och det är viktigt att försöka att ge en bild bortom medias dagliga flimmer om hur den förda politiken faktiskt gestaltas. Mina anspråk är i den delen betydligt mer begränsade – men där ligger i alla fall bakgrunden till titeln på denna blogg.


Måhända Ännu En Blogg

28 januari 2007

Måhända vore det trots allt en idé att ha en blogg på svenska där jag lite friare kunde berätta om vad som händer och sker på det område som jag ju numera har ansvaret för.

Men lite eftertanke kräver det nog innan jag drar igång projektet i lite större skala. Och av rent tidsmässiga skäl torde det kräva att den blogg som jag hitintills haft på engelska – och som ju därför haft en geografiskt mer spridd läsekrets – de facto läggs i träda.

Bra? Dåligt? Tål att funderas på.


Kosovo Questions

27 januari 2007

Once more it is the Balkans that is in the headlines. We are approaching the time when President Ahtisaari will present his ideas on Kosovo to both Belgrade and Prishtina.

And that will be the start of an intense period of diplomacy centered on Kosovo and Serbia.

On Tuesday evening I’m heading to Prishtina for some quick talks there during the Wednesday.

It is primarily Prime Minister Ceku and the UN head Ruckers who have expressed a desire to see me, and the best way of making that happen was for me to come down to them for some hours.

But I will also take the opporrtunity of seeing some others to get a better picture of the challenges abhead. That applies perhaps in particular to the economic situation of Kosovo which in my opinion should be given far more attention than is the fact.

There is the belief that if you take some sort of decision on the ”status issue” you would automatically improve the economic and social situation. I fear that this is very far from what will happen, and that there is the risk of a rather rude awakening some time down the road.

And if you don’t get a better economic situation for the inhabitants of Kosovo, I’m afraid that the political stability Kosovo so desperately need will also be in danger.

Today, approximately 60 % of the economy of Kosovo is based on money coming from abroad in different ways. That’s a substantial increase in relation to the approximately 40 % it was during the Yugoslav years. But over the coming years there might well be a rather sharp reduction in these flows, and it will then be imperative that this is balanced by a dramatic increase in the activity of the domestic economy of Kosovo.

I want to know more about how the Kosovo instituitions are planning for the immense post-status challenges they will be facing.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 469 andra följare