Ett fritt, enat och demokratiskt Ukraina

16 april 2014

TABIANO: Påsken närmar sig, och jag har tillfälligt utlokaliserat till det underbara försommarvädret i norra Italien. Men större delen av min dag handlar detta till trots om den eskalerande krisen i östra Europa.

I morgon träffas utrikesministrarna från EU, USA, Ukraina och Ryssland i Geneve för att se om dialog på denna nivå kan leda till framsteg i att hantera krisen.

Vid mötet med EU:s utrikesministrar i Luxembourg i måndags, där förberedelserna för morgondagens möte diskuterades, var vi såväl tydliga som eniga i våra slutsatser. Och det är dessa Catherine Ashton bär med sig till morgondagens samtal.

Att denna kris i sina olika faser sedan förra sommaren har drivits fram av Ryssland är viktigt att ha klart för sig, och i detta ligger ju att det först och främst är på Ryssland det ankommer att ta steg för att, om man så skulle önska, mildra eller lösa krisen.

Den destabiliseringsstrategi som ju gått in i en mycket aktiv fas efter den 21 februari, och med invasionen och annekteringen av Krim som dramatisk inledning, syftar till att påverka utvecklingen i Ukraina i dess helhet.

Ett viktigt delmål tror jag är att försöka att förhindra eller begränsa det presidentval vars första omgång kommer att äga rum den 25 maj. Man vill inte se någon i val legitimerad ukrainsk president i Kiev med allt vad detta skulle kunna innebära.

I detta syfte förbereder man nu olika s k folkomröstningar i först och främst östra Ukraina, och jag är övertygad om att vi kommer att se en betydande upptrappning av detta arbete under de närmaste veckorna, med den 11 maj som det datum man satt för dessa.

I motsats till fallet Krim, där det ju talades om en direkt anslutning till Ryssland, tror jag att man här snarare kommer att tala om olika former av autonomi.

Skälen till det är, tror jag, två.

Dels att stödet för direkt anslutning till Ryssland nog torde vara relativt svagt i östra Ukraina, och dels att det är genom denna typ av arrangemang som man kan få in faktisk makt över den politik som kan föras i Kiev under kommande år.

Någon sade att man vill införa ett system där varje typ av internationellt åtagande av Ukraina skulle kräva godkännande av minst två tredjedelar av alla Ukrainas regioner.

Man räknar då med att det skall finnas ett antal sådana som kan blockera t ex ett frihandelsavtal med EU, även om ett sådant arrangemang ju med än större säkerhet skulle blockera anslutning till Rysslands s k Eurasiatiska Union.

Hur opinionen faktiskt ser ut i östra Ukraina är inte alldeles lätt att veta, och till detta kommer att dramatiska situationer självfallet förändrar dessa saker.

Jag var i Donetsk ett par gånger innan jag blev utrikesminister, och har sedan dess varit där två gånger för olika samtal. Donbass är förvisso en region med en egen och stark identitet, där man nog tycker att Kiev för att inte tala om Lviv, ligger långt bort, men där det varit svårt att hitta någon entusiasm för att lämna över makten till Kreml.

Intressant de senaste dygnen, om än inte rapporterat med samma dramatik, är att regionens ledande oligark och makthavare Rinat Ahmetov tydigt uttalat sig för ett ”enigt och enat Ukraina” och att regionens mäktiga gruvarbetarorganisationer vägrat att ställa sig på de pro-ryska separatisternas sida.

Och de gör det trots att det bland dem finns en stark oro för den ekonomiska och därmed sociala situationen i regionen. Kolgruvedistrikt har sina speciella karakteristika.

Därmed inte sagt att det inte finns starka känslor och en misstänksamhet mot Kiev, och att denna nu späds på med en kraftfull och hänsynslös rysk propaganda.

Delar av det vi nu ser för tankarna till inledningen av krigen i f d Jugoslavien.

Även där spelade grov propaganda via TV en viktig roll.

Serber i såväl Kroatien som Bosnien skrämdes upp med att de fascistiska Ustasja-krafter som mördat så många under andra världskriget nu var tillbaka, och detta ledde till att de i ren rädsla gav sitt stöd till en politik som de annars kanske skulle känt sig främmande för.

Nu är det hotet från s k Bandera-krafter som spelas upp i den ryska televisionen, och även om Bandera:s ultranationalistiska och anti-sovjetiska krafter nog aldrig fanns eller verkade i östra Ukraina har decennier av sovjetisk propaganda kring dem satt sina tydliga spår.

Och här ser vi hur olika tolkningar av historien kan vara farliga även nu.

Den Bandera som ses som ett fascistiskt hot i östra Ukraina har statyer i västra Ukraina och tilldelades postumt medaljer och avbildades på frimärke under f d presidenten Yushenko.

På samma sätt som i f d Jugoslavien ser vi nu åter hur skuggorna från historien cyniskt utnyttjade kan göras levande i ett brutalt spel om makt och gränser i Europa.

Den akuta kris för Ukraina som de ryska åtgärderna skapat, underblåst och skärpt har ingen snabb eller omedelbar lösning.

Vår gemensamma politik måste inriktas på att stödja Ukrainas möjligheter som fri, självständig och demokratisk nation.


Starkt i Luxembourg

14 april 2014

LUXEMBOURG-STOCKHOLM: Även om det också var åtskilligt annat som stod på vår dagordning på ministermötet i dag var det rätt uppenbart att det var Ryssland och Ukraina som var det dominerande och viktiga ämnet.

Vissa av oss började på morgonen med att träffa analytiker från European Council on Foreign Relations för att lyssna på deras observationer från samtal med tankesmedjor och motsvarande i Moskva.

Bilden som redovisades var bilden av ett tydligt revisionistiskt och närmast revolutionärt land.

Det handlar om att göra upp med den ordning som etablerades efter det sovjetiska väldets sammanbrott, och påtagligt öka utrymmet för nationell rysk maktutövning i alla dess tappningar.

Och då är det vi nu ser i Ukraina bara ett tecken på en långt viktigare och allvarligare förändring, vars olika konsekvenser vi har all anledning att överväga noga.

Diskussionen om Ukraina och Ryssland tog sin tid, men när det kom till kritan var det knappast några avgörande svårigheter att enas om s k slutsatser som blev både starka och bra.

Viktigt var att de tydliga krav på Ryssland vi talat om nu blev hela EU:s krav. Och det är viktigt inte minst inför de diplomatiska samtal som förhoppningsvis kommer att äga rum i Geneve på torsdag, och där Catherine Ashton kommer att företräda oss alla.

Om dessa sedan kommer att ge några resultat värda namnet är en annan sak. Varje diplomatisk möjlighet måste tas tillvara och utnyttjas för att verka för den politik som vi gemensamt slagit fast.

I östra Ukraina fortsätter destabiliseringen.

På en video i dag framträder en man som presenterar sig som överstelöjtnant i Rysslands armé och ger order om olika delar av denna destabilisering, och det kanske har sin betydelse för de som fortfarande tvivlar om vad som egentligen pågår.

Hur långt man ämnar driva detta återstår att se. Ett viktigt mål är alldeles säkert att förhindra de planerade presidentvalen, eller att i alla fall försöka att begränsa deras legitimitet.

Om ytterst handlar det ju om att åstadkomma ett svagt och splittrat Ukraina som lätt kan domineras av Ryssland och som kan förhindras att samarbeta internationellt om Kreml inte vill.

I morgon utbryter så för min del en vecka med viss ledighet med anledning av den stundande påsken, och jag tänkte styra ner mot lite sydligare europeiska nejder för att där möta lite mer av vår och värme.

Säkert återkommer jag i alla fall här – men kanske under den närmaste veckan med lite reducerad frekvens.


Lugnare i Luxembourg

13 april 2014

LUXEMBOURG: Efter min dag i Odessa har jag nu anlänt hit inför morgondagens möte med EU:s utrikesministrar. Att den dramatiska tillspetsningen av situationen i Ukraina kommer att dominera är tämligen uppenbart.

Att Ukraina kommer att göra insatser för att återta kontrollen där man förlorat den i östra Ukraina var tydligt redan när jag strax innan jag lämnade Odessa talade med min ukrainske kollega.

Och det var omedelbart efter det möte de haft med sitt nationella säkerhetsråd.

Hade illegala väpnad band tagit över polisstationer i Sverige är jag övertygad om att vi använt alla de resurser vi har för att återta kontrollen.

I grunden handlar ju detta om att skydda demokratin.

Här samlas vi nu gradvis inför morgondagens möte.

Luxembourg en söndagkväll är knappast något upplopp. Men på den restaurang vi hittade räknade jag fem utrikesministrar.

Jag medger att vi var tre på det bord där jag satt.

Men även i morgon blir det åtskilliga andra möten.

Först frukost med en rad analytiker som varit i Moskva för att ta temperaturen på de politiska attityderna där efter annekteringen av Krim.

Sedan möte med EPP-kretsen av utrikesministrar. Även där kommer alldeles säkert Ryssland och Ukraina att var i fokus.

Och sedan det ordinarie mötet med allt vad det innebär.

Fram mot kvällen hoppas jag kunna återvända till Stockholm.

Och på tisdag morgon hoppas jag att det skall vara möjligt att bege sig av på några dagars avkoppling under påsken – även om det är tilltagande tveksamt hur det blir med den saken.


Ny och allvarligare fas i krisen

13 april 2014

ODESSA: Att konflikten mellan Ryssland och Ukraina i går gick in i en ny och allvarligare fas kan det inte råda någon tvekan om.

I ett officiellt uttalande från utrikesdepartementet i Moskva talar man om ”de till förtvivlan bragta invånarna i sydost” av Ukraina, men det vi såg i går var ju knappast detta, utan hur inom några timmar väl beväpnade och koordinerade grupper av soldater gick till attack mot och tog över främst polisstationer i landets östra delar.

Att detta inte kunde ske utan Rysslands direkta eller i direkta medverkan och eller stöd är uppenbart och tydligt. Utan Ryssland hade detta inte skett.

Och medan Moskva skrikit högt om beskedliga säkerhetsstyrkor kring Maidan, och krävt att dessa omedelbart skall desarmeras, ger man nu minst understöd till betydande beväpnade grupper som direkt tar över makten i delar av landet.

I vilken grad ryska specialförband direkt är en del av detta är i detta sammanhang av mindre betydelse. Den ryska rollen är tydlig i vilket fall som helst.

För vissa förefaller det förvånande att detta kommer dagar innan man skall sätta sig ner till politiska samtal i Geneve i frågan. Men det kan lika gärna ses som om att man inför dessa vill skapa sig en stark position samtidigt som man vill försvaga Ukraina och förödmjuka Väst.

En kraftfull upptrappning handlar det utan tvekan om.

Gårdagens olika händelser förefaller ha varit väl planerade.

Det dök upp nya flaggor som inte kunde ha tillverkats över natten, och längs gator i Donetsk dök upp kommersiella affischer om den ny republik som man på sina håll vill skapa.

Från Moskvas sida sägs att man inte vill införliva fler områden med Ryssland. Kanske det.

Men allt pekar på att planen är att sätta upp en satellit i form av en militärt och politiskt kontrollerat område i östra och södra Ukraina, och nästa steg i den planen kan vara krav på någon form av folkomröstning med 11 maj som ett datum som nämnts.

Och då kommer man sannolikt också att göra vad man kan för att bli av med eller avlegitimera det planerade presidentvalet den 25 maj.

Ett starkt, enat och demokratiskt Ukraina, som dessutom vill samarbeta med Europa i övrigt, är alldeles uppenbart vad man vill förhindra.

Jag är fortfarande kvar i Odessa för samtal och annat i en viktig stad som, med den ytterst allvarliga utveckling vi ser, snart riskerar att komma i fokus för den nya ryska revisionism som vi nu ser breda ut sig över östra Europa.

Men sedan måste jag till Luxembourg för mötet med EU:s utrikesministrar där i morgon.

Det blir, milt uttryckt, ett viktigt möte.


Alarmerande i östra Ukraina

12 april 2014

ODESSA: Allt går inte riktigt som planerat, och i stället för att fortsätta i kväll till Kherson blir det till att stanna här i Odessa och avvakta utvecklingen under morgondagen.

Efter frukost med min ukrainske kollega har jag tillbringat dagen här i denna sydukrainska metropol vid Svarta Havet.

Staden har en rik och fascinerande historia, och är viktig från de flesta utgångspunkter man kan föreställa sig.

Regionens hamnar är av stor betydelse, och mer politiskt kan måhända noteras att till gränsen till Moldavien och Transnistrien är det väl bara lite mer än en halvtimma med bil.

Och det har varit bra samtal såväl med regionens guvernör som med en stor grupp företrädare för unga entreprenörer och aktiva inom civila samhället här.

Att det där fanns både ilska över den korruption som man tycker har regerat landet och förhoppningar på vad ett närmare samarbete med EU kan innebära var mycket tydligt.

Men säkert finns det också här, inte minst i den äldre generationen, som lyssnar på locktoner från öster. Hitintills förefaller deras manifestationer dock inte alltför imponerande.

Men läget i östra Ukraina har spetsats till under dagen.

Bilder visar väl beväpnade män med vapen som förefaller påtagligt avancerade. Vägspärrar och stormade polisstationer. Mönstret med s k gröna män förefaller kusligt bekant.

Självfallet har vi anledning att överväga denna situation mycket noga. Ukrainas nationella säkerhetsråd sammanträder senare i kväll för att ta ställning till situationen.

Vad morgondagen kommer att innebära vet vi inte.


Universitet, TV-program, samtal och möten

11 april 2014

KIEV: Den politiska atmosfären i Ukraina är förvisso laddad, och det politiska intresset också mycket stort, vilket man märker i alla de diskussioner jag haft här under dagen.

Tidigare i kväll medverkade jag i direktsändning i det utomordentligt populära TV-programmet Shuster Live – en kombination på bästa sändningstid fredag kväll av Skavlan och Agenda – och kunde också där notera det stora intresset.

Och de mätningar man gjorde löpande under sändningen där registrerade ett påtagligt starkt stöd för de europeisk budskap jag hade, medan det gick mindre väl för de ryska budskap som framfördes i filmade inslag från Moskva.

Stimulerande under dagen var också mitt möte med studenter på ett av stadens större universitet. Det var mer än fullsatt i den stora aulan, och en lokal TV-kanal sände direkt såväl mitt anförande som frågestunden efter med studenterna.

Där talade jag om EU:s Östliga Partnerskap, och bemötte en del av den felaktiga information om detta som ju spritts från vissa håll.

På förmiddagen hade jag möjlighet att träffa Yulia Tymoshenko för första gången på åtskilliga år, och det var värdefullt att lyssna också på hennes bedömningar av den aktuella situationen.

Även hon är ju kandidat i presidentvalet, även om opinionsundersökningarna just nu visar att Petro Poroshenko, som jag ju åt middag med i går kväll, har ett påtagligt mycket större stöd.

Men under dagen har jag självfallet också träffat företrädare för det Regionparti som ju hade f d presidenten Yanukovich som ledare, men där det inte verka finnas någonting kvar av respekt eller stöd för honom.

Under dagen har premiärminister Yatsenyuk gjort sitt första besök i denna egenskap i Donetsk och de östra delarna av landet, och det är uppenbart att stämningen där just ju är spänd.

Alla opinionsmätningarna visar ett mycket begränsat stöd där för renodlad separatism, men samtidigt är det en region med annorlunda problem och perspektiv, och det är självfallet viktigt att de på alla sätt känner sig delaktiga i den politiska processen.

I kväll äter sig så middag med ett antal yngre parlamentsledamöter från olika partiet, inklusive Regionpartiet, för att höra deras syn.

I morgon börjar jag dagen med ett frukostmöte med min ukrainske kollega Andrii Deshchytsia, men därefter lämnar jag Kiev för att bege mig till södra Ukraina.

Först flyger vi till Odessa nere vid Svarta Havet för en serie av möten där, inklusive med den mission som EU har vid gränsen till utbrytarregionen Transnistrien i Moldavien.

Och på kvällen bär det sedan vidare till den viktiga staden Kherson vid den allra sydligaste delen av den mäktiga Dnjepr-floden.


Tillbaks i Kiev

10 april 2014

KIEV: Bara några snabba rader mitt i natten innan det är dags för några timmars sömn.

Efter det att jag landat på Borispol-flygplatsen här – det är mitt femte besök i Ukraina på sju månader – bar det raka vägen in till regeringsbyggnaden för att sitta ner med premiärminister Arsenij Yatsenyuk och diskutera såväl Ukrainas aktuella läge som vad vi kan höra gör att stödja och hjälpa.

I ett mycket svårt läge – en ekonomi vid konkursens rang, ett del av landet ockuperat och andra delar utsatta för starka försök till destabilisering – har hans nya regering klarat sig väl.

I dag tog t ex parlamentet Rada den nya lagen om offentlig upphandling som är en väsentlig del i kampen mot den korruption som ju varit så förödande för landets ekonomi.

Men uppgifter framöver saknas inte. Under de senaste dygnen har Ryssland, vid sidan av allt annat, påtagligt skruvat upp användningen av energivapnet i syfte att destabilisera Ukraina.

Därmed hotar ännu en kris mitt inne i de som redan råder. Viktigt att notera är att så gott som alla dessa kriser utlösts av eller drivits fram av åtgärder vidtagna av Ryssland.

Viktigt är att Ukraina i detta läge tydligt har det demokratiska Europas fulla stöd, och vi diskuterade en rad olika aspekter på vad som kan göras i detta hänseende.

Från mötet med Arsenij Yatsenyuk bar det direkt av till middag med Petro Poroshenko, som just ny tydligt leder i de olika opinionsmätningarna inför presidentvalet i maj, och min slovakiske kollega Miroslav Lajcak.

Och här fortsatte till en bit efter midnatt diskussionerna om olika aspekter på landets situation och vad som bör göras – och inte göras! – från EU:s och det internationella samfundets i övrigt sida.

Hela morgondagen kommer jag så att tillbringa här i Kiev för olika diskussioner och anföranden, och avslutar med att vara med i vad som anses vara landets i dessa hänseenden mest sedda och inflytelserika TV-program.

På lördag fortsätter jag så, enligt planen som den just nu ser ut, till först Odessa och sedan Cherson i de sydligare delarna av landet.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare